Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Matthis, Henry Peter, Bröllopsresa i karusell, anmäld av Thure Nyman - Hjorth Wetterström, Harriet, Jeanne, anmäld av Johannes Edfelt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
skrämd för kärlekens kroppsliga yttringar
genom händelser i barndomen men befrias
från ”komplexet” under en kväll på ett
nöjesfält. Om karusellåkningens extas kan ha en
sådan verkan på de kvinnliga sekretionerna,
är anmälaren ur stånd att bedöma, och han
måste nog också reservera sig för möjliga
felkällor i det manliga intellektets begränsning,
när han samtidigt tror sig kunna konstatera,
att Matthis’ teckning av den förfruset blyga
Annika Påvelson är en fin studie i kvinnligt
psyke. Det är emellertid slående, att författaren
har valt kvinnor till huvudpersoner i flertalet
av dessa noveller, och det är påtagligt, att han
i de flesta fall lyckats få betydligt mera kött
och blod på sina kvinnliga figurer än på de
manliga. Alvar Nilsson i titelnovellen är nog
en stadig och rejäl karl, ett tryggt stöd för ett
rö som Annika att luta sig mot, men mera får
man egentligen inte veta om honom av
författaren. För honom fyller Alvar en funktion
i novellen men har inget litterärt egenvärde.
I ”Den musikaliska musen”, som är en fyndig
och smålustig historia om en lärarinna på
landet och hennes modiga strid för att bevara
sin själ för isoleringens och den olyckliga
kärlekens fantomer, är föremålet för denna kärlek
inte ens ett namn. ”Studenten” kallas han, och
han far till Uppsala redan på första sidan. Så
inträder musen som ställföreträdare, men där
börjar det roliga och rörande, och vi ska
inte avslöja mera. I en novell som ”Kamrater
i tält” får man vara tillsammans med Bellis
och Ferdinand från början till slutet, men
trots detta blir Ferdinand knappast mer än
en figur med en funktion, den funktionen
nämligen att passivt följa med dit Bellis leder den
gemensamma cykelfärden. När man rätt tänker
på saken, är nog detta en ganska träffande bild
av det unga erotiska människodjuret.
Jämte detta påfallande merintresse för den
kvinnliga parten är det en annan sak, som
frapperar en i Matthis’ kärleksnoveller. Han
har en romantisk svaghet för det lyckliga
slutet, den saliga föreningsstunden, när
kroppar och själar gå upp i något slags högre
enhet och allting blir enkelt och lättfattligt.
Här har nog D. H. Lawrence haft sitt finger
med i spelet. Men skildringarna av dessa sälla
stunder äro gjorda med öm och varsam hand.
Det gäller för övrigt hela samlingen, som
står på en mycket kultiverad nivå. Några av
novellerna äro väl tämligen obetydliga som
uppslag, ett par har anmälaren inte lyckats få
ut stort mera av än en diffus stämning, och
ett par andra falla en smula ur ramen.
Något tveksam måste anmälaren också ställa
sig till författarens bruk av dialekten. Ett av
hans säkraste verkningsmedel är annars den
levande dialogen. Den verkar avlyssnad, inte
konstruerad. I en del av novellerna — som
med ett par undantag spela i Göteborg eller
trakten därav — har författaren återgivit
talspråket i en hemmagjord transkription, som
för all del ger en rätt god föreställning om,
hur det låter. För östmellansvenska öron låter
det illa. Och att se det i denna amatörmässigt
inkonsekventa stavning är något av en plåga.
Det är väl ett experiment från författarens
sida, och fortsättning avböj es tacksamt. I andra
noveller har författaren undvikit detta
konstgrepp, om vi nu ska kalla det så, och effekten
— illusionen av avlyssnad dialog alltså — blir
minst lika god. Det är ju kärleksnoveller och
inte bygdehistorier Henry Peter Matthis velat
ge. Och bortsett från smärre skönhetsfläckar
är hans bok ett välkommet tillskott till vårt
magra bestånd på det området.
Thure Nyman
Herrgårdsromantik
HARRIET HJORTH WETTERSTRÖM: Jeanne.
Bonniers 1941. 4: 75.
Varje svensk herrgård med självaktning har
som bekant ett reputerligt spöke, helst ur den
högre samhällssfären. Många inbjuda också
till broderier kring så kallade kärlekssagor.
Helst bör det stå en svag doft av lavendel
kring dem.
Harriet Hjorth Wetterström försöker i sin
nya roman att återberätta en sådan romantisk
kärlekshistoria, utspelad på en gammal gård
vid en vik av Mälaren. Hon flyr ett sekel
tillbaka i tiden och roar sig med att exponera ett
erotiskt triangeldrama, där de agerande är
husets unga fru, en rustik godsägare och en
romantisk dekoratör, Thomas Carleman. Det
hela är nätt och anspråkslöst berättat; på
författarinnans sätt att behandla svenska språket
har man ingenting att anmärka, om inte att
493
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
