Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sven Barthel: Förkylningspatienten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVEN BARTHEL
bakom skogen på de höga bergen i sydväst.
Dagern blånar här inne i rummet. Jag tar
kikaren och går och sätter mig vid östra
fönstret ett tag igen.
Träden står stilla och rimfrostvita kring
ängen. De verkar stelfrusna, spröda. Kvistarna
ser ut att kunna bräckas som glas, om en vind
kommer i gång. Rymden grönskar i zenit och
isen ligger inte längre svart över fjärden —
nu i solnedgången får den en rosa glans. Och
den torra, blacka fjolårsvassen i stranden får
must i färgen, den står saftigt nötbrun mot
snön.
Utmed den steniga alstranden på andra sidan
bryggan är isen bugglig och knagglig som
svallis och färgad uringult och alrotsrött. Det
är ett utflöde där under alarna, ett källsprång
som går upp i strandgruset, och det måste vara
gammal halvmultnad tång, som har färgat av
sig så där fränt.
Nu ser jag Gunnar komma på sparkstötting
runt badudden. Yxan och sågen ligger framme
på stöttingen och andedräkten ryker vit bakom
pälsmössan. Han håller sig utefter stranden,
där den korniga snön ligger som rim på isen
och ger grepp åt medarna. Spark är ett elegant
instrument på sådan is, fordrar en minimal
kraftinsats. Han står nästan rak, låter högra
benet hänga slappt, pendla fram och tillbaka
av sin egen tyngd, tangera isen med brodden
i varje pendling bara. Mer behövs inte för att
hålla farten uppe.
När jag ligger i sängen igen, ser jag ur
dunklet i mitt hörn den första vita stjärnan
träda fram på himlen i öster. Det är någon
ojämnhet i fönsterglaset, som får den att
glindra. Värmepannan är kanske på väg att
brinna ut, det känns svalare här inne nu. Jag
vet inte om det är det, eller om det är den
askgråa skymningsdagern som kommer mig
att tänka på den bleka kyla sjövattnet har i en
tidig försommargryning. Och nu minns jag
också, hur sargande vassa kalkhällarna kändes
under fotterna den där morgonen på Munkö.
Det var en sommar när jag var färsk student
och bodde vid Nore på Runmarö.
Där låg på land, och hade legat sedan flera
år, en gammal eka, som drog blickarna till
sig. När jag fick höra att det fanns segel till
den, bad jag att få hyra den och det fick jag.
Den kostade tio kronor för sommaren. Ekan
sjösattes och riggades. Det var en riktig eka,
byggd för segling, och seglet var ett
loggert-segel, grånat men felfritt. Det var en båt att
lära sig segla i. Men den var för illa medfaren
eller hade stått för länge på land, den tätnade
inte. Jag fick ösa jämt, segla och ösa. Varje
morgon brukade den stå på botten i den grunda
hamnen.
En dag seglade jag ner till Munkö och låg
där över natten. Det var strax före midsommar,
skogslilja och guckusko blommade som
grannast i lövdjungeln, blåsvarta tjädertuppar
brakade upp ur granskogens mossgröna dunkel,
nyväckta apollofj ärilar fladdrade i solbackarna
bland blommande och doftande olvon- och
törnrossnår, halvvuxna skrakkullar simmade
kring uddarna. Munkö var orörd då, brukades
bara till sommarbete för ungnöt. Det var en ö
att vara romantiskt ensam på. Jag hade inte
fyllt arton år än, men j ag hade nått det stadium
då man har svårt att njuta naturen direkt, det
ville gärna bli medvetet och litterärt. Man sökte
pressa njutningen för hårt, vilket resulterade
i en känsla av att aldrig komma åt den riktigt.
Man gick omkring med en ständig, svidande
längtan mitt i paradiset. Det tar tid och är
svårt att arbeta sig tillbaka till sin barndoms
omedelbarhet i sinnesupplevelsen. Riktigt går
det aldrig.
Jag hade lagt båten i den västra av de båda
vikarna. Själv låg jag på en hylla uppe i berget
med utsikt över vatten och skär ända uppåt
Runmarö. Jag låg mjukt på mossa och lav,
men natten blev mulen och sval och jag
vaknade till varje gång jag ändrade ställning och
290
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
