Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oskar Maurus Fontana: Nya tyska böcker - Anmälda böcker - Seidel, Ina, Unser Freund Peregrin - Mitterer, Erika, Der Fürst der Welt - von le Fort, Gertrud, Die Abberufung der Jungfrau von Barby
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NYA TYSKA BÖCKER
hon sig inte över dessa tre barn, sinsemellan
så olika, och låter vart och ett färdas sin väg,
sin förutbestämda väg. Samma moderliga
kärlek kommer till slut att överskygga inte bara
de tre barnen utan hela människosläktet; mot
den beklagansvärda desillusion som blir frukten
av en endast på nyttigheter inriktad epok ställer
hon den förtröstansfulla tron att själens kraft
kan lyckliggöra oss överallt och alltid, om vi
endast vilja låta den utveckla sig och
genomtränga oss. Det är på en gång skakande och
upplyftande att bevittna med vilken obönhörlig
konsekvens och besjälad musikalitet Ina Seidel
tecknar denna väg som går mot inre trakter.
Hennes vän Peregrin, som också blir vår vän,
är inte en säsongvara; han ska bestå så länge
tysk diktning existerar.
Om storartad episk kraft och djup insikt
i vad Pascal benämnde ”människans storhet
och intighet” vittnar också romanen ”Der
Fürst der Welt” av Erika Mitterer, en
författarinna som redan tilltvingat sig
uppmärksamhet genom sin hymniskt högtidliga lyrik.
Hennes första roman (Schröder-Verlag,
Hamburg) är i varje hänseende ovanlig. Den är det
redan i fråga om omfånget: 863 sidor! Men
ovanlig är också hennes både vidsträckta och
djupgående kunskap om en hel tidsålder: den
genom upptäckter och uppfinningar inledda
övergången från medeltid till nyare tid rycker
oss här in på livet med alla sina
uppenbarelseformer och sin andliga bakgrund. Ovanlig är
slutligen också den dikteriska begåvning
varmed Erika Mitterer gestaltar sitt tema: i hennes
bok blir det förgångna ett ständigt giltigt
exempel på den eviga kampen mellan gott och
ont här på jorden. Oskyldiga brännas som
häxor, och de avundsamma, makthungriga och
fega synas behålla fältet, medan vetandet och
kunskapen äro vanmäktiga åskådare och i hög
grad måste akta på att inte själva dragas med
i kaotiskt fördärv. Men handlingsmänniskorna,
de passionerat vilda hjärtana, invecklas i skuld
och samvetsnöd och förlisa också de. I
nattligt dunkel försiggår sammanflätningen av
masspsykos och de enskildas öden, men
dikta-rinnan pekar också på den trösterika visshetens
ljus: endast själen har styrka nog att leda
människorna genom det allmänna och personliga
vansinnet, att sona och luttra. Erika Mitterers
roman har inte bara viljan utan också
förmågan till en dom över det onda i alla dess
uppenbarelseformer.
Vid samma historiska vändpunktstid,
veder-döparnas och bildstormamas tid, och i samma
miljö, nämligen ett nunnekloster, utspelas
Gertrud von le Forts berättelse ”Die
Ab-berufung der Jungfrau von Barby” (Verlag
Michael Beckstein, München). Även det
andliga innehållet i de båda böckerna liknar
vartannat. Gertrud von le Fort skildrar den
religiösa känslans väsen och verkningar i en på
mångahanda sätt hotad människovärld. Mitt
i en kaotiskt förvirrad mänsklighet ställer
författarinnan abbedissan, representanten för en
i formaliteter stelnad religiositet, mot jungfrun
av Barby, som förkroppsligar den om Gud
förtvivlat kämpande och honom allena sökande
religiositeten. Den med djup innerlighet och
mystisk gestaltningskraft berättade historien
kommer en att tänka på en strålande kyrklig
barockkupol. Men barocken är här inte vald
som estetisk stil utan upplevd som något helt
och hållet nytt utifrån nutiden.
Även om inte Gertrud Fusseneggers ”Die
Leute auf Falbeson” (Verlag Eugen
Diede-richs, Jena) når upp till samma litterära
mästerskap som de tre ovannämnda
prosaverken, så håller hon likväl sin berättelse om
kampen mellan tro och hembygd, mellan
andlighet och jordisk bundenhet på ett ganska
högt plan, som är värt ett erkännande. Också
Gertrud Fussenegger leder läsaren till
religionskrigens tid. Med ett slags träsnittsteknik
tecknar hon flera generationer, börjande med
den som för sin tros skull måste dra bort från
461
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
