Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Eva Berg: Det som inte finns. Novell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DET SOM INTE FINNS
tänkte på saken desto mer övertygades hon om
ett det måste förhålla sig så. Först när Gud
sett prov på hennes förbättring, skulle han
ingripa och sedan skulle det hela fortskrida
växelvis. Varje god gärning från hennes sida
skulle belönas med att Nattens makt trubbades
av en smula, tills slutligen den dag randades,
då hon var fullkomligt god och för alltid
befriad från det som inte finns.
Nu kände hon att hon kommit på rätt väg.
Beslutsamt steg hon upp ur sängen och
hämtade skolväskan på bordet. Ur den blå
skrivboken lossade hon försiktigt ett dubbelblad
i mitten, tog blyertspennan i skrinet och satte
sig sedan i bädden med uppdragna knän och
läseboken till stöd under papperet. Överst på
sidan skrev hon med välskrivningsstilen:
”Astrid Maria Nilsson, Båtsmansgatan 6,
2 tr. Stockholm. Sverige. Europa. Världen.
Universum.”
Hon bet i pennan och funderade. Så nickade
hon, skakade håret ur ögonen och fortsatte ett
stycke längre ner på sidan:
”Vad jag lovar på heder och samvete: Att
bli god.
Sätt: Genom att göra goda gärningar.”
I tankarna räknade hon upp en rad goda
gärningar: tala sanning, försaka, vara god mot
de fattiga, hjälpa till. Man kunde fortsätta hur
länge som helst. Att göra goda gärningar
betydde i stort sett att alltid göra det som
var tråkigt och svårt, även när det inte var
absolut nödvändigt. Viktigast var därför att
fundera ut vad som föreföll svårast och först
och främst ägna sig åt det. Hon behövde inte
tveka länge, innan hon skrev vidare:
”Obs.! Det svåraste: Gå till Helge varenda
dag. Och att aldrig ljuga.”
Hon strök under raden med ett tj ockt streck.
Nu var det uttryckt i tydlig skrift. Det kändes
egendomligt klargörande att läsa det om och
om igen. För varje gång tycktes luften lätta.
Hon kröp ner i sängen, makade sig till rätta
och vek ihop papperet till en jämn fyrkant.
När den låg under kudden kunde hon hela
tiden känna det glatta papperet med handen.
Det styrkte. Ögonlocken började klippa mot
lampskenet, hon blundade och upprepade i
minnet: Att tala sanning. Och att gå till Helge
varje dag. Det var långt till i morgon. Hon
tänkte inte svika, men det var i alla fall skönt
att det dröjde så länge inman det blev morgon.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
