- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Sommaren juli-augusti 1941 Årg. 10 Nr 6 /
475

(1932-1999) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Arvid Novallius: Med Selma Lagerlöf i jättens fotspår. II

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

MED SELMA LAGERLÖF I JÄTTENS FOTSPÅR

landskavaljerer och jämte andra gav den
ovannämnde landsflyktingen kusin Kristoffer sin
plats — den tappre franske kavaljeren, om
vilken det uttryckligen heter, att han med åren
blev en god värmlänning.

Men Selma Lagerlöfs franske kavaljer är på
Ekeby endast ett nummer i ledet, och då
författarinnan låter fänrik von Örneclou
överlägset jämföra den unge finnmarksprästen med
korsikanen, som även han, enligt Carlyle,
predikar ett evangelium, la carrière ouverte aux
talents, vilket han omedvetet ”förkunnar med
svärdet, vilt och hänsynslöst som de flesta
predikanter och missionärer”, så är denna
jämförelse symtomatisk för den allt överskuggande
roll författarinnan tilldelat sin egen
släkttradition.

Man må här erinra sig några ord av Selma
Lagerlöf rörande hennes upptäckt av ”Heroes,
Hero-Worship and the Heroic in History”:

”Vid första ögonkastet fann jag, att bokens
hjältar voro historiska personligheter sådana
som Cromwell, Luther, Napoleon, och att det
här var fråga om verklighet.”

Såväl sammanställningen som den inbördes
ordningen i gruppen är av intresse, ty både
Cromwell och Napoleon skildras i boken som
reformatoriska hjältar i en historisk process,
påbörjad med den tyske reformatorns
framträdande, och det visar sig nu, att Selma
Lagerlöf vid utgestaltandet av sin hjälte använt även
det tankemönster, som ligger till grund för
Carlyles framställning av Luther såsom främste
representant för ”the hero as priest”. Luther
uppfattas där som en kristen Oden,
kännetecknad av en polaritet, vilken angives på
följande sätt:

”Mod och dödsförakt på ena sidan — och
sådan kärlek till musiken på den andra, jag
skulle kunna kalla detta en stor själs två
motsatta poler — mellan de polerna fanns plats
för många goda, härliga egenskaper.”

Efter detta schema har Selma Lagerlöf
uppställt hela sin kavaljersskara. Beerencreutz,
översten, som i ”Kavaljersnoveller” ställes i
belysning av ”det rykte om tapperhet, som
kringsvävade honom”, nämnes först,
Lilje-crona, den store musikern, sist, och mellan
dem placeras de övriga ”av skaran”, som med
avseende på ”dygder” och ”egenheter” tänkas
bilda en gradatim övergång mellan de båda
flygelmännen. Dessa personifiera den
polaritet, som i vidsträcktaste bemärkelse
kännetecknar huvudpersonen, i vilken samtligas
egenskaper uttryckligen uppgå i högre enhet.

Men trots den våldsamma amplifiering, som
Selma Lagerlöf velat åstadkomma genom att
vid gestaltandet av sin hjälte sammanslå de
tankemönster, som ligga till grund för Carlyles
reformatoriska gestalter, såväl svärdets förare
som ordets förkunnare, har hon på intet sätt
velat framställa en ”stor man” utan Gösta
Ber-ling, poeten, som var ”starkast och svagast
bland människor”, ty ”han ägde alla
kavaljersdygderna”.

Där går gränsen mellan den puritanske
moralfilosofen Thomas Carlyle, den intensive
beundraren av geniala kraftnaturer, och den
svenska sagoförtäljerskan, avkomlingen av den
släkt av lutherska präster, om vilken man får
en föreställning, när författarinnan berättar
om farfadern:

”Präst var han ju inte, men hans far och
farfar och farfars far och farfars farfar hade
varit präster och samt och synnerligen varit
gifta med prästdöttrar, så att han kunde räkna
släkt med alla gamla prästfamiljer i Värmland.”

Farfadern, Daniel Lagerlöf, var således icke
en ordets förkunnare, men hade fått en
regelrätt utbildning som musiker och behärskade
mästerligt det språk, som enligt Carlyle ”leder
över det oändligas gräns”, och han är den
självfallne förebilden till Liljecrona, den siste i
kavaljerernas skara, om vilken det heter, att han

475

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Sep 24 16:55:40 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blm/1941-6/0061.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free