Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Thomas Mann: De ombytta huvudena. Översättning av Anders Österling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE OMBYTTA HUVUDENA
i rastlös rörelse genom att stiga upp och sätta
sig ner i ständig och rask omväxling. Angrepos
de med sådana vanor av en sjukdom, som
öppnade utsikten till nära förestående
förklaring, så bröto de upp till en sista
pilgrimsfärd i rak riktning mot nordost, ej längre
livnärande sig av örter och rötter utan endast av
vatten och luft, tills kroppen bröt samman och
förenade sig med Brahma.
Heliga av såväl det ena som det andra slaget
mötte de hjälpsökande på deras vandring
genom avskildhetens parceller, sedan de
kvar-lämnat sitt åkdon vid brynet av botgörarskogen
hos en eremitfamilj, som där icke alldeles utan
beröring med den yttre människovärlden förde
ett jämförelsevis ledigt liv. Svårt blev det som
sagt för de tre att leta upp den
människotom-het, där Kamadamana bodde; ty om också
Nanda förut en gång funnit vägen till honom
genom det väglösa, så hade han dock gjort
det med annan kropp, vilket inskränkte hans
platsminne och spårsinne. Men träd- och
grott-invånarna inne i skogen ställde sig ovetande
eller voro det verkligen, och endast med hjälp
av några förutvarande husfäders hustrur, som
bakom ryggen på sina herrar av godhet visade
dem riktningen, nådde de efter att ha sökt
ännu en hel dag och ha övernattat i ödemarken
lyckligen fram till den heliges revir, där de
sågo hans vitmenade huvud med flätad
hårkorg och hans mot himlen sträckta armar, som
liknade torra grenar, höja sig ur en sumpig
vattengöl, där han med sin ande samlad i en
spets stod nersänkt till halsen — vem vet hur
länge han redan stått så?
Vördnad för den glödande kraften i hans
askes hindrade dem att ropa till honom. I stället
väntade de tåligt, att han skulle avbryta sin
övning, vilket dock icke skedde på länge, vare
sig därför att han icke lade märke till dem
eller kanske just därför att han mycket väl
hade lagt märke till dem. En dryg timme till
måste de vänta på skyggt avstånd från
vatten
hålets kant, innan han steg upp ur det, alldeles
naken, med skägg och kroppshår behängda
med droppande slam. Då hans kropp redan
var så gott som fri från köttet och endast
bestod av hud och knotor, så hade den med
sin nakenhet så att säga ingenting på sig. I det
han närmade sig de väntande, sopade han
marken, där han gick, med en kvast som han
tagit upp från stranden, vilket som de väl
för-stodo skedde för att han icke med sina steg
skulle förinta några levande väsen som där
hemligen kunde förekomma. Så mild visade
han sig till en början icke mot de obedda
gästerna, utan lyfte hotfullt kvasten mot dem,
då han kom närmare, så att lätt nog under
tiden genom deras förvållande något
irrepa-rabelt hade kunnat ske vid hans fötter, och
ropade till dem:
— Bort, bligare och dagtjuvar! Vad har
ni att söka i min människotomhet!
— Önskningarnas besegrare, Kamadamana,
svarade Nanda full av blygsamhet, förlåt oss
behövande djärvheten i vårt närmande! Ryktet
om din självbehärskning har lockat oss hit,
men drivna hit äro vi av det köttsliga livets
bekymmer, i vilka du, tjur bland vismän, skall
skänka oss råd och giltig dom, om du vill
nedlåta dig därtill. Hav godheten att komma ihåg
mig! Redan en gång förut har jag anförtrott
mig åt dig för att bli delaktig av din
undervisning om livet i människotomheten.
— Det kan hända, att du förefaller mig
bekant, sade eremiten i det han betraktade
honom under brynens hotfulla busksnår med
sina djupt i hålorna liggande ögon. Åtminstone
kan det vara fallet beträffande anletsdragen,
men din gestalt synes mig under mellantiden
ha genomgått en viss luttring, som jag väl får
tillskriva ditt besök hos mig den gången.
— Det har varit mycket välgörande för mig,
svarade Nanda undvikande. Men den
förändring som du iakttager hos mig, har också ett
annat sammanhang och hör till en historia full
455
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
