Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Mjöberg, Josua, Studier i språkets konst; Danell, G., och Lekman, J., Modersmålsundervisningen i den egentliga folkskolan; Pipping, Rolf, Språk och stil, anmälda av Åke Thulstrup - Holmsen, Sverre, Vit vilde; Idriess, Ion L., Trummorna på Mer; Gruber, Ruth, Resan till Igarka, anmäld av Artur Lundkvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
vid högtidligare tillfällen ”bör” begagna denna
dammiga grannlåt även i tal.
Professor Pippings resonemang får ibland
någonting nästan mandarinmässigt över sig
— exejnpelvis i följ ande sats: ”Man begår det
omöjliga, om man yrkar, att ett gammalt
kulturspråk som vårt svenska skriftspråk skall
göras så enkelt, att vem som helst kan bemästra
det lika lätt och bekvämt som sitt
vardagliga, klassiskt fulländade språk, som allena
försätt resonerade de lärda franska och italienska
humanister, som under medeltidens senare
skeden bekämpade det tilltagande bruket att
begagna ”folkspråken” (franskan och
italienskan) även för skriftlig framställning. Det
enda korrekta språket, det enda språk, som en
lärd med bibehållet anseende kunde begagna
för skrift, var latinet — det absolut
oföränderliga, klassiskt fulländade språk, som allena
förmedlade kunskap om den antika kulturen samt
om teologiens liksom om alla världsliga
vetenskapers rön. Det kan omöjligt vara rätt att
tillämpa en liknande dualism på vår egen tids
svenska språk. Det är rimligt, att folkets stora
massa lär sig behandla sitt skriftspråk lätt och
naturligt. Vägen dit kommer att underlättas,
om man med ett par enkla operationer
avlägsnar några av de ålderdomliga egenheter,
som för närvarande skänker en oskön tyngd
åt vårt skriftspråk. ÅKE Thulstrup
Söderhavet — Sibirien
SVERRE HOLMSEN: Vit vilde. Gebers 1940.
6: 75.
ION bfe IDRIESS: Trummorna på Mer.
Översättning av Elis Fridner. Sundqvist
& Emond 1940. 11:50.
RUTH GRUBER: Resan till Igarka.
Översättning av Thure Nyman. Bennetts 1940.
Sverre Holmsen är en ung svensk med
ganska äventyrlig biografi. Han har bland
annat levt på Tahiti i sju år, varom han
berättat i en tidigare bok. Med ett tunt
romanförlopp som förevändning närmar han sig i
”Vit vilde” åter söderhavsupplevelsen. Han är
oförställt förälskad i Söderhavets öar och folk,
i dess fridfulla naturlighet, och hånar den
övriga världen för dess olyckliga
sönderslitenhet och tomma ”vitmanskultur”. Han
identifierar sig förtjust med sin boks hjälte, målaren
Roy Higgins i San Francisco, som under sin
konstnärliga idealism gömmer en ädel vit vilde.
Egendomligt nog är han gift med en
apelsinkungs bortskämda dotter, och det är när hon
ger sig i väg med en annan som han blir
kulturföraktare på allvar och följer med som
sjöman på en lastbåt till Söderhavet. Där
känner han sig genast hemma av hela sin själ
och finner tillflykt undan sin siren till hustru
i en polynesiskas armar.
Det romanmässiga i boken är mycket
valhänt, men bilderna av palmklädda korallrev,
av de gröna dalarnas frid och de inföddas
förnöjsamma liv har en viss förälskelsens glans.
Och man gläder sig villigt åt att det alltjämt
finns kvar en så pass oförstörd vrå i världen.
Författarens kulturkritik är emellertid inte
bara tämligen schablonmässig, den är också
osympatiskt egocentrisk. Det lyckliga
söder-havslivet med dess behovslösa och övervägande
vegeterande vitalism må ha sitt värde som
exempel på andra levnadsformer och som
eggelse för kulturförnyare; men som
tillflyktsort för kulturtrötta har det föga intresse.
Ion L. Idriess är enligt reklamen
Australiens främste författare och ”Trummorna på
Mer” hans bästa bok. Det förra är dock
avgjort oriktigt, det senare däremot troligen
riktigt. Man upptäcker strax att Idriess’ genre
hör till de lättare: äventyrsromaner med
verklighetsunderlag; och vad som imponerar är
inte det litterära utförandet utan det
märkliga materialet. I denna bok skildrar han
de omväxlande karga och tropiskt fruktbara
öarna i Torres sund och Korallhavet, mellan
Australien och Nya Guinea. Framför allt har
han med framgång försökt sig på att i
romanform rekonstruera infödingarnas forna liv på
Mer (Murray Island), det beryktade tillhållet
för de vildaste och samtidigt högst kultiverade
av alla huvudjägare. Han har haft rik
tillgång på autentiska dokument, han har även
färdats mycket omkring på öarna och i
sällskap med deras framstående kännare,
missionären MacFarlane kommit de infödda in på
livet, lyssnat till de gamla hövdingarnas
min
332
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
