Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ivar Lo-]ohansson: Den sociala novellen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IVAR LO-JOHANSSON
DEN SOCIALA
NOVELLEN
Ett program
I
Novellen är varje prosaförfattares skola, men
den är samtidigt hans mästarprov, och alla
de stora författarna har säkerligen drömt om
att kunna skriva åtminstone en enda ypperlig
novell. Det måste sägas, att endast få har
lyckats. Det talar en del om konstens hårdhet,
om kravets vidd, om hur de många försöken
distanserats av de få, stora mästerverken.
De stora novellförfattarna är verkligen långt
mera sällsynta än de stora romanförfattarna,
och en stor novellförfattare tillhör på ett helt
annat sätt från början världslitteraturen. Detta
har icke med böckernas segertåg att göra. Ty
de stora romanerna kommer, segrar och dör.
Men de få stora novellförfattarna segrar på ett
annat sätt. De lever kvar genom det diadem
av ofrätbara dyrbarheter de sammanfogat i
kransar av korta noveller. Dessa böcker blir
älskade till en början av det litterära fåtalet,
men så småningom blir de stående på en
särskild, helig hylla i världslitteraturen.
Det sagda har icke med novellens så
kallade ”vanrykte” att göra, med novellböckernas
ringare säljbarhet, med tidningsnovellemas
mångfald och fördärvande av smaken. Novellen
förtjänar nog i allmänhet sitt vanrykte. Den
ypperliga för att inte säga den goda novellen
är så pass sällsynt, att inte bara det allra
mesta av de noveller som syns i tidningarna
utan också de, som presenteras av goda
författare i dyrbart utstyrda novellböcker,
förtjänar det dåliga ryktet. Men å andra sidan
har världslitteraturens märkligaste pärlor bland
noveller på detta sätt först kommit till synes
i en dagstidning, i en tidningsbilaga. Man bör
inte vara för säker. Den store novellförfattaren
kan ofta vid första påseendet se rätt obetydlig
ut. Den store romanförfattaren sätter vanligen
fort nog trummorna i gång.
I hur exklusivt sällskap den stora
novellkonsten trivs belyses kanske något av
förhållandet, att Sverige aldrig haft en stor
novellförfattare att uppvisa för världen. Vi har haft
lyriker och åtminstone en dramatisk författare
av bjärt väridsglans. Har någon svensk
novellbok likväl någon gång listat sig ut, har det
berott på, att den skrivits av någon av våra
stora författare med på annat sätt grundlagt
rykte. I det utvalda sällskapet, bestående av
världens få, stora novellförfattare har Sverige
icke hört hemma. I ett sällskap bestående av
låt oss säga Guy de Maupassant, Anton Tjechov,
Leo Tolstoj har vi heller icke haft några skäl
att visa oss.
292
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
