Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ivar Lo-]ohansson: Den sociala novellen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN SOCIALA NOVELLEN
ytterlighet bör känna jorden vi står på. En
plaidoyer för svensk arbetardiktnings utvunna
resultat kommer likväl just nu både väl sent
och väl tidigt, och i vart fall tillhör den ett helt
annat sammanhang. Här kan med hänsyn till
anspråk och denna uppsats ärende sägas ifrån,
att arbetarlitteraturen hitintills dock alldeles
för mycket liknat vanlig litteratur. Kort kan
det sägas, att den svenska arbetardiktningen
icke i enlighet med sina resurser och sin
verkliga mission har visat tillräckligt mod att bryta
upp en egen litterär väg. Vi sluter oss av detta
självfallet till, att denna diktning ännu befinner
sig blott i sin början, och att den har sina
stora utvecklingsmöjligheter framför sig.
Det är väl sannolikt, att en ny dikt håller
på att födas också i dessa nätter i Sverige.
Hurdan blir den? Av vilka skrivs den?
Kommer den att betyda någonting, vad kommer
den att gå för vägar? På detta kan ingen
svara, ej ens författarna själva, som icke sitter
som några sibyllor med genomskådande glas.
Man vill gärna, ehuru det är förbjudet,
fråga, förutskicka, orientera — människan vill
icke kastas omkring som ett rö. Detta känns
i Sverige, där allt skrivande om litteratur helst
av allt anses böra vara bakåtblickande, nära
nog som ett genant tvång. Det finns hos oss
en skräck för att skåda framåt, som möjligen
sammanhänger med rädslan för att begå
misstag. Vi är rädda för att bli ivriga, rädda för
att bli entusiastiska, rädda för att väcka avund
eller misshag hos någon. Vi är rädda för
att någon skall känna sig trampad på tårna.
Gentemot en författare tar man gärna till
dråpslaget ”Biide, Künstler, rede nicht”, ett av den
svenska tidningspressens tre beständiga citat,
vilka tycks hänga på väggen i alla svenska
tidningsredaktioner. Det andra är ”Wenn jemand
eine Reise tut” — det uttrycker svenskens
respekt för det utländska, att man ständigt
måste invänta impulsen utifrån. Det tredje kan
kanske här omskrivas med något som en ung
egocentrisk skandinavisk diktare uttryckt med
Jantelagen och vars första budord lyder: ”Du
skall inte tro att du är något!” Nej, vi tror
väl icke det. Låt oss här blott ta ett tillfälligt
avsteg från den tillåtna vägen, kasta oss in
i det programmatiskas ovisshet, spå i framtid!
IV
På den breda naturalistiska romanens
allfar-väg har den svenska arbetardiktningen hittills,
om ock med många avsteg, gått fram. Den
är sannolikt alltjämt den rätta vägen. Ingen
annan litteraturform har ägnat sig fullt så bra
för det nya, som här har funnits att berätta
om, här där både människor och miljöer förut
varit relativt okända. I dag som är står kanske
också klart, att denna romanart har större
kraftfonder outnyttjade än den tycktes ha till
och med vid sin början. Det innebär dock
icke, det måste här än en gång upprepas, att
denna litteraturform avsäger sig
koncentra-tionskravet. En bred, berättande roman kräver
obönhörligt detaljens koncentration och har
rätten att växa i omfång endast på grund av
sitt större ämne. De stora ämnena, av vilka
det fortfarande tycks finnas ett överflöd,
försvarar alltjämt sina dubbeldäckare på 700
sidor, medan de små ämnena, futiliteterna,
i vår litteratur icke försvarar ens småvolymerna
på vanliga 200 sidor. Mycket ofta är de små
böckerna de ”okoncentrerade”. En passus i
en roman, som tycks lång, är ofta för kort,
beroende på att den icke är fullt inspirerad,
fullt studerad, utan innehåller en svag
behandling av sådant, som dock måste medtas.
En svaghet ligger i vart fall i, om en hel
diktning icke förmår variera sin form. Det
står klart att den sociala romanen i Sverige
haft lättare för sig än novellen. Å andra sidan
är det uppenbart att det nya stoff, som håller
på att tillföras vår litteratur, i novellen borde
ha oerhört stora förutsättningar, blott
motståndet övervanns. Det har till stor del berott
299
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
