Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - von Schoultz, Solveig, Min timme; Eklund, R. R., Du stallbror med Gud; Diktonius, Elmer, Medborgare II, anmälda av Margit Abenius - Carlberg, Gösta, Hotell Zions nya gäst, anmäld av Sven Stolpe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
båda, skapade av samma ande, fast klippan
”dog när den föddes”. (”Du stallbror med
Gud”.) Bara i denna samkänsla finns paradis
och lindring:
I dag, i går och i morgon svinna.
Växling och död äro ej mer.
Saliga syner in i mig rinna.
Jag bara är. Jag vilar och ser.
”Tiljan skriker under min fot”, samlingens
slutvinjett, målar ett självporträtt av en
enstöring som besegrar sin tillvaros fataliteter
genom att med formande tanke möta minnets,
särskilt barndomsminnenas, förnyande källor.
Bland erinrings dikterna lägger man märke till
”Slätten”:
Orörda av åren
stå de kvar i min själ, dina armodsstugor från
fordom,
vaktposter lika i rymdernas jordprovins.
Färdas jag i fjärran nejder
ser jag tvärs genom likgiltiga ting
deras fönsterrader glimma i aftonen.
Jag ser dem Ijusomsvepta
under dagens snigelgång över fästet.
Envetet spejar ändlösheten in
genom gardinlösa fönster, och på golvens vidder
röra sig dröjande tysta människor.
En brunnssvängels ensamma gnissel höres.
Mitt i en syssla hejdar sig någon
— kanske uppfångade hon Guds röst
talande mäktigt genom stillheten.
Sträng, tigande och tungsint är du,
en fånge i din eviga förbidan.
Tyst vädjar du till mig med sorgsna ögon.
Lyriken är kanske när allt kommer omkring
dock icke författarens egentliga modersmål.
Eklunds lyriska form är manligt sträng och
sträv, har en viss massiv tyngd och skarp
kontur. Hans bilder blir mig ibland för
handgripliga : stammen och den skira lövskruden smälter
bildligt talat inte ihop. I en hel grupp dikter
använder författaren hexameter, vilket
versmått ju har klassisk hävd i den finländska
litteraturen och traditionellt för med sig trevna
och rotfasta stämningar. Det är intressant att
en modernist i sin spaning efter den förlorade
kosmiska hemkänslan söker sig till den brett
målande hexametern.
Elmer Diktonius, lyrisk pioniär och fader
till många hårda träsnitt och ”mörkmuntra”
dikter, har denna gång begått en tunn liten
bok med titeln ”Medborgare II”.
Recensenten kan inte inse annat än att den också
i inre avseende är skäligen tunn. ”Bryskt”
kallar Diktonius sitt eget skrivsätt, men hans
rumsterande med ord och inre monolog synes
mig här ofta snarast likna ett slags dillande.
Styvt gjord är givetvis livsbilden ”Veikko,
liten slaktardräng” — en snabb studie i
bestialisk råhet och öm jordkärlek. Veikko, bitande
i den jordiga rovan, avtecknar sig träsnittslik.
Till sist förkunnar Diktonius på nytt sin
livstro: dyrkan av barnet och kärlek till moder
jord. Margit Abenius
En förnyelse
GÖSTA CARLBERG: Hotell Zions nya gäst.
Nymans bokförlag. Tureberg 1941.
5 : 50.
Gösta Carlbergs senare författarskap har för
recensenten varit en svårgenomtränglig värld.
De använda stilgreppen, den mässande tonen,
den komplicerade kompositionen och den litet
maniskt monotona psykologien har försvårat
mötet med de värden, som dessa böcker
obestridligen innehållit.
Under sådana förhållanden hälsar man med
särskild glädje författarens nya bok, som visar
sig markera en klar brytning med hans
tidigare författarskap. Man har svårt att tro sina
ögon — men boken är bara 200 sidor, dess
kapitel är korta och energiskt formade, stilen
är befriad från sin tyngande belastning av tom
epiteton ornans, och personerna samtalar
konkret utan dubbelperspektiv, instuckna
minnes-följder och andra besvärliga finesser. Följden
har blivit, att Gösta Carlbergs nya bok nästan
har tycke av ett skådespel — man hör rösterna,
bevittnar de upprörda scenerna och följer
ganska spänd med från första scenen till
upplösningen.
Därtill kommer, att motivvalet är intressant.
Boken spelar på ett hotell i den nya judestaden
Tel Aviv, där nattportiern är fil. doktor med
Rathenau som specialitet, där ynglingen i
kiosken är läkare, bartendern meinongsk
rättsfilosof och skoputsaren framstående kännare
av renässansen. I denna sällsamma miljö
infinner sig en stillsam liten dam, utrest från
Europa för att besöka sina utvandrade barn,
5. — BLM 1941. IV.
313
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
