Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Teater och film - Teater - Raphaelson, Samson, Ung kärlek, anmäld av Georg Svensson - Filmer - Jul i juli; Änglar över Broadway, anmälda av Georg Svensson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TEATER OCH FILM
med deras äldre vänner Peter och Nancy,
vilkas äktenskap stått som ett mönster för de
unga, gör inte saken bättre. Fay och David
märka till sin häpnad att de inte äro alldeles
immuna mot frestelserna, och de besluta då
i sitt saklighetsnit att pröva sin kärlek genom
att ta ut den äktenskapliga otroheten i förskott.
Skulle de efter det experimentet finna att de
alltjämt älska varann måste de med gott mod
kunna träda i brudstol. Det låter ju dumt även
för att vara av ett par gröngölingar, men låt
gå, tänker man, kanske fanns det såna djur
1927. Men fortsättningen lyckades åtminstone
inte undertecknad få ner. Det ömsesidiga
”äktenskapsbrottet” är utsatt att äga rum en
viss natt, och efteråt träffas de unga för att
utbyta sina erfarenheter i en scen vars
pinsamhet gränsar till det exhibitionistiska. Flickan
har med hjälp av den tjänstvillige Peter modigt
genomfört sitt beslut, men pojken ertappas
med att ha bedragit henne på bedrägeriet.
Därmed är ju förhållandet mellan de tu ganska
komplicerat för att inte säga tragiskt, men det
inverkar inte på författarens glada farshumör.
Han är påtagligt förtjust över den fångst som
sprattlar i hans nät, och även om han i likhet
med Musset lyckats bevisa att man bör akta
sig för att leka med kärleken så avlockar
honom sensmoralen endast en serie cynismer
och de grövsta blinkningar mot publiken.
I slutscenen överträffar han sig själv i
smaklöshet. Fays experiment har även inom Peters
och Nancys äktenskap utlöst en kris som ett
slag artar sig till skilsmäsa. Den avvärjes
emellertid med hjälp av några drinkar, och
innan ridån faller tar Nancy Peter till nåder
på ett villkor: hon vill ha ett barn. Näpet.
Det beröm man inte kan ge pjäsen fördelar
man gärna på regissör och skådespelare. Georg
Rydeberg som arkitekten-förföraren övertygade
särskilt i den senare egenskapen. Han njuter
dock litet för mycket själv av sitt gösta
ek-manska charmörspel. Esther Roeck Hansen
passade sämre i sin roll, som kräver anlag för
det skälmskt lidelsefria. De båda ungdomarna
spelades av Birgit Tengroth och George Fant,
och kvällen var i första hand deras. Båda voro
så naturliga det överhuvud var möjligt i så
onaturliga roller, och särskilt Fant överraskade
med att ta ut sig fullständigt i sitt krävande
parti. En skådespelare. Georg Svensson
J’ul i juli. Preston Sturges. Paramount.
ÄNGLAR ÖVER Broadway. Ben Hecht. Columbia.
Det har diskuterats en hel del, senast i den
danske filmkritikern Harald Mogensens lilla
bok ”Filmproblemer” (Nyt Nordisk Forlag,
Köpenhamn), om det är författare eller
regissörer som filmen i första hand behöver för att
bli betydande konst. Tills för några år sedan
var det inte någon tvekan om svaret, då voro
allas blickar riktade på regissören. Filmen var
en konst med egna uttrycksmedel och endast
den som i trohet mot och behärskning av dessa
förmådde skapa ren film, ”filmatisk” film, var
värdig namnet filmkonstnär. Blotta ordet
författare var misstänkt i sammanhanget, och det
togs som en svaghet att behöva göra bruk av
texter eller, under ljudfilmens första dagar,
alltför mycket dialog (”filmad teater”).
Upptagenheten av de filmatiska problemen ledde
till manierism utan kontakt med det
mänskliga. Beundran för expressivt och sinnrikt
bild-skapande gjorde kritiken blind för handlingens
puerilitet och banalitet, för dess underhaltighet
jämförd med litterära verk på motsvarande
tekniska standard. Småningom satte reaktionen
in med skärpta krav på fördjupat mänskligt
innehåll i filmerna, gärna på bekostnad av
den tekniska virtuositeten, sådan den nådde
sin höjdpunkt i rysk och fransk film. Nu ropas
det på diktare. Den tekniska apparaten är
fulländad, varje detalj är översedd, var så god,
herr diktare, träd in i Törnrosas slott och väck
konsten till liv med en kyss.
Egentligen äro dessa
diskussionsmotsätt-ningar tämligen överflödiga. Om film skapas
vid skrivbordet av en person som kallar sig
författare eller i en studio av en person som
kallar sig regissör är alldeles likgiltigt, ty
tankearbetet, på vilket allt beror, kan ju vara
precis detsamma fastän det i ena fallet tar sig
uttryck i detaljerade anvisningar på papperet,
i andra fallet direkt i instruktion och
scenuppbyggnader. Man kan också säga så att film
inte kan bli konst bara därför att manuskriptet
är ett litterärt mästerverk, det kommer ju lika
mycket an på att det låter sig uttryckas i
levande filmatisk form och vice versa. Ett
verkligt gott resultat kan endast uppnås om filmen
är skapad direkt som film, scen för scen, bild
för bild av en person eller ett sammansvetsat
kollektiv, som äger konstnärlig begåvning.
483
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
