Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Teater och film - Jan Fridegård: Från bokhyllan - Anmälda böcker - Ekelund, Vilhelm, Lyra och Hades - Filmer - En man för Elizabeth, anmäld av Georg Svensson - Mannen med järnnävarna, anmäld av Georg Svensson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRÅN BOKHYLLAN
”Tro icke seger, icke värdighet.” Och detta
kan vem som vill se bekräftat inför sina ögon,
ständigt dyker nya idoler upp, applåderas och
försvinna. Lyckans hjul har ökat farten och
figuren som rullas upp hinner knappt sjunga
sin sång, läsa sin dikt eller göra sina grimaser
innan han far på skallen utför hjulets andra
sida och det blir tyst om honom.
Emerson ger på något ställe råd för vad
man bör ställa i sin bokhylla, och när han
räknat upp några författare, bland vilka jag
vill minnas även en svensk (Linné) befinner
sig, tillägger han ungefär så här: Sannerligen,
har du dem i din bokhylla så skall du ej behöva
tänka på att öka ut den till höger och vänster.
Detta gäller i högsta grad om Vilhelm
Ekelunds böcker. De förnya sig på några dagar
och man får mera tionde gången man läser
dem än den första.
Var träffar man då hans publik? För det
mesta där man minst anar det. Bäst det är låter
en stor, dömande och självsäker kritiker veta
i något sammanhang att Vilhelm Ekelund är
hans tillflykt bortom dagens larm. Eller man
kommer till en surrealistisk diktare med en
Ekelundsbok i handen blott för att finna att
han sedan flera år läser honom dagligen. Man
blir inte riktigt glad åt det, helst skulle man
vilja vara alldeles ensam om honom. Detta
bottnar kanske i rädsla att han plötsligt skulle
bli på modet, vilket vore en stor olycka,
särskilt med tanke på alla biografier det medför.
Ingenting behöver man veta om honom utöver
det man får av hans egen hand i hans verk.
Det är egendomligt att iaktta böcker av stor
betydelse och med långt liv, hur tyst de
kommer. Varje år utges hundratals ”mästerverk”
och deras mästare skiner från tidningsspalter
och på sammankomster ett par månader medan
försäljningen pågår. Samtidigt har det kommit
en liten oansenlig bok som inte ligger i fönstren,
men som, kanske efter flera år, med osviklig
säkerhet letar sig fram till alla som behöver
den och gläds åt den. Så har Vilhelm Ekelunds
böcker kommit till mig, och sedan många år
går jag ingen kväll till vila innan jag inandats
litet av den kyligt klara luften på hans tysta
källängar. Jan Fridegård
TEATER OCH FILM (forts.)
svunnit och till och med de stackars pauvre
honteux levde som furstar. Berättelsen hade
neddragits till ett mixtum compositum av
siraps-söt romantik och plump burlesk, som var
skäligen intresselöst. Hur falsk är inte den
filmkultur som offrar millioner på att åstadkomma
ett praktfullt utanverk och engagerar utmärkta
skådespelare (Laurence Olivier och förtjusande
Greer Garson) samtidigt som den begår
elementära misstag, som det inte behövt kosta
en dollar att korrigera! Som betalat Aldous
Huxley kanske femtiotusen dollar för att sätta
sitt namn på scenariot men inte låtit honom
ha något att säga till om. Eller är det någon
som verkligen tror att Huxley behövt avbryta
sitt buddhistiska filosoferande för denna films
skull?
Mannen med järnnävarna (City for
Con-quest). Anatole Litvak. Warner.
Franska stilsträvanden och naiv amerikansk
idealism förmälas i denna oslipade men
kraft
fulla film. Det är en rapsodiskt upplagd New
York-skildring med tonfall av Dos Passos och
Thomas Wolfe. Huvudfigurerna föras upp från
gränden och det ärliga arbetets fruktbara
gemenskap till den glittrande men iskalla ytan
för att därefter sjunka ned till utgångsläget
igen och återfinna sig själva. Filmen är en
protest mot den amerikanska framgångskulten,
direkt adresserad mot de andefattiga revy- och
sportsfilmerna. Huvudmomenten äro en med
ohygglig realism iscensatt boxningsmatch och
en symfonikonsert, ställda i lättfattlig kontrast
till varandra. Visst är storyn kolportage, men
den berättas med en inlevelse, som får en att
överse med sentimentaliteten. James Cagney
som mannen med de hårda nävarna och det
veka hjärtat har för ovanlighetens skull en ädel
roll. Han är storartad, en rakryggad utmaning
mot allt slickat och förljuget, en man som vill
arbeta och smeka med sina händer, men som
tvingas slå andra på käften med dem. Även Ann
Sheridan överträffade sitt föregående och fick
tillfälle att visa upp ett naket, gripet ansikte och
inte bara sin berömda figur. Georg Svensson
311
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
