Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - T. S. Eliot: East Coker. Svensk tolkning av Gunnar Ekelöf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
T. S. ELI O T
V
Här står jag alltså, halvvägs, efter tjugu år —
tjugu i stort sett ödelagda år, mellankrigsår —
försöker lära mig att bruka orden, och varje försök
är som en första början, blir ett nytt slags felgrepp
ty man har bara lärt sig att få bukt med orden
för sådant som man inte längre har att säga eller
inte vill säga längre på det sättet. Varje företag
blir helt och hållet nytt, en raid mot det outsagda
med usel materiel, ständigt på väg att bli föråldrad
i den allmänna röran av ens känslors ovisshet,
kähslopatruller utan disciplin. Och vad i ödmjukhet
och styrka finns att erövra har redan upptäckts
en gång, två gånger, flera gånger och av män
som det är hopplöst tävla med — men det är ingen tävlan —
blott kampen för att återvinna vad som gått förlorat
och åter och åter återfunnits och förlorats: nu på villkor
som tycks en ogynnsamma. Men kanske varken förlust eller vinst.
Försöka duger, det är allt. Och resten rör oss inte.
Det är hemifrån man startar. Ju mer man åldras,
dess mera främmande blir världen, dess mera invecklat
mönstret av levande och döda. Inte ett enda spännande
från efteråt och förut isolerat ögonblick
men hela livet brinnande i varje ögonblick
och inte heller ens en enda mänskas liv
men också gamla oläsbara stenars.
Aftonen under stjärnljus har sin tid
och aftonen i lampans sken har sin
(aftonen över fotografialbumet).
Kärleken är allra mest sig själv
när inte längre här och nu betyder något.
Åldringar borde bli upptäcktsresande
här eller där betyder inte något
vi måste bara oupphörligt vidare
mot annan spänning
för vidgad enhet, djupare förbund
genom det kalla mörkret och den öde tomheten,
vågornas rop och vindarnas, de vida vattnen
för stormfågel och tumlare. I mitt slut är min början.
Översättning av Gunnar Ekelöf
428
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
