Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stig Ahlgren: Beredskapstanken hos Hjalmar Gullberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STIG AHLGREN
Paris. Men ett par år senare, då ekot av
järn-skodda hälar började förlama Europa med
preludierna till en ny skräcktid, var det inte
längre på sin plats att leka tennsoldatskrig med
symbolerna. A var åter lika med A. Soldaten
var åter soldat, mynningen på ett laddat gevär
riktat mot en annan människa, och
kransnedläggningarna vid Den Okände Soldatens grav
började omges av ett sken av dyster komik,
som varslade om att tidens orm tänkte byta
skinn. Hjalmar Gullberg var inte okänslig för
dessa förändringar.
På en strykning av några rader i en dikt
från 1932, som omredigerats till versurvalet
1939, kan man avläsa hur skalden
demobiliserar andens värnpliktiga i sin diktning och
klär dem civila i samma mån som
ovädersmolnen torna upp sig på nytt och hota att
urladda sig i en världsskräll nummer två, den
länge utlovade ”stora Kladderadatsch”!
Denna dikt, där skalden med en
innehållsdiger åtbörd avkläder beredskapstanken dess
militära skick och låter sitt diktade jag taga
avsked av krigaren, hette första gången den
publicerades ”Exercitia spiritualia”, andlig
exercis. Även diktsamlingen, som utkom 1932,
året före revolutionen i Tyskland, bar namnet
”Andliga övningar”, efter den kända jesuitiska
ordensdisciplin, som byggts upp i enlighet med
militära grundsatser. Gullbergs tanke var att
den militära disciplinen, som inte längre stod
högt i kurs i verklighetens värld, hade en
uppgift att fylla på det andliga planet. Han kände
sig som soldat i en osynlig armé under befäl
av fältherren Gud och underkastade sig
exercisens vedermödor med tanke på den dag, då
en inkallelseorder skulle meddela att hans
timliga existens var till ända och att han kallats
under fanorna i en annan värld:
Poeten skall stå som en gränsvakt
med uppmärksamheten riktad
mot levande mänskoöden
och samtidigt noga ge akt
på verklighetsproblemet
i den värld som är drömd och diktad;
som lön må han vänta sig någras
smicker och mångas förakt.
Sedan det härmed gjorts tydligt,
att Gud är till intet förpliktad
förklarar sig båda parter
nöjda med detta kontrakt.
Nästa gång, sju år senare, har poemet blivit
nedkortat till hälften och ändrat titel. Det är
i ”100 dikter”, 1939. ”Exercitia spiritualia”
heter då helt civilt ”Kontrakt” och gränsvakten
har försvunnit. Kontraktet sluts inte längre
mellan Gud och en soldat, det är inget
värv-ningskontrakt, utan uppdraget har fått
uteslutande borgerlig karaktär. Det säges lakoniskt:
Från uppdraget kan han skiljas, när sången är
färdigdiktad.
Hans ord må närma sig Ordet som evigt blir outsagt.
Gränsvakten från 1932 har blivit prästvigd
men inte i den lutheranska kyrkans altarring.
Gullberg har med åren blivit alltmer mystiskt
influerad, både från katolskt och indiskt håll.
Det katolska och orientaliska får överhanden.
Krigssymboliken från nedrustningstiden blir
alltför påträngande och obekväm. ”Bejakar du
är jag förnekare.” För varje pansarplåt som
de nya gudarna har smitt sig är Gullberg
bliven mer och mer befäst i sin kvietism. ”Att
övervinna världen” i hans terminologi betyder
att övervinna både diktatur och demokrati,
ehuru givetvis den senare statsformen står hans
världsliga hjärta närmast. Men medan vi ävlas
i denna världen, eftertraktar Gullberg den
visdom som ovanefter är.
Det kan därför vara skäl att granska hans
senare utveckling, framför allt den attityd han
intar i sin tragikomiska diktcykel
”Ensamstående bildad herre”, som också innehåller
negativet till hans beredskapstanke.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
