Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ivar Lo-]ohansson: Den sociala novellen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IVAR LO-JOHANSSON
skolan har i Sverige aldrig haft tillgång till
samma lidelsefulla erotiska stoff, som den
franske författaren tillgrep lite varstans runt
Medelhavet, icke endast i sitt eget Frankrike.
I vart fall har man icke i Sverige trott på det.
En Anatole France-lärjunge har icke haft
tillräcklig resonans hos tillräckligt många fint
konstruerade hjärnor bland den lilla svenska
läsekretsen. En svensk Tjechovelev har icke
med bästa vilja i världen kunnat bli lika
ironisk mot exempelvis tjänstemän eller läkare
i en svensk samhällsnovell som Tjechov kunde
vara det i en motsvarande rysk, emedan
Sverige icke kunnat uppvisa så löjliga sidor
av samhällslivet som Ryssland. Det har här
just varit frågan om löjliga, icke allvarliga,
ty Tjechov fråntagen ironin blir ändå icke
någon riktig Tjechov. Den rena tjechovska
stämningsnovellen, det ”biograferade
själstillståndet”, har i svensk omklädnad av andra skäl
blivit en synnerligen klen produkt. Några
väldiga domedagsprofeter med
gammaltestamentligt skägg och gammaltestamentlig lidelse, med
av fromhet och lusta vibrerande stämma, som
Tolstoj, har vi heller icke ägt i den svenska
skönlitteraturen. Frånsett alltså utvinningen av
de förut nämnda nationella fyndorterna,
nationell historia, lokal festivitas, saga, trolldom och
natur har den svenska novellkonsten av
internationell skola varit dömd till ett intellektuellt
tynliv, vari alla ursprungliga mästares
intentioner hos oss försvagats, så som blommors
doft försvinner när de vissnade pressas mellan
bokblad.
Mot den ”intellektuella” svenska novellen
har den svenska allmogelitteraturen svarat med
allmogehistorier. Det är bittert att säga, att
detta stora folkliga stoff gett ur konstnärlig
synpunkt så skrala resultat. Av
folklivsskild-ringama har de ena varit enklare än de andra.
De flesta har byggt på schabloner, varit
förljugna och oäkta, och den stora massan har
varit alldeles utan något litterärt värde.
All
mogeskildringarna har hos oss med åren växt
ut till en ofantlig flora. De har också blivit
mycket lästa. Tidningarna, som krävt nationellt
novellstoff, har tuggat dem, förlagen har också
gett ut de bästa av dem. Någon väg till en
genuin folklig berättarkonst har dock
folklivs-skildringarna och allmogeberättelserna hos oss
icke förmått utvisa. Många av dess författare
har, bredvid storverk i livet, skrivit åtskilligt
som dokumentariskt och lokalt har varit av
stort värde, men som likväl har blivit ett
lappverk som konst.
Ehuru den dagliga novellfloran, snabbt
blommande och snabbt döende, i den moderna
svenska tidningspressen här icke kan mer än
beröras, kan en iakttagelse noteras. Under det
att den svenska huvudstadspressen i huvudsak
använder sig av yrkesförfattarnas
produktioner, har den svenska landsortspressen vanligen
använt sig av allmogeberättelserna för att fylla
sitt behov av inhemskt novellstoff. Man kan
här nästan tala om ett ägoskifte av författarna.
Alldeles givet har det haft sin grund i
kostnadsskäl. Men det har också i någon mån haft
att göra med tidningarnas spridningsmilj öer
och abonnenternas lust och fallenhet i sin
läsning. I allmänhet har nog landsortspressens
allmogeberättelser och huvudstadspressens
noveller, skrivna av yrkesförfattare, liknat varandra
i ett stycke — i bäggedera fallen har det
merendels varit fråga om efemärt novellarbete,
hastverk åstadkomna för bröds skull, med de
bästa av prestationerna efteråt samlade i böcker
och utgivna med litterär pretention, men på
ingendera vägen har en levande svensk
novellkonst kunnat uppstå och blomma.
III
Har Sverige icke i nationalkynnet självt
ägt förutsättningarna för en lidelsehet erotisk
novellkonst som Maupassants, icke för den
ironiska samhällsnovellen sådan vi kan studera
den hos Tjechov, icke för den brännande
upp
296
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
