Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Strindberg, Axel, Människor mellan krig; Josephson, Ragnar, Tidens drama; Jaensson, Knut, Nio moderna svenska prosaförfattare, anmälda av Holger Ahlenius - Asplund, Karl, Hellas, anmäld av Alfred Westholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
Dock vore det ett misstag att tro, att ens
i vår tid alla kritici likt Josephson och
Strindberg ha inriktat sitt intresse mot
växelverk-ningama mellan samhälle och dikt. Mitt under
revolutioner, katastrofer och världskrig finns
det alltjämt folk som envisas att betrakta och
bedöma litteratur enbart estetiskt och
psykologiskt. Dit hör Knut Jaensson, för övrigt en
ytterst ojämn skribent. Hans bok om D. H.
Lawrence är närmast ett pekoral. Verdandiskriften
”Fredrik Böök som litteraturkritiker” ger i
pålitliga referat och väl valda citat en vederhäftig
och skrämmande bild av föremålets framfart
i svensk litteratur och av hans ”ställning” till
en rad eminenta författare. Men framställningen
hänger på ett betänkligt sätt i luften, emedan
författaren inte vårdat sig om att skildra Bööks
utveckling och intellektuella förutsättningar,
för att nu inte tala om de tidsförhållanden och
samhällsmakter som därvidlag verkat
bestämmande. Ett rent ypperligt alster av Knut
Jaens-sons penna är däremot fjolårets djupsinniga
och briljant skrivna Hjalmar Bergman-essay,
som står på höjden av vad som överhuvud
åstadkommits i svensk essayistik.
I årets Verdandiskrift har Knut Jaensson på
sextiosex små sidor lyckats pressa in inte
mindre än nio miniatyressayer om trettiotalets
ledande svenska författare. Det är ett
konststycke — men också ett konstverk. Ty man
tvekar inte att kalla dessa finpenslade men
likväl okonventionella miniatyrer utsökta i fråga
om den rent litterära karakteristiken och
värderingen. Knut Jaensson har sin speciella styrka i
att på några rader bestämma och karakterisera
en författares stil och uttrycksform och
därmed också något grundväsentligt i själva
dik-tarjaget. Det är annars något som är sorgligt
försummat i svensk litteraturkritik. Som
pedagogisk upplysningsskrift i Verdandis serie är
den lilla boken däremot rätt förfelad. Några
sakuppgifter ha inte fått rum och
naturligtvis ännu mindre något om de olika
författarskapens sociala förutsättningar; dylikt
intresserar dessutom inte denne estet. Men
därigenom har skriftens användbarhet i
folkbildningsarbetet avsevärt reducerats. Den har blivit
en delikatess. Som sådan kan den skänka några
korta, njutningsrika stunder åt invigda och
fin-smakare. Men är det egentligen meningen med
en folkskrift i 1941 års svenska folkhem?
Holger Ahlenius
Hellas
KARL ASPLUND: Hellas i svensk litteratur
och konst. Bonniers 1941. 13:50.
Den hellenska kulturen och det grekiska
landskapet är som ett musikinstrument, på
vilket skalder och konstnärer i vår civilisations
alla länder spelat och ständigt framlockat nya
melodier. Inspirationen från Grekland medför
under alla förhållanden en säregen tjusning,
men det är intressant att i västerländsk
litteratur och konst se hur olika den hellenska
kulturen och det grekiska landskapet appellerar
till de olika nationaliteterna. Nästan varje land
har haft sin stora epok av hellensk inspiration,
låt vara vid mycket olika tidsåldrar. När dessa
ligga längre tillbaka i tiden ha vi större
förmåga att bedöma hur pass äkta uppfattningen
av Grekland varit. Om Frankrike, Tyskland
och England redan för länge sedan på både
gott och ont upplevat sina perioder av grekiskt
kulturintresse, så kan man fråga sig om inte
Sverige just nu gör det. Ett flertal svenska
forskningsexpeditioner till Grekland ha
tilldragit sig ett betydande intresse hos
allmänheten. Den klassiska forskningen i Sverige har
för närvarande ett uppsving som aldrig
tidigare. Svenska konstnärer ha i ständigt stigande
antal besökt Grekland och grekiska motiv äro
numera vanliga på svenska konstutställningar.
I litteraturen vittna ett stort antal
reseskildringar om att dessa pioniärer av forskare och
konstnärer följts av en hel ström av svenska
greklandsfarare. Detta intresse för Grekland
är dock inte något som plötsligt kommit på
oss. Karl Asplunds här sammanställda,
utomordentligt vackra antologi ger ett ypperligt
belägg för att detta intresse för Grekland
funnits i vårt land sedan mer än hundra år. Ytterst
gå ju Sveriges förbindelser med Grekland
tillbaka ända till vikingatiden.
Asplund har uppdelat sin bok i två
avdelningar, dels konstverk och litteratur som
skapats eller inspirerats av grekisk natur på
ort och ställe, dels en samling dikter och
prosastycken, inspirerade direkt av hellenska motiv
ur myt och saga. Det är givet att urvalet i båda
fallen måste bli mycket starkt begränsat.
Den första avdelningen upptar framför allt
reseskildringar från Grekland av flera av våra
kända författare, Fogelqvist, Zilliacus,
Öster
503
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
