Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Thulstrup, Åke, Fredrik Böök som politisk skriftställare, anmäld av Ulf Brandell - Enckell, Olof, Krigaren och bonden, anmäld av Carl-Erik af Geijerstam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
ökad skärpa hos bilden. Tag till exempel det
för dagen väsentligaste: Bööks inställning till
nazismen. 1930 sökte — och lyckades — han
få sina läsare att tro att Adolf Hitler —
sedermera skaparen av världens hittills största
krigsmaskiner! — var en mycket hygglig och
välmenande person, som avskydde all
industrialisering och helst drömde sig tillbaka till
naturen. Oron inför nazismens mörkare sidor
bemötte Böök (1936) främst med en vädjan om
ökad förståelse, då skulle Tysklands ansikte
strax bli ”försonligare och mindre hotfullt”.
Och sent på hösten 1938, när dånet från det
annalkande ovädret förnams allt starkare, då
fann han, att ”nu är vi mogna för den
pacifistiska visdomen: friheten, fördragsamheten
––-de i lyckans solsken långsamt mognande
frukterna av freden”. Exemplen äro
godtyckligt valda och skulle kunna mångfaldigas. Ofta
stöter man på förvrängningar av grövsta slag
(läs till exempel skildringen av Wien efter
ockupationen 1938, där ”allt går i den vänliga
och gemytliga stilen”).
Det genomgående draget i Bööks politiska
skriftställarskap är, som Thulstrup påpekar,
hans strävan att idealisera den tyska
nationalismen, oavsett vad denna bär för skylt. Till
och med nationalitetsfrågan i Sönderjylland
lyckas han betrakta med helt tyska ögon
— onekligen en prestation av en svensk man.
Som propagandist är Böök överlägset skicklig.
Hans förmåga att genomföra en
begreppsförskjutning, så att till exempel demokratien
kommer att framstå som något i högsta grad
dammigt och föraktligt, är enastående. Han har
en fenomenal talang att med försåtlig
bon-homie trolla bort allt, som ur läsarens synpunkt
kan te sig obehagligt. Han anstränger sig alltid
för att publiken skall trivas i hans sällskap
— det är måhända en av de främsta orsakerna
till hans popularitet och inflytande.
Någon gång tycker likväl Böök att den tyska
nationalismen tar en betänklig vändning; så
var till exempel fallet 1934 (junimorden) och
hösten 1939. Dock, detta är främst bekymmer
för att regimens brutalitet skall lägga hinder
i vägen för en av Böök önskad tysk
Macht-entfaltung. Snart visar det sig likväl, att
framgången inte uteblir, och framgång är (när det
gäller Tyskland) uttryck för någonting
gudomligt. Med Hegel ser Böök världsanden rida
förbi, och då gäller det att vara med på
galop
pen. Världshistoriska perspektiv rullas genast
upp för en andäktig läsar- och lyssnarkrets.
Man lägger märke till att Böök gärna vilar på
hanen, tills det visat sig åt vilket håll
utvecklingen tycks vilja gå för att sedan stöta desto
kraftigare i trumpeten och förkunna vad klockan
är slagen. Men trots hans anpassningsförmåga
och trots hans filosofiska aspekter är det som
sagt icke möjligt att i föreliggande, rikligt
dokumenterade skrift finna en enda analys av Bööks
penna, som verkligen visat sig hålla färgen,
eller att upptäcka en enda förutsägelse, som
slagit in. Man kan inte skylla på att de
omskrivna företeelserna varit så svårbedömbara
att ett riktigt uttalande överhuvudtaget varit
omöjligt; massor av författare ha uppfattat
dessa ting alldeles korrekt. En reservation måste
dock göras: Bööks misstag inskränka sig till
perioden från 1914 (då han i marinettiska
ordalag utbrast, att ”kriget uppenbarar den
renaste och ädlaste mänsklighet”) och fram
till 1939. Hans profetior av senare datum har
världsanden ännu icke hunnit taga ställning till.
Ulf Brandell
Krigaren och bonden
OLOF ENCKELL: Krigaren och bonden.
Natur och Kultur 1940.
6 : 50.
Parempi sodassa kuin sodan jäljessä. ”Bättre
i kriget än i krigets spår.” Det uttrycksfulla
finska talesättet har föresvävat Olof Enckell
många gånger på de resor och vandringar i
Finlands gränsmarker under våren och
sommaren 1940, vilka kommit honom att skriva
boken ”Krigaren och bonden”. Den har till
underrubrik ”Efterskrift till 5Vakt i öster’”,
den bok som utkom 1939 och där Enckell
skildrade sin sällsamma vandring sommaren 1938
längs Stolbovagränsen genom Karelens
ödemarker. Exakt samma område, vars dystert
sköna natur och tålmodiga befolkning här
skildras och vars problem inför framtiden
ingående dryftas, överlämnades till Ryssland den
13 mars 1940. Enckell har känt det som en
krävande maning att inför de omstörtande
händelser, vilka drabbat Karelen och dess
befolkning och med dem hela Finland, ge sin
samlade syn på det finska folket, sådant han sett
320
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
