Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Aspelin, Gunnar, och Turesson, Göte, Vetenskap av i dag, anmäld av Erich Wittenberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
Dit vetenskapen hunnit
Vetenskap av i dag. Under redaktion av
professor Gunnar Aspelin och professor
Göte Turesson. Gebers 1940.
15:—.
Detta samlingsverk av en rad svenska
forskare avser, enligt vad utgivarna förklara, att
vara en svensk vetenskaplig antologi, som skall
ge den stora allmänheten en inblick i den
moderna forskningens metoder. Boken
sönderfaller i två avdelningar, av vilka den första
behandlar humanistiska vetenskaper, den andra
naturvetenskap. Den naturvetenskapliga delen
av arbetet sysselsätter sig bland annat med
atomteorien, med de nyare framstegen inom
astronomien, med läran om hormoner och
vitaminer, med väsentliga problem inom geologien
och inom mutations- och kromosomforskningen,
vidare med psykiska sjukdomars ärftlighet och
slutligen med viktiga botaniska problem. De
särskilda bidragen inom denna del, på vilka
vi inom ramen av en kort recension ej kunna
närmare ingå, ha strängt fackvetenskaplig
karaktär och giva som ett slutet helt en
imponerande bild av den höga nivå som
naturvetenskapen uppnått i våra dagar.
Av de humanistiska vetenskaperna behandlas
i denna bok: filosofien, den moderna
psykologien, språkvetenskapen, konsthistorien,
litteraturhistorien, historievetenskapen,
statsvetenskapen, konjunkturforskningen och de nya
upptäckterna om Främre Asiens historia i 2:a
årtusendet f. Kr. Den sistnämnda uppsatsen,
som härrör från professor Martin P: n Nilssons
penna, ger i glänsande framställning en
åskådlig översikt över de stolta resultat som vunnits
vid utforskandet av Främre Asiens tidiga
historia. Av övriga bidrag vilja vi i det
följande i korthet belysa de uppsatser som äro
ägnade vetenskapens förhållande till
kulturlivet.
Särskild uppmärksamhet förtj änar här
Aspe-lins framställning av filosofien. Ty filosofiens
ställning i vetenskapens rike öppnar viktiga
perspektiv för nutidens vetenskapliga läge
överhuvud. Är filosofien vetenskapernas
drottning, som undersöker specialområdenas
metodiska grundvalar, då har därmed ett avgörande
ord uttalats om de enskilda vetenskapernas
uppgifter. Är filosofien däremot endast en
fackvetenskap bland andra, då har därmed det
enande bandet mellan vetenskaperna avskurits.
För Aspelin är filosofien en fackvetenskap på
erfarenhetens fasta grund, en vetenskap som
varken vill avslöja tillvarons hemlighet eller
säga oss, vad verkligheten är till sitt innersta
väsen. Filosofien ställer, som Aspelin uttryckei*
sig, inga frågor som ej kunna besvaras på
erfarenhetens väg. Någon förklaring av vad
Aspelin menar med erfarenhet finner man
emellertid ej i hans uppsats och lika litet någon
framställning av den moderna debatten om
kunskapsteoriens och logikens nutida problem.
Aspelin inskränker sig i sin uppsats till en
utredning av den moderna idéhistoriens metod,
och här ger han värdefulla och betydelsefulla
vinkar, som äro fruktbara för våra dagars
allmänna kulturliv. Varje tolkning av en filosof
förutsätter enligt Aspelin, att man lär sig
uppfatta de finaste nyanser i ett system och inser,
i hur hög grad en filosofi bestämmes av en
tänkares lidelsefulla behov att vinna klarhet
i väsentliga livsfrågor. Ty, såsom Aspelin
träffande framhåller, bakom varje filosofi står
filosofens personlighet. Endast med hjälp av
intuitiv människokännedom är det alltså
möjligt att kongenialt fatta de verk som skapats
av förgrundsgestalterna i västerländskt
kulturliv — Rousseaus och Fichtes, Schopenhauers
och Nietzsches, Carlyles och Emersons läror.
Blott den som har öppen blick för den
mänskliga naturens mångsidighet vet, att de
filosofiska lärosystemen taga djupa intryck från
den profana världen utanför de akademiska
murarna. Spinozas metafysik, Leibniz’
monadlära, Schellings naturfilosofi och Boströms
per-sonlighetsidealism utgöra stora
världsåskådningar, som tyda tillvaron på sitt egenartade
sätt. Förståelsen för den moderna idéhistorien
står och faller med tänkarens filosofiska
ståndpunkt, med vidden av hans synfält och med
djupet av hans förmåga att förstå. Med denna
uppfattning prisger Aspelin själv sin tolkning
av filosofien, vilken ju enligt hans åsikt såsom
empirisk vetenskap icke har att befatta sig med
världsåskådningsfrågor. I sin framställning av
idéhistorien rör sig Aspelin helt i Diltheys,
324
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
