Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Ingersoll, Ralph, Rapport från England; Reynolds, Quentin, De sårade klaga ej; Brittain, Vera, Storm över England, anmälda av Bo Enander - Hauser, E. O., Shanghai, stad till salu, anmäld av G. Westin Silverstolpe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
Tommy, som på brittiska armésjukhuset i
Étaples 1917 räckte en sårad tysk fånge en
cigarrett med den halvt ursäktande
förklaringen: ”Stackars sate, han kan ju inte rå
för det!” Och Vera Brittain tillägger: ”han
hade den rätta engelska andan”. Hon
framhåller i slutorden, att den brittiska karaktärens
väsentliga drag är ”en önskan att leva och låta
andra leva, att inte döma, på det att man inte
själv må vara dömd, att ömka sina fiender
snarare än fördöma dem”. Med Vera Brittain
vill man gäma instämma att måhända just
detta är britternas största historiska tillgång.
Bo Enander
Stad till salu
ERNEST O. HAUSER: Shanghai, stad till
salu. Översättning av Gösta Olzon.
Bonniers 1941. 7: 50.
”En mörk och blåsig natt den 11 juni 1842
gled det engelska örlogsf artyget Nemesis
obemärkt in i Yang-tsi-flodens mynning och fällde
ankar i närheten av Wusung-fortet, tjugo
kilometer nedanför Shanghai.” Så börjar boken.
Den slutar med att Shanghais vita män — eller
i varje fall deras kvinnor och barn — hösten
1937 inskeppar sig på sina fartyg, flyende
undan den japanska invasionen. Om
historiens gudinna hade varit på det rätta ironiska
humöret, skulle hon ha reserverat namnet
Nemesis för den båt, som avhämtade den
flyende engelska befolkningen, men man kan
inte begära, att hon skall tillvarata varje
möjlighet att åstadkomma en briljant effekt. Hon
har så mycket att stå i nuförtiden.
Att Shanghai är en stad till salu, att det vita
herraväldet vid den gula flodens mynning
tillhör det förflutna är Hausers bestämda
uppfattning. Om marskalk Chiangs arméer vinner
kriget, kommer de vita affärsmännen i
Shanghais europeiska stadsdelar att skickas i väg
tillsammans med japanerna. Ett segrande
nationalistiskt Kina måste förverkliga den gamla
kinesiska drömmen om att bli av med de
främmande djävlarna. Om japanerna avgår med
segern, finns det lika litet något hopp att lita
till. ”Om Japans arméer satte sig fast i
Yang-tsi-dalen, skulle Shanghai mista sitt dagliga
bröd. Shanghai skulle helt bli beroende av de
små bruna män, som hade gett sig ut för att
erövra en världsdel åt Osakas fabriker. Även
om segrarna skulle vilja dra nytta av
Shanghais stora möjligheter som internationell
handelsstad, även om de skulle vilja använda den
tekniska apparaten ungefär som man använder
en erövrad stridsvagn, skulle glansen från
tai-panernas (det vill säga de vita affärsmännens)
dagar för alltid vara förbi.”
Man kan ställa sig en smula tvivlande
gentemot detta försök att få historiens nyss
åberopade gudinna att välja mellan två bestämda
alternativ: den goda damen brukar ha en
märkvärdig förmåga att hitta på saker och ting på
egen hand. Men visst och säkert är, att Hausers
skildring av Shanghais liv och leverne mellan
det första engelska kanonskottet av år 1842
och den första bombkrevaden av augusti 1937
är alltigenom ypperlig. Det kan man våga
påstå, även om man själv är fri från
sakkunskap på området och inte har sett mer av Kina
än en kinesisk restaurang i Londons Eastend.
Det myllrande och sjudande liv, som fyller
boken från första sidan till den sista, den
levande karakteristiken av både vita och gula,
namngivna och namnlösa, den utomordentliga
åskådligheten i bilderna från jättestaden med
dess fem millioner invånare är bevis nog.
Författaren har enligt uppgift i många år
bott i Shanghai som korrespondent till
amerikanska tidningar. Uppgiftens riktighet kan
inte ett ögonblick betvivlas, men det finns
anledning att fastslå, att boken är något vida
förmer än en sådan samling av hopklippta
korrespondenser, som en tidningsman ibland
släpper ifrån sig. Den är skickligt
genomkom-ponerad och väl balanserad från början till slut.
Fullkomligt i nivå med originalupplagan är
den svenska översättningen, verkställd av Gösta
Olzon. Det finns inte en enda felaktig
nyansering, det faller inte ett stjärnskott på
Shanghais heta natthimmel och rör sig inte en
smutsgul bölja på hamnredden utan att översättaren
får tag i de rätta orden för att måla den snabba
bilden så som den skall målas.
Avstängda från yttervärlden får vi tills
vidare i böckerna söka kompensation för den
eventuella lusten att se främmande länder och
färdas bland främmande folkslag. Nåväl, så
långt som till Shanghai hade väl varken Ni,
ärade läsare, eller jag tänkt resa, men det
510
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
