Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fredrik Böök: Minnen av Karl Otto Bonnier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MINNEN AV KARL OTTO BONNIER
sin modfälldhet bakom ett muntert och
tjuv-pojksaktigt skämt. Inte ville Heidenstam visa,
att skolfuxarna lyckats förbittra honom! Medan
han slog bort det hela som roande bagateller,
upptäckte jag en glimt av oro i den prövande
blick som Karl Otto Bonnier lät falla på
honom. Han hade rätt: bakom den eleganta
kyrassen av kavalj ersmässig behärskning var
Heidenstam allvarligt sårad — en hel rad av
hans postuma ”Tankar”, med utfall mot
språkmännen, visar att såret blödde länge och
ärrade sig sent.
Vad som inte minst förundrade mig var att
hela förhandlingen gick så fort; Karl Otto
Bonnier förstod halvkväden visa, beslöt sig
tvärt, och det var många eftersatser, som jag
blev honom skyldig.
— Tänk, det hela gick på mindre än en
kvart, brast jag ut, när jag stod med
Heidenstam på Mästersamuelsgatans trottoar och tog
fram klockan. Jag var inte van att ha att göra
med folk, som tog så väl vara på tiden. I Lund
blev det i allmänhet mycket mer palaver, och
mycket mindre avgöranden.
Fördomsfriheten, radikalismen, den
okonventionella beundran för de skapande genierna,
det varma intresset för svensk litteratur, den
snabba och praktiska välviljan, det var alltså
vad som slog mot mig på Karl Otto Bonniers
anspråkslösa kontor på Mästersamuelsgatan;
och dessa intryck har blivit beståndande genom
fyra decennier. Till fördomsfriheten får väl
också räknas, att han på förhand utfäste sig
att betala tvåhundra kronor för en filologisk
broschyr, som en okänd grönskålling påstod
sig skola skriva hop under påskveckan — hur
lätt kunde han inte ha fått ett omoget och
otryckbart pekoral! Han tog risken, och
undgick den med knapp nöd.
2
En lång rad av brev vittnar om de fortsatta
förbindelserna mellan den unge studenten, som
skrev ”Skald och skolmästare”, och Albert
Bonniers förlag. När jag nu läser genom dem,
slår det mig, med vilken noggrannhet och
uppmärksamhet Karl Otto Bonnier följde även
obetydliga detaljer i förlagsverksamheten, klokt
avvägande och nyktert beräknande, men
välvillig och hjälpsam, där han trodde att talangen
fanns och hjälp behövdes. Hur många gånger
försökte han inte intressera kritikern för böcker,
som höll på att komma i skymundan, för verk
av äldre författare, som förtjänade ett bättre
öde än att ses över axeln! Det är överflödigt
att säga, att han i sådana fall talade som
förläggare — hade han försummat den
synpunkten, så hade han i längden inte varit i stånd
att föra någon talan alls — men man tar
sannerligen inte miste på äktheten i hans
litterära intresse, på den sympati han hyste för
ett ärligt och samvetsgrant arbete. Det var
valfrändskap: själv var han en outtröttlig, en
rastlös arbetare, och fastän han kunde se tingen
i stort, var han trogen i det lilla. Han
försummade inte ens korrekturläsningen, och han
har rättat många tryckfel, påpekat många
språkliga och sakliga inkonsekvenser i mina skrifter.
Ända fram till 1918 är alla hans brev till mig
egenhändigt skrivna, med spår av kopiepressen,
på det gamla troskyldiga maneret; först efter
denna tidpunkt tar de dikterade och
maskinskrivna breven överhanden. Vilken arbetsbörda
har han inte burit! Men det finns heller inte
en onödig fras i hans klara, flärdlösa stil.
Han tvekade inte år 1907 att åta sig
tryckningen av en litteraturhistorisk
doktorsavhandling på femhundra sidor, ett verk som ärligt
sagt knappast kunde väntas intressera andra
än fackmännen, och i honorar gav han de par
hundra exemplar, som enligt statuterna skall
överlämnas till de akademiska myndigheterna.
Denna form av mecenatskap har han utövat
i talrika liknande fall, och inget annat svenskt
förlag torde i det stycket ha överträffat
Bonniers. Det är möjligt, att den därmed
förknip
537
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
