Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Arvid Novallius: Med Selma Lagerlöf i jättens fotspår. II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MED SELMA LAGERLÖF / JÄTTENS FOTSPÄR
dala”, den lilla släktgården, vilken fungerat
både som officersboställe och prästbol.
Betraktar man nu ett genealogiskt register
över den Lagerlöfska släkten, som spelat en så
stor roll i Selma Lagerlöfs diktning, finner man
där jämte en rad av meriterade präster och
uni-versitetsmän, av vilka bl. a.
sextonhundratals-skalden och rikshistoriografen samt en rector
magnificus vid det sydsvenska lärosätet
särskilt falla i ögonen, även en förolyckad kaplan.
Hans namn är Anders Lagerlöf, och han blev
i början av adertonhundratalet efter studier i
Uppsala och Lund, avslutade med disputation,
komminister inom Stavnäs pastorat i västra
Värmland, samma Stavnäs, vilket uppgives som
Axel Danielssons födelseort.
Linus Brodin, som speciellt intresserat sig
för förebilderna till Selma Lagerlöfs
sagofigurer, tyckes träffa det rätta, då han i sin
bok ”Fröken på Mårbacka” framhåller, att
författarinnan i ett trettiotal avsatta
värmlands-präster haft rikligt med stoff för utgestaltandet
av sin hjälte, men att det i hennes ”egen släkt
fanns en mycket begåvad prästman, som mycket
väl kan ha stått modell till Gösta Berling”,
nämligen ovannämnde Anders Lagerlöf. Han
stöder sig därvid på en i Värmland ofta
uttalad gissning, vilken han tidigare påpekat.
Denne Anders Lagerlöf var son till
bataljonspredikanten, sedermera kyrkoherden i Arvika
Daniel Lagerlöf, men ej i hans äktenskap med
Brita Seidelia, och var således icke, som Brodin
anger, kusin till Esaias Tegnér. Han var
nämligen född i faderns första äktenskap med
kusinen och sysslingen Anna Magdalena von
Lagerlöf, och han förenade såtillvida i sin
person de båda släktgrenarna. Liksom Gösta
Berling bar han, om man så vill, ”en övermåttan
tung börda på sina axlar”, och hans prästerliga
bana slutade med katastrof, då han 1820 för
slarv och dryckenskap skildes från ämbetet.
Hur många förebilder Selma Lagerlöf än
må ha sammansmält vid utformandet av Gösta
Berling-gestalten, så tvivlar man icke på, att
denne frände varit urbilden eller
utgångspunkten för hennes fabulering, då man läser
följande ord i prologen rörande
huvudpersonens skilsmässa från prästämbetet:
”Detta hände i början av
adertonhundra-tjugutalet i en avlägsen socken i västra
Värmland.”
Det kan också stämma med följande
uttalande av Levertin i ”Svenska gestalter”:
”Men om det i Selma Lagerlöfs
värmländska människogalleri icke finnes en enda
fotografisk avbildning, hittas där sannolikt
icke heller en enda gestalt, som icke utgått
från någon bestämd förebild.”
Om Selma Lagerlöf sålunda tänkt sig
förstlingsverkets huvudperson som en släkting till
den store musikern, har hon säkerligen också
tänkt sig en frändskap mellan honom och den
tappre översten, och det tyckes direkt framgå
ur följande rader i ”En saga om en saga”:
”En vacker dag fick hjälten också namn och
blev kallad Gösta Berling. Varifrån han fick
det namnet visste hon aldrig. Det var som hade
han givit det åt sig själv.”
Ty namnet har burits av stamfadern för
den 1918 introducerade adliga ätten
Beren-creutz — Gustaf eller Göstaf Berling.
Emellertid förråder Selma Lagerlöf genom sitt tal
om ”Liljecronornas gamla prästsläkt” att hon
i själva verket tänkt sig hela sin stam
nobili-serad, och tanken går osökt till Carlyle, vilken
talar om adel och prästerskap såsom
”egentligen endast en klass” — någon gång förenade
uti en och samma person — en
”dubbelaristokrati”, ”sorglig och spökaktig” i sin
avsig-kommenhet, men likväl oundgänglig i en eller
annan form, enär den representerar ”tvenne
livselement”, som ligga ”i människonaturen”.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
