Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Fogelqvist, Torsten, I totalstatens skugga, anmäld av Åke Thulstrup - Ingersoll, Ralph, Rapport från England; Reynolds, Quentin, De sårade klaga ej; Brittain, Vera, Storm över England, anmälda av Bo Enander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
Torsten Fogelqvists
testamente
TORSTEN FOGELQVIST: I totalstatens
skugga. Debattinlägg 1940 utgivna av
Ivar Harrie. Bonniers 1941.
2:25.
Torsten Fogelqvist skulle inte ha varit den
man han var, om han inte hade reagerat
kraftigt och hörbart mot ”den totalitära,
nationalistiska och biologiska statsmoralen”. Han
hörde inte till de ”anpassade”, ”kloka” — eller
ryggradslösa. Vad han skrev kom ur hans rika
hjärtas innersta djup. Det klibbade därvid inte
några listiga beräkningar om återförsäkring
i ett mer eller mindre ”anpassat” eller
”nyordnat” Sverige. Han förstod inte dem som
säger sig rädda vår frihet och vår fred genom
att ”i vår fria svenska författning inympa
element, som är oss väsensfrämmande” och som
lånar sin medverkan till den från land till land
överförda ”tystläggningsprocessen”. Fogelqvist
förstod mycket väl, vilken kamp som förs om
den svenska opinionen, och han ansåg sig
skyldig att ta del i den kampen. Han stod inte
som neutral åskådare inför den totala
”amoralismen”, ja, han gick så långt, att han ansåg
neutraliteten landsskadlig. Om vi räcker
lill-fingret åt denna nya lära, skrev Fogelqvist ett
år innan han dog, ”har vi den snart över oss
och mittibland oss, förbryllande vårt omdöme
och upplösande vår motståndskraft”.
De citat, som här har gjorts, är alla
hämtade ur den lilla samling av Fogelqvistartiklar
och -tal, som Ivar Harrie efter författarens
bortgång har ombesörjt. Med verklig andakt
läser man om dessa manifestationer av ett
sällsynt friskt ingeniums syn på vår värld,
samtliga tillkomna under författarens sista år. Man
konstaterar åter, vilken stor förlust vårt
offentliga liv har gjort genom hans bortgång, men
man gör också klart för sig, att hans minne
kommer att leva. Få svenska publicister har
åtnjutit en så stor och berättigad popularitet
som Torsten Fogelqvist. Ät sina egna
yrkesbröder gav han särskilt under den kamp, som
fyllde hans sista år, vägledning och
inspiration. Den lilla volym, som han postumt har
sänt oss, betecknar utgivaren med rätta som
Fogelqvists testamente till Sveriges publicister.
Åke Thulstrup
Böcker om England
RALPH INGERSOLL: Rapport från England.
Översättning av Nils Holmberg.
Bonniers 1941. 5:25.
QUENTIN REYNOLDS: De sårade klaga ej.
Översättning av Chrissy Sterzel och
Margaretha Odelberg. Norstedts
1941. 6: 75.
VERA BRITTAIN: Storm över England.
Översättning av Hugo Hultenberg. A.-B. Ljus
förlag 1941. 6:75.
Britternas och enkannerligen
londonbefolk-ningens heroiska kamp mot de tyska
bombplanen har gett upphov till en flod av
amerikanska reportageböcker från den härjade
världsstaden. Åtskilliga av dem — och
förmodligen de bästa — har redan översatts till
svenska. Genren börjar dock nu bli en smula
enformig, den ena boken skiljer sig
sannerligen inte mycket från den andra och det rent
litterära utbytet är i allmänhet inte stort.
I Amerika har väl dock dessa böcker haft sin
betydelse för att bryta resterna av
isolationis-ternas motstånd.
Ralph Ingersoll är en av Amerikas mest
lysande journalistiska stjärnor för närvarande.
De framgångar som hans nystartade tidning
P. M. har haft, har inte lämnat honom någon
ro för att också i bokform samla sina intryck
från några veckors uppehåll i London under
bombraiderna i höstas. Ingersoll har
naturligtvis åstadkommit ett förstklassigt reportage.
Läsaren får en god föreställning — dock inte
bättre än den som ges av våra egna
london-korrespondenter i deras dagliga rapporter —
om hur det går till då London bombarderas.
Men det är mycket pregnanta bilder som
Ingersoll ger och det är sannerligen intet som brister
i fråga om realism och livfullhet.
Men samtidigt erinras läsaren mycket ofta
om författarens brist på verklig kunskap om
England. Bristen blir mycket iögonfallande,
då Ingersoll ger sig ut för att fånga den
politiska stämningen eller då han söker ge några
blixtporträtt av ledande engelsmän med vilka
han kanske haft några minuters samtal.
Frånvaron av all förhandskunskap märkes måhända
inte så mycket om man läser detta reportage
i dess ursprungliga form, alltså som
tidnings
508
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
