Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Eyvind Johnson: Grupp inför det tragiska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EYVIND JOHNSON
vän, en kollega. Vi är gamla bekanta, han
heter Minning. Jo, jag har två små verkstäder
där jag snickrar lite grand. Jag reparerar
bättre möbler, får fason på döende möblemang,
ger dem injektioner, så att säga, utför
operationer som kan jämföras, i all blygsamhet
förstås, med blodöverföring, j ag sätter nytt, friskt
trä i gamla möbler och håller stilen vid liv.
Det är intressant, mycket intressant. Man skulle
kunna påstå: Säg mig den stol du suttit länge
på och jag ska säga dig vem du är. Det håller
naturligtvis inte streck, men det är lustigt att
tänka. Eller ett gammalt skåp, eller ett bord som
många använt. Skåpen i synnerhet är
intressanta. Det kunde skrivas stora verk om dem.
Vad de gömt, vad de dolt, vad de bevarat, vilka
sorger de framkallat när de öppnats av
darrande händer och befunnits vara tomma. Jaja.
— Han skrattade glatt. — Jag har som sagt
två verkstäder, sade han, en på Söder, vid
Götgatan, och en vid Mästersamuelsgatan. De är
inte stora, men de är två, och så rör man sig
ju i ett par olika landskap på det viset. Han
skrattade igen. Det är ett slags rörelse, ett
företag som jag trivs med, något jag kommit att
företa mig.
De stannade utanför tobakshandeln och
tittade in i skyltfönstret. Krilon betraktade
havannadamen inne i en uppslagen cigarrlådas
lock. Han tyckte att han borde ge en
någorlunda klar bild av sig själv.
Det händer med mänskor, att de plötsligt,
för en kort stund, öppnar sig, antingen de tror
sig vilja det eller inte. En nerv vidrörs, hela
organismen reagerar. Muskler börjar sin
självverksamhet. Det förekommer att hjärnan inte
kommer på det förrän om en stund;
vardags-mänskan kommer flåsande efter och smäller
igen dörren.
— Egentligen skulle jag ha blivit läkare,
sade han och flyttade blicken från
havanna-skönheten upp till Hovalls djupt mänskliga,
ädla ansikte. Min far var läkare. Men jag kom
av mig — det blev inte av, helt enkelt. Det är
alldeles märkvärdigt att jag står här och säger
det till er, herr Hovall, sade han tankfullt och
sänkte åter blicken i glidflykt ner till
cigarrlådan. Omedelbart efter lyfte han huvudet och
lät blicken ta fäste på en hög lecorbusiersk
fasad, det var omslaget på en tidskrift som
tydligen skrev något om den snart
slutgenom-vandrade Stockholmsutställningen. Det var
djärva men ändå graciöst svingande linjer:
utbuktande betong- eller plåtbalkonger, som
gjorde att huset ur denna fotografaspekt
liknade eller snarare påminde om, ledde tanken
till, en bukig byrå av självmedvetnaste typ
som hade alla lådorna utdragna för att visa
sin ägares genom hedervärd möda förvärvade
skatter. Huset var kanske inte så roligt att
bo i, det visste man inte ännu, men det var
vackert att se på; det hade den höga nyhetens
kraft och gav stora löften om luft och ljus.
Jag är egendomsmäklare eller vad man vill
kalla det, sade han. Jag har byggt några villor
också, men framför allt säljer jag, köper och
förmedlar. Det är ingen stor affär. Öppet sagt
så ligger jag inte i tillräckligt. Själva principen
för det hela — det vill säga min egen roll som
utövare av ett yrke som jag inte anser fullt
berättigat ur högre synpunkter — tilltalar mig
inte helt. Men jag har ett litet kontor. — Han
sade sitt namn på nytt då han visste att man
brukade missuppfatta det för dess ovanlighets
skull. Jag heter Johannes Krilon. — Det var
en extra vänlighet; och han fortsatte: Ni tycker
kanske att namnet låter egendomligt. Ja, det
gör ni säkert. Det är många som tycker det.
Men ordet, namnet, har sin särskilda
förklaring.
Han berättade inte mer nu, hans öppenhet,
så ovanlig gentemot främmande mänskor,
försvann, och han slöt sig åter.
— Tja, sade han.
Ett ögonblicks tvekan på båda hållen
uppstod, de sökte ord för att inte denna smala
526
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
