Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Norlin, Ragnhild, Fågelsång, anmäld av Margit Abenius - Asklund, Erik, Ynglingaresan, anmäld av Johannes Edfelt - Matthis, Henry Peter, Bröllopsresa i karusell, anmäld av Thure Nyman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
åskväder i Neapel till ett åskväder i svenska
skogen utan att märka att ”det hände något” är
ett satiriskt fynd. Här ett stilprov: ”Snön
började smälta. Den rann i floder på vägarna, den
porlade i dikena, den skramlade på taken och
for med ett dunder i backen. Den var is på
natten och vatten på dagen. — Marken kom
fram, yrvaken och nymornad. Det bruna gräset
var rufsigt och tillplattat, men den gulbruna
leran hade sin glanstid, den var blank och
jäsande och fastnade på alla skor. — Det
plaskade och slaskade och soppade och
droppade och sorlade och porlade, som vore det
bråttom, bråttom, bråttom!”
Men en bok får inte bara vara ett gott
program och vackert språk, inte bara sökande utan
bör också i någon mån vara finnande. Har
författarinnan funnit vad hon i företalet ger sig
ut för att finna? Bara endels, tycks det mig.
Det har inte lyckats henne att smälta ihop
realism och romantik. Man befinner sig ibland
på kafferep i gröngräset och svävar i nästa
minut ovanför molnen utan att riktigt förstå
hur förflyttningen har gått till. Och det förblir
nog ganska dunkelt, hur den romantiska
manliga huvudpersonen har kunnat bygga ett
kraftverk. Det svagaste är den fragmentariska
dödsscenen. Den är antingen för lite symbolisk eller
för lite realistisk. I varje fall griper den inte,
utan verkar som en estetisk lek, inte riktigt
äkta.
Denna romandikt är i hög grad
stämnings-betonad och vad läsaren uppfångar av dess
fågelsång torde ganska mycket komma att bero
på vem han är, och på vilken sida han har
vaknat på morgonen. Författarinnans talang
torde vara något riskabel, och hennes framtid
hänger väl på, om hon kommer att kunna
förena himmelskt och jordiskt, och om hon
kan vara sträng mot det sötvackra utan att
förlora sin äkta naivitet. Margit Abenius
Romantisk resa
ERIK ASKLUND: Yn glin g are san. Bonniers
1941. 3:50.
Den svenske författaren Erik Asklund har
i denna tid av krig och kriser företagit en
inventering av sina ungdomsminnen och
därvid kommit att stanna vid en romantisk resa
som han gjorde år 1929 tillsammans med en
annan ung svensk författare. Möjligen är det
kontrastlagen som framkallat detta minne av
en ungdomlig färd genom Danmark,
Nordtyskland och Holland till Paris: i varje fall
företogs den under en tid, då Europas horisont var
betydligt ljusare och löftesrikare än nu. Själv
deklarerar Asklund hur han kommit att
nedteckna dessa färdeminnen:
”Det är nu över tio år sedan, men hur
annorlunda var det inte då, året 1929, då
Europa hade läkt sig från sina sår och livet
blommade på samma platser, där elva år
senare en ny storm skulle svepa fram och
förstöra allt på nytt. Just dessa sommardagar,
fjärran från min första ungdoms
vandrings-vägar, ute på en ö i den blommande
sörmländska skärgården, erinrade jag mig med allt
starkare intensitet, allteftersom telegrammens
dödsrubriker slogs fram i tidningarna, dessa
ljuva minnen från en planlös, av lyriska
äventyr fylld vandring, vilken hade bara ett mål:
Paris. Samma som de tyska härarna.
Men där slutar parallellen.”
Det vilar en lycklig stämning av ferie och
vandringslust över dessa minnesblad. Resans
utgångspunkt är Hornstull i Stockholm; utan
större besvärligheter ta sig de två unga
vandrarna — per apostlahästar, gratisbil eller
någon gång per järnväg — så smått fram
genom Danmark och till Holland, där
Amsterdams och Rotterdams gatuvyer tas i ögonsikte.
Det sotiga belgiska landskapet genomlides, och
efter ett uppehåll i Antwerpens krog- och
sjö-manskvarter når man så småningom målet för
sina tjuguårsdrömmar: Paris. Några
snapshots från dess bulevarder och kaféer, där de
en smula vimmelkantiga ynglingarna ströva
kring och ideligen få associationer till diktens
heroer, avsluta den behändiga volymen, som
är fylld av ett ljust vemod och tacksamhet för
vad två unga resenärer en gång fått se och
uppleva med sina sunda sinnen.
Johannes Edfelt
Om kärlek
HENRY PETER MATTHIS: Bröllopsresa i
karusell. Noveller om kärlek. Bonniers
1941. 5: 50.
Titelnovellen i Henry Peter Matthis’ nya
novellsamling handlar om en flicka, som blir
492
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
