Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jan Fridegård: Från bokhyllan - Anmälda böcker - Ekelund, Vilhelm, Lyra och Hades
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRÅN BOKHYLLAN
VILHELM EKELUND: Lyra och Hades. 1930.
Att en till synes alldaglig händelse ofta
bildar en vändpunkt i en människas liv, eller
åtminstone inom vissa områden av det, är en
ofta framhållen sanning. En sådan händelse
blev för mig upptäckten av Vilhelm Ekelunds
böcker för omkring tio år sedan. Länge hade
jag sett dem i antikvariaten, men säljaren
framhöll dem sällan, och aldrig såg man någon
köpa dem. Numera kommer en sådan
likgiltighet för en bok mig alltid att vädra något
värdefullt.
Det var ”Lyra och Hades” som blev porten
till ett nytt land. Som de flesta läs- och
livs-törstande ungdomar hade jag fördjupat mig
i filosoferna utan att begripa något verkligt av
dem, driven av vetgirighet lika mycket som
av lusten att briljera med min beläsenhet. När
jag öppnade ”Lyra och Hades”, syntes den
mig ännu svårare att förstå än Schopenhauer
och Fichte. Jag läste några aforismer utan att
kunna tränga in i författarens mening med
dem.
Men det var ändå något annat, jag var inte
utestängd på samma sätt som hos de nyss
nämnda filosoferna. Jag kände ett slags
välbehag strömma ut från texten, orden doftade
och levde med ett mystiskt inre liv. Jag var
på ett dunkelt sätt nöjd med att inte begripa
satsernas mening och njöt av att det kanske
återstod mig att upptäcka den.
Hårda yttre villkor driver ofta en människa
att i inre land söka kompensation och kraft.
För mig blev ”Lyra och Hades” länge detta
land och jag kände mycket i boken som direkt
riktat till mig. Men ingenting fick man till
skänks, texten öppnade sig och visade sin klara
mening först efter djupt behov och ärlig möda.
I denna tid, när begåvningar av alla slag
trängs på arenan och slåss om publikgunsten,
är det skönt att få beundra en människa som
är stor nog att leva likgiltig för allt som bär
dagens märke. Endast en sådan kan väl också
ge en medmänniska det bästa av allt: andlig
tillväxt och väg till sig själv. Men Vilhelm
Ekelund trugar inte bort något, han slår i stället
undan de stöttor man tidigare haft för sina
fötter. Det råder mycken höst och kyla kring
honom, i synnerhet om man samtidigt tänker
på de amerikanska filosoferna med deras
praktiska råd för den dagliga livsföringen.
Sedan man läst alla eller nästan alla en
författares böcker börjar man ofta fundera på
vem av dem som syntes en bäst. Nu, långt
efter, förstår jag mer än väl att min kärlek
till ”Lyra och Hades” är blandad med
tacksamhet för att den först föll i mina händer
som en uppenbarelse. En tid höll jag den lilla
”Metron” som förnämst, men nu jämför jag
dem inte mera, de bildar tillsammans en stor
tillgång utan vilken jag skulle ha varit en
mycket fattigare människa i alla avseenden.
De naturbilder som tona fram här och var
i aforismerna synas mig vara mera klart
nordiska än något annat jag läst. I hela Vilhelm
Ekelunds produktion finns denna natur eller
förnimmes strax bakom. De ”tysta källängarna”
djupt inne i skogen kommer åtminstone mig
att längta efter liv av ett helt annat slag än
det jag lever, så ock marsblåst och tussilago
i dikena. Så snart jag öppnar en bok av
Vilhelm Ekelund får jag en förnimmelse av,
antingen en inre omvandlingsprocedur eller
en slags resa bort från det vanliga och
vardagliga innan jag befinns värdig att få något
ur boken. Och det bästa är att man vet att
det alltid skall förbli så, det är ingenting som
kan passeras och bli gammalt. Av honom själv
får man lära att denna hunger och törst är det
bästa man kan ha med på vägen.
En författare eller vem som helst som
kommer från stor fattigdom och som, för att han
sedan lyckats få en bok utgiven eller en tavla
målad, ser nya dörrar öppnas, kan nog frestas
att känna sig smickrad och ta ut de ”fördelar”
detta medför. Men Vilhelm Ekelund varnar:
310
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
