Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Nils Bohman: La gaie science - Reilly, Helen, Fråga de döda - Crofts, F. W., Den stora tavelsvindeln - Innes, Michael, Den hemliga förtruppen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
verade djupdykningar mitt i natten i en
insjövik, där liket av hans mördade hustru ett slag
tros ha blivit gömt —, och dessutom
identifieras mordoffren genom en otäck
demonstration av ett par avhuggna huvuden, som i ett
kemiskt bad förvandlats från oigenkännlighet
till det utseende de hade, när deras ägare var
i livet. Även om strålande vetenskapliga
upptäckter möjliggjort sådana triumfer för
detektivkonsten, har dock själva principen att låta
dem spela första fiolen vid uppspårandet av
romanbrottslingar länge ansetts klumpig och
knappast ”fair play”, eftersom läsaren inte
därifrån kan få några impulser till sina
deduk-tioner. Denna prepareringsteknik kan givetvis
ha sitt intresse som ett nytt identifieringsmedel
i detektivromanen, men att låta den spela en
central roll i en kriminalberättelse är ungefär
som att låta en fingeravtrycksidentifiering göra
det — det är out of date. (Nästa steg blir väl
för övrigt, att mördaren lär sig förfalska offrets
anletsdrag, liksom skurken i en av Austin
Freemans historier en gång i tiden uppfann
det första förfalskade fingeravtrycket.) I
sanningens namn måste dock erkännas, att
upplösningen kommer som en överraskning, vilket
i en roman av detta slag försonar mycket.
•Jfr
Efter de kvasigeniala taskspelarkonsterna hos
Helen Reillys detektiver är det skönt att få
njuta av kommissarie Frenchs vederhäftiga
om också något tröga sällskap. Ingen modern
detektiv är så genomengelsk som han: hans
inrotade vanor har inte ens världskriget II
förmått rubba. I sin senaste detektivbragd, ”Den
stora tavelsvindeln” (bra översatt), lägger han
som vanligt långsamt och strävsamt fynd till
fynd, och det sega, tålmodiga uppspårandet
— denna gång lyckligtvis fritt från
tågtidtabellers trista bidrag till sprängandet av
alibikedjor —, som avlägset men underligt är
besläktad med de omständliga
händelserapporterna i Hammenhögs romaner, håller just på
att alldeles stanna av, när det gnistrar till i
Frenchs hjärna och han på sitt f lär dfria men
obevekliga sätt får bukt med problemet. Detta
är denna gång enklare än vanligt och kunde
kanske ha behandlats på hälften av det
utrymme, som nu anslagits åt det, men det är
fyndigt upplagt och dess lösning väl
genom
förd i detalj. Det enda felet med boken är,
att den svenska titeln (den engelska är ”Golden
Ashes”) onödigtvis antyder vad det hela rör
sig om, vilket förtar mycket av intresset i
början; det är inte författarens — F. Wills
Crofts — mening, att man förrän efter
sjuttiofem sidor skall veta vad som är i görningen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
