Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Arvid Novallius: Med Selma Lagerlöf i jättens fotspår. II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ARVID NOVALLIUS
vilken ”döljer sig ett namn av politisk klang”,
såsom Berendsohn skriver. Namnet säges i
sagan vara ”lysande” och eftertraktat till och
med av den världsliga och fåfänga grevinnan
Märta, hon som ”besökte Napoleons läger” och
dansade på ”den stora balen i Bryssel” natten
före Waterloo, och namnet tyckes givet i det
land, varest ännu leva avkomlingar av Fouché
d’Otrante, jakobinen som blev greve och hertig
och slutligen landsförvisad, och vars söner
funno en fristad i Sverige. Varje tvekan
försvinner för övrigt, då man i ”Dagbok för
Selma Ottilia Lovisa Lagerlöf” läser, att den
unga flickan vid besök hos sina släktingar
Afzelius’, ”hos morbror Oriels” i Stockholm,
bott i det d’Otranteska huset, där det säkerligen
icke saknats berättelser om den napoleonske
hertigen och hans svenskvordna ättlingar.
•K-
I raden av Ekebykavalj erer, varest
ordningsföljden är noggrant fixerad och där man kan
iakttaga en successiv övergång från martialiska
till mera besjälade egenskaper, ytterst
personifierade av filosofen, av ”mystikern” och av
musikern, har Selma Lagerlöf placerat den
vingklippte rovfågeln, som i landsflykten blivit
grubblande och eftertänksam, mellan den tyske
riksgrevlige uppfinnaren och onkel Eberhard,
den gamle tänkaren och författaren, och givit
honom en reflex av hans forne krigsherre, den
fångne örnen på S:t Helena.
Ty enligt Carlyle blev Napoleon, som i likhet
med vissa franska marskalkar även betraktas
som poet och som ett stycke av en skald, under
sin fångenskap på den ensliga klippön hänförd
av ”gamle Horners genialiska sanningskärlek”,
och författaren illustrerar därmed en tes i sin
hjältelära, enligt vilken alla heroer, vare sig
skalder, krigare, poeter, uppfinnare, tänkare,
författare, lärare, präster eller reformatorer
etc., äro av samma ”urämne”, ehuru de av
yttre omständigheter differentierats, och enligt
vilken heroismens alla ur en gemensam
grundform härledda hjälteformer kontinuerligt
övergå i varandra. Under sin framställning av
denna transmutationsteori nämner Carlyle i en
central föreläsning läran om ”Arternas
utveckling’’, om vilken han anser att den grundar sig
på säkra fakta, då vi i tingens natur kunna
spåra dess nödvändighet, samtidigt som han
erkänner sig icke stort kunna fatta
ifrågavarande ämne så som det ”i våra dagar”
behandlas, ”ofta på ett överdrivet sätt”. Ehuru
erkännandet innesluter en ofrånkomlig
reservation, är det likväl tydligt, att den
transcenden-talfilosofiskt orienterade författaren, som i
likhet med samtidens störste naturvetenskaplige
teoretiker, Charles Darwin, bedrivit teologiska
universitetsstudier, från skilda håll mottagit
impulser av naturvetenskapliga teorem, då han
koncipierade och för muntligt föredrag
utformade sin historieteoretiska hjältelära.
Detta har sannolikt icke undgått Selma
Lagerlöfs uppmärksamhet, då hon efter allt att döma
haft en personlig uppfattning om hithörande
spörsmål, vilket bl. a. framgår, då hon enligt
offentliggjort meddelande om en fråga, som på
sin tid framställdes av hennes elever rörande
descendensteorien, otvetydigt låter förstå, att
hon personligen ingalunda fann teorien eller
läran mindre tilltalande än tolkningar av
människan som en degraderad eller fallen storhet,
samtidigt som hon poängterar dess
begränsning. Betänker man så, att författarinnan,
enligt ett uttalande på sjuttiofemårsdagen till
sin landsman Mauritz Hellberg, med avseende
på religion ställt vissa förhoppningar på en
samverkan mellan ”naturvetenskap och historia”,
så torde man kunna draga den slutsatsen, att
Selma Lagerlöf fritt och odogmatiskt med
Carlyles transcendentalfilosofiskt influerade
hjältelära eller historieteori även haft en inom
åttiotalet skönjbar huvudströmning från
århundradets senare hälft närvarande i
föreställningen, då hon uppställde sin rad av värm-
474
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
