Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Asplund, Karl, Hellas, anmäld av Alfred Westholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
ling, Lagerkvist och Asplund, men samtliga ha
tyvärr turistens sätt att se på Grekland, och
hur lärda och förfarna i klassisk kultur de än
må vara, ha de aldrig kommit det moderna
Grekland närmare än till en rent litterär
uppfattning. För dessa herrar börjar Grekland
i flygplanet, som just lämnat Brindisi, och
sträcker sig icke utanför de stora turistorterna
i Grekland, för att åter sluta vid flygplatsen
i Brindisi. Däremellan lägga de fram sina
personliga turistsynpunkter på Grekland och
bemänga skildringen på ett egendomligt sätt
med citat och andra kunskapsprov från den
antika litteraturen. Nej, trots att de utvalda
styckena äro mästerprov på svensk litterär
prosa, har denna del av den svenska
grek-landslitteraturen föga värde och kommer
sannolikt icke att stå sig inför eftervärlden. I stället
skulle man här önska prov av verkliga
grek-landskännare, såsom till exempel Natan Valmin
och Neander Nilsson. Även Fredrika Bremers
skildringar, som i några prov medtagits, ge
mera av den äkta greklandsstämningen, men
framför allt kommer denna fram på ett par
sidor av Axel W. Persson.
Så mycket skönare te sig då många av de
dikter, som inspirerats direkt av Grekland och
som här i rikt urval medtagits. Där ha vi
svenskar verkligen en stor och rik tradition att
bygga på, alltifrån Heidenstams och Snoilskys
dagar fram till Gullberg och Zilliacus. Våra
klassiskt betonade skalder ha också i den sista
generationen kommit att inta en alltmera
framträdande plats.
Bokens utstyrsel är magnifik och ytterligt
tilltalande. Texten ledsagas av charmanta
bilder, av vilka ett mycket stort antal äro
ypperliga färgreproduktioner. Det är prov ur svenska
målares framgångsrika verksamhet i Grekland.
Underligt nog tillhör nästan hela denna
verksamhet 1930-talet. Prins Eugen, Einar Forseth
och Yngve Berg hörde till de första. Sedan ha
de följts av andra i ständigt växande antal.
Zuhr och Linnqvist äro väl nu våra mest kända
greklandsmålare och de ha också tillsammans
med Yngve Berg fått släppa till den
överväl
digande massan av bilder. Den utmärkte
grek-landsmålaren Lasse Johnson är med ett
undantag tyvärr endast representerad som fotograf
medan många namn, som borde varit med,
helt saknas: till exempel Antonsson, Borglind,
Forseth med flera. Men kanske har
illustrationsmaterialet vunnit i jämnhet på denna
begränsning.
Bokens andra del, kanske alltför starkt
begränsad, ger en talande påminnelse om hur
mycket de klassiska ämnena betytt för vår
litteratur. Som sig bör inleder Tegnér raden
av dessa författare och kring milstolparna
Runeberg, Rydberg och Hedberg gruppera sig
sedan hela raden av andra svenska skalder och
författare, som hämtat sina ämnen från den
grekiska antiken. Att följa denna linje skulle
vara ett värdigt ämne för en
doktorsavhandling. Boken avslutas med ett intressant avsnitt
ur ett starkt dramatiskt skådespel, ”Pelops”,
av Carl af Ugglas, skrivet så sent som 1936,
men tyvärr ännu ej publicerat.
Detta för genom sina dagsaktuella
anspelningar tanken på anledningen till denna boks
tillkomst: den tragiska aktualitet som
Grekland upplevt denna vinter och vår. Liksom
förra året, då det gällde Finland, har hela
Sverige detta år genomströmmats av en
skälvande dallring av sympati för det lilla
Grekland. En tragisk episod i Greklands antika
historia har på ett skrämmande sätt upprepats
och ingen har lämnats oberörd av detta. Det
är en tröst att indignationen över sådant som
nu skett i Grekland alltid funnits som ett av
den västerländska kulturens moraliska
grundpelare. Det motto, hämtat ur Gullbergs i denna
tidskrift publicerade dikt ”Död amazon”, som
satts på boken som helhet, och som väl svarar
mot hela verkets stämning, griper därför just
nu med ovanlig kraft:
Ej har Nike med segerkransen
krönt vid flöjtspel och harposlag
perserkonungen, jordens gissel.
Glömd förvittrar hans sarkofag.
Hyllningskören skall evigt handla
om Leonidas’ nederlag.
Alfred Westholm
504
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
