Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ivar Lo-]ohansson: Den sociala novellen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN SOCIALA NOVELLEN
görelsekonsten på religiös eller moralisk grund,
som bildar själva kärnan hos Tolstoj, äger
Sverige likväl förutsättningarna för en
litteratur, som vid det här laget kan anses grundlagd
i nationell särart. Historien, sagan, naturen
och mystiken är våra urgamla, sedan långt
tillbaka inmutade diktgruvor. Det behöver väl
knappast utsägas, att svensk litteratur framgent
inom dessa områden, som redan brukats, skall
kunna komma att ge ytterligare mästerverk,
att det inom ramen för den historiska
novellen, inom ramen för den svenska sagan och
sägnen, ur den svenska naturmystiken och
framför allt ur den svenska naturen skall skapas
mycket, som skall ge svensk litteratur nya
lysande tillskott. Tvivelsutan skall tills vidare
den största förståelsen också tillfalla sådant,
som redan blivit vant på den svenska diktens
kungsväg. Utan tvivel kommer väl också en
resumé som den här givna att av många fattas
som ett missmodets evangelium i den mån den
rör den svenska novellen. Det står emellertid för
den, som skriver detta, utom all tvekan, att just
den svenska erfarenheten, det svenska kynnet,
svenskt liv, har särskilda möjligheter att berika
litteraturen och i bästa fall kan ge svensk
litteratur en markerad ställning i världen. Här
syftas på det egentliga ärendet för denna
uppsats, nämligen den sociala novellen.
Först en anmärkning. Hur ogäma man i
Sverige än velat se det faktum i ögonen att
levande litteratur återger en levande verklighet,
gången eller närvarande, hur gärna man
tvärtemot velat i dikten se något som skapas i
lufttomt rum, hur mycket man envisats att i dikten
se en fristående livets överbyggnad, förstår
man när man läser äldre svensk kritik och även
emellanåt när man läser den nyare. Ett
realistiskt verk kan hos oss först fullt ut uppskattas,
när det kommer till oss från ett främmande
land, då dess verklighet icke ligger oss alltför
nära. All dikt av betydenhet stammar ur
ut-trycksbehov, det räcker inte med att ”skriva
bra”. Till och med vår av verkligheten
skenbart mest obundna, romantiska författarinna
talar om ”sagan som begärde att få bli
berättad”. Lidelsen hos Maupassant, oppositionen
mot samhällsslentrian hos Tjechov, det ryska
grubblet hos Tolstoj var sådant, som i
respektive länder krävde uttryck, och det uppstod
icke enbart därigenom att dessa författare
kunde skriva på ett särskilt sätt, var stora
konstnärer. Utan ringaste tvekan representerar
svensk historia, svensk saga, svensk natur och
mystik sådana tvingande verkligheter som
pockat på uttryck och som också fått dem.
Man kan fråga sig, om ej Sverige också äger
andra verkligheter, som kräver uttryck.
I Sverige har en stor social
omvandlingsprocess, en samhällelig förskjutning med
vittgående psykologiska följder för den enskilda
människan ägt rum, vilka knappast har
motsvarighet i något annat land. Denna inre
vandring, jämsides med en yttre, nedifrån och upp
har icke avsett endast politikens, industrins,
handelns, skolans folk. Den har också i en
särskilt påfallande grad gällt litteraturens
företrädare. I vart fall har denna sociala
omvandlingsprocess icke i något annat land kunnat
betraktas som någonting lika normalt som i
just Sverige. Sverige har skapat en demokratisk
praxis. Man vilar på pennan, när man är i färd
med att skriva om det yttre resultatet av denna
svenska tendens. De yttre förändringarna kan
avprickas i den sociologiska facklitteraturen.
Diktens uppgift är ju också helt oberoende av
dylika segerrapporter. Det viktigaste härvidlag
är att en själslig frigörelse försiggått, är på
väg, fortsätter. I Sverige har i själva verket så
stora händelser inträffat, skeenden i folkhavet
ägt rum, som aldrig rörts vid av någon dikt,
att de i händelsefullhet gott kan jämföras med
den svenska sagan. Och vad mer är, detta
händelseförlopp har varit hastigt, abrupt, ofta
dramatiskt, det har förändrat landet som
helhet och varje enskild människas ansikte. Vi
4. — BLM 1941. IV.
297
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
