Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oskar Maurus Fontana: Nya tyska böcker - Anmälda böcker - Thiess, Frank, Das Reich der Dämonen - Nemitz, Fritz, Die Kunst Russlands - Vischer, Melchior, Jan Hus - Korff, H. A., Frühromantik - Brentano, Clemens, och Mereau, Sophie, Brevväxling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NYA TYSKA BÖCKER
förkunnas som den enda lösningen av alla
jordiska kval. Ur föreningen av skönheten och
korset uppstår Bysans, som från begynnelsen
bär två demoner inom sig, från vilka sedan
alla andra härstamma — nämligen
härsklyst-nadens demon hos de övre skikten och
massans demon hos de lägre. Bara därigenom blir
det möjligt att under ett årtusende sextiofem
revolutioner utbryta i Bysans och att av dess
etthundrasju kejsare sjuttiotre lida en våldsam
död. Och likväl rasar inte detta rike på grund
av inre förvittring utan på grund av tryck
utifrån. Då Thiess överblickar detta
demonernas rike kommer han till den slutsatsen att
det inte kan finnas historia och utveckling till
ett fruktbart liv utan rättens och religionens
makt, varför han också ställer Hellas framför
Bysans. Det stort anlagda, omfattande och
djupt gripande verket förenar tankeklarhet
med gestaltskapande kraft.
Som en fortsättning på ”Das Reich der
Dämonen” kan man läsa ”Die Kunst
Russlands” av Fritz Nemitz (Verlag Hans von
Hugo, Berlin), ty Ryssland är ju i mer än ett
avseende en fortsättning av Bysans. Den ryska
arkitekturen och skulpturen samt det ryska
måleriet från tolvhundra- till
adertonhundra-talet tecknas här i en inträngande och
välgrundad framställning, illustrerad av ett stort
antal utmärkta reproduktioner, också i färg.
Ett folks inre liv avslöjar sig ju alltid på det
mest övertygande sättet i dess konst, som
gestaltar dess drömmar och idéer.
Jan Hus, som brändes på bål i Konstanz
den 6 juli 1415, har i Melchior Vischer
funnit en lika grundlig som tillförlitlig och
fängslande biografisk skildrare. (De två rikt
illustrerade volymerna ha utgivits på
Societäts-Verlag, Frankfurt am Main.) Det bål på vilket
den tjeckiske reformatorn brändes — hans
aska ströddes i Rhen — är ett av de
europeiska bål (liksom jungfruns av Orleans)
vilkas eld inte slocknat utan snarare funnit ny
näring i tidens storm. Kanske beror det på
denna aldrig släckta elds flackande sken att
Jan Hus’ gestalt förblev dunkel och obekant
och ett föremål för allsköns fördomar. Melchior
Vischer belyser på grundval av årslånga,
ingående forskningar hans svåröverskådliga öde
och alla de krafter i konciliet i Konstanz som
Hus föll offer för. Vischers verk är mer än
en spirituell biografi över en betydande och
ovanlig personlighet, den är ett helt väldigt
tidsdrama och visar ut över allmäneuropeiska
sammanhang.
Kulturhistoria av mäktig syntetisk resning
ger också en ny bok av litteraturhistorikern
vid universitetet i Leipzig Hermann August
Korff, ”Frühromantik” (Verlag J. J. Weber,
Leipzig). Den betydande volymen utgör tredje
delen av verket ”Geist der Goethezeit”, vars
nya och fruktbara tankegång ligger i att
den betraktar den tyska litteraturhistorien ur
generationssynpunkt och därmed som en
andlig utveckling och enhet. Liksom klassicismens
anda först avslöjar sig genom sitt förhållande
till den föregående ”Sturm und Drang”, så
skönjer man romantikens mening först genom
att se den i samband med vad som föregick
den. Går man så till väga lyckas man verkligen
fatta och framställa Goethetiden som en andlig
enhet. Hölderlin, Tieck, Novalis, Jean Paul och
alla de romantikens idébärare av vilka Korff
här ger en känslig och tankediger
framställning få på detta sätt ny betydelse. De befrias
från sin museala stelhet och ställas under
andens flytande och formande aspekt.
Ett vackert, i mänskligt och litterärt
avseende rikt dokument från romantiken utgör
brevväxlingen mellan Clemens Brentano och
Sophie Mereau, som blev hans hustru. Deras
kärleks- och äktenskapsbrev, som tidigare varit
tryckta men länge varit utgångna i handeln,
föreligga nu i en vacker upplaga som av Heinz
Amelung utgivits efter manuskripten
(Verlag Rütten und Loening, Potsdam). Alldeles
4 BLM 1941 VI
465
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
