Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Larsson i By, Carl, Den gamla goda tiden, anmäld av Thure Nyman - Nils Bohman: La gaie science - Christie, Agatha, Skospännet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
gångerna började åvattnet bli alldeles rött.”
En annan historia bär samma titel som boken,
och den som vill veta, hur det gick till, att
svenska folket blev världens mest supiga nation,
kan läsa igenom den. Det är gjort på tio
minuter. I ”Jämkrisen” berättar den gamle
hammarsmeden en vacker saga om
sammanhållning, offervilja och förtröstan, som
möjligen kan ge nyckeln till gåtan om det svenska
rikets hållfasthet under forna påfrestningar.
Och vill man ha sig ett skadeglatt skratt på
elakhetens bekostnad, bör man inte underlåta
att läsa ”Dragon Stinas julnatt”. Den historien
är både besk och munter.
Man kan kalla Carl Larsson i Bys
kulturhistoriska noveller för bygdehistorier, men det
är bygdehistorien förädlad, befriad från de
charger och clownerier, som ofta gör denna
genre mera pittoresk än konstnärlig.
Thure Nyman
La gaie Science
AGATHA CHRISTIE: Skospännet.
Översättning av Einar Thermænius. Bonniers
1941. 4: 75.
QUENTIN PATRICK: Flickan och döden.
Översättning av Märta Isberg. Skoglunds
1941. 5: 75.
KJERSTIN GÖRANSSON-LJUNGMAN: Ond
bråd död. Bonniers 1941. 5:50.
PATRICK QUENTIN: Mr Duluth nyktrar till.
Översättning av Erik Wilhelm Olson.
Skoglunds 1941. 5:75.
ALICE TILTON: Det bortkomna benet.
Fahl-crantz & Gumælius 1941. 5: 50.
HELEN REILLY: Fråga de döda.
Översättning av Birgit Bæckström. Bonniers
1941. 5:25.
F. WILLS CROFTS: Den stora tavelsvindeln.
Översättning av Sverker Lönnberg.
Skoglunds 1941. 5: 75.
MICHAEL INNES: Den hemliga förtruppen.
Översättning av Beatrice Cronstedt.
A.-B. Ljus förlag 1941. 5: —.
Detektivromanen är i högsta grad en
civi-lisationsprodukt; den bygger på det
psykologiska faktum, att det i Europas och Amerikas
städer inte tillhör god ton att visa sig sådan
man är. Framför allt är detta fallet i England,
där gentlemannaidealet, omfattat med
beundran av hela folket, också kräver benhård
korrekthet i det yttre uppträdandet; att låta
lidelserna ta överhanden betraktas där som
barbariskt. Det är på denna omständighet, som
detektivförfattaren bygger; han kan låta
brottslingen spatsera omkring bland de andra per-
sonerna i boken, därför att alla förutsättes
vara mästare i självbehärskningens konst; i sitt
umgänge visar de sig som folk är mest, men
bakom deras leende mask ruvar våldsamma
passioner och mörka hemligheter.
Ju skickligare denna dubbelhet framställs i
en detektivroman, desto mera spännande blir
den. I flera av dem, som här anmäles, har
författaren lyckats mycket väl med att i det
längsta dra läsaren vid näsan, och särskilt är
detta fallet i Agatha Christies ”Skospännet”
och Quentin Patricks ”Flickan och döden”.
Att Agatha Christie bemästrar denna konst
vet ’alla hennes beundrare. Inom detektivgenren,
där de flesta ledande författarnamnen tillhör
män, intar hon ungefär samma ställning som
madame Curie inom fysiken eller Sonja
Kova-levski inom matematiken. Hennes
uppfinningsförmåga är outtömlig, hennes logik magistral,
hennes litterära stil enkel, sober och elegant
(i ”Skospännet” liksom i andra
Christieromaner ledigt och levande återgiven av Einar
Thermænius). Dorothy Sayers, som dock på sitt sätt
har gjort en vacker insats, är i jämförelse med
henne pratsjuk, för att inte säga vimsig — om
inte lord Peter tar illa upp. Agatha Christie
lyckas alltid att in i det sista få alla att synas
lika misstänkta, tills man med en viss känsla
av obehag nästan börjar tro, att man själv har
haft ett finger med i spelet. Man känner
faktiskt lättnad, när alla orättvist pålagda
skuldbördor, inklusive ens egen, avlastas oskyldiga
axlar och den verklige brottslingen avföres
till cellfängelset. Naturligtvis begår han alltid
brottet av egoistiska motiv. Det gör han även
i den senaste boken, fastän han där under
krigets år 1940 står mitt i virveln av poli-
495.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
