Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dikten och tiden. Uttalanden av Jarl Hemmer, Margit Abenius, Walter Ljungquist, Artur Lundkvist och Bertil Malmberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DIKTEN OCH TIDEN
het i besinningslösheten och förvirringen. Och
då har han trätt ut ur sitt elfenbenstorn.
Vår natur är vårt öde. Det som faller sig
naturligt för den ene, är onaturligt för den
andre. Det finns ett slag av diktare, som gör
sitt bästa i ensamheten och avskildheten, som
inte är tillgängliga för det stora frasuppbåd,
som propagandan från olika håll släpper ut.
De vänder allting inåt sig själva. De upplever
i sitt innersta, smärtsamt och långsamt, det
som andra så lätt tar på tungan. Varför skulle
de träda fram på den blodiga arenan med
en trasig fana i handen och skrika gällt och
emfatiskt om vad de anser vara rätt och orätt?
Det som är spontant, fruktbart och livsvärdigt
i dem måste mogna i tystnad för att komma
till sin rätt, för att kunna bli ord och
konstnärliga skapelser med bärkraft i. Det slag av
diktare, jag här syftar på, inskränker sig till
att i den dagliga, intima samvaron mellan
människor träna sitt öga och öra att urskilja och
härleda de konflikter och ofta knappt
märkbara katastroffrön, som vänt upp och ner på
världen just nu. Hans värld må vara aldrig
så liten, i den finns i alla fall samma historiska
sammanhang, samma idékamp, samma sociala
faktorer, som skapat oron ute i världen i dag.
Det är hans slagfält. Han vill kanske söka det
ondas rot i människan som individ, där andra
söker det i massan, i politiska och sociala
kriser och störningar. Han stöter här på samma
ihåliga, falska idealbildningar, samma
skum-ögda borgerlighet och materialism, samma
underminerande makter, som vilselett världen
där ute. Han möter orden humanitet, kultur,
frihet, jämlikhet och broderskap och allt det
där som själlösa fraser och klichéer var han
än går! Och samma fanatism, intolerans,
självhävdelsekamp och förstörelsebegär finns där!
Han ser värdeförskjutningarna, nivelleringen,
neuroserna, rutinen, känslotänkandet,
andefattigdomen och den moraliska nihilismen
överallt. Han har kanske kommit till den insikten,
att allt det som försiggår i vårt inre, i ett
äktenskap, i en familj, på ett kontor, i ett litet
samhälle, i våra privatlivs alla konflikter och
slitningar inte bara är en miniatyrbild av
tvekampen ute i världen, utan också innerst utgör
det sprängstoff, varav krig och revolutioner
skapas. Han kan tänka: i vad som sker i dag
ute på slagfälten ser vi vårt eget andliga ansikte
i hemskt förstorad skala. Och genom att söka
sig fram till det ondas rot, kan han på sitt
sätt bidra till att bana väg för självbesinning,
klarhet och sanning.
Vi lever ju tills vidare åtminstone i ett
neutralt land. Vi har tid att se och tänka över
tragediens olika faser och aspekter. Vi har
ännu rätt att varna och väcka, var och en
på sitt sätt. Låt oss se till, att vi inte gör vår
frihet till ett elfenbenstorn kring oss själva!
ARTUR LUNDKVIST:
Vad som här bör komma i fråga är väl det
ideala kravet på diktaren. Enligt min
uppfattning har han då, så länge inte yttre hinder
omöjliggör det, att utan konjunkturbetonade
eller praktiska hänsyn fullfölja sitt väsens
linje: en linje som inte endast bestämmes av
hans vilja och åsikter, utan är ett med hela
hans varelse. Och hans uppgift är att söka
sanning och skapa skönhet, men aldrig motsatsen
(för att här anlita en fin definition av Herbert
Read); alltså att söka sanningen i alla
livsförhållanden, bortom förenkling, vanemässighet,
schablonisering, intressebetingad förfalskning,
utan hänsyn till obehag och förargelse; att
441
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
