Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Thomas Mann: De ombytta huvudena. Översättning av Anders Österling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
THOMAS MANN
DE OMBYTTA
HUVUDENA
Den indiska legenden berättar om de två vännerna Shridaman och Nanda, den förre
en förfinad och beläst yngling av brahmansläkt, den senare ett naivt naturbarn med
en herdes kraftfulla lemmar. Vänskapen är grundad på att de båda unga männen
komplettera varandra själsligt och kroppsligt. Nanda förmedlar sin ädle väns giftermål
med den sköna Sita, som blir en god maka men icke kan undgå att i hemlighet drömma
om Shridamans vän. I ett tempel åt gudinnan Kali händer nu något hemskt, då
Shridaman i förtvivlan och extas offrar sig själv genom att avhugga sitt huvud med svärdet.
Nanda följer honom i döden på samma sätt. Men av nåd tillåter gudinnan, att den
olyckliga Sita återväcker de båda männen till livet genom att fästa deras huvuden på
kropparna. 1 förvirringen begår hon därvid ett fatalt misstag, så att Shridamans huvud
sättes på Nandas kropp, medan Shridamans kropp i stället erhåller Nandas huvud. Man
vet nu icke vem av dem som rätteligen skall betraktas som Sitas äkta man. Den tragiska
tvisten hänskjutes till den helige eremiten Kamadamana, vars skiljedom skall erkännas
som avgörande. Den episod som här återges handlar om de tre unga människornas
besök hos eremiten i Dankakaskogen, där han har sitt tillhåll.
Den regngröna Dankakaskogen, som våra
vänner uppnådde på tredje dagen, var starkt
befolkad med heliga män. Dock var den stor
nog att bjuda var och en tillräcklig avskildhet
och ett stycke ryslig människotomhet. Det blev
icke lätt för de vallfärdande att från ensamhet
till ensamhet fråga sig fram till Kamadamana,
önskningarnas betvingare. Ty bland eremiterna
runtomkring ville den ene icke veta något om
den andre, och var och en framhärdade i sitt
intryck, att han var ensam i den vida skogen
och att fullkomlig ödslighet omgav honom. Det
var heliga män av olika grad, som bebodde
ensamheterna: dels sådana som tillryggalagt
husfaderns levnadsplan och nu, stundom till
och med i sällskap med sina hustrur, ägnade
resten av sitt liv åt en måttfull betraktelse, men
dels även mycket vilda och till det yttersta
förandligandet beslutna yogis, vilka så gott som
helt hade tyglat sina sinnens hingstar och, i det
de på kniven bekämpade sitt kött genom
från-tagning och tillfogning, åstadkommo det
gruvligaste i uppfyllelsen av skoningslösa löften.
De fastade oerhört, sovo i regnet nakna på
marken och buro i den kalla årstiden endast
våta kläder. I sommarhettan togo de däremot
plats mellan fyra eldbränder till förtärande av
deras jordiska stoft, som dels dröp av dem,
dels krympte i förtorkande glöd, och som de
till på köpet underkastade tuktan, i det att
de dagen lång rullade hit och dit på marken,
oavlåtligt stodo på tåspetsarna eller höllo sig
454
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
