Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stig Ahlgren: Beredskapstanken hos Hjalmar Gullberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BEREDSKAPSTAN KEN HOS HJALMAR GULLBERG
icke utan berättigad stolthet kallat för ”Kärlek
i tjugonde seklet”. Samma titel har en cykel
i boken, som ursprungligen stod publicerad
i BLM. Efter att i strofer av fin kultur och
brännande sinnlighet ha skildrat sin stormiga
kärlekssaga slutade skalden med följande
väst-götaklimax, som då — det var på
primitivis-mens tid — väckte ett oerhört uppseende i
litteraturklickarna:
Jag avsvär mig den falska frihetsläran.
Dess vilda rosor blev min törnekrans.
Som stjärnor lyser troheten och äran
i tidens drömmar med förnyad glans.
Om yngre släkten hör jag röster sia,
ej snärjda mer i sinnlighetens garn.
På nytt förvandlas Venus till Maria,
kärleksgudinnan blir en mor med barn.
När verssviten i fråga kom i bokform ett
par månader senare var denna asketiska final
struken och ersatt med ett mera neutralt slut,
där poeten förbinder sig varken till det ena
eller det andra. Utan tvivel har kärleksromanen
förlorat i dramatisk kraft och ideell spänning
på denna tvättning, så mycket mer som skalden
missförstått sina egna intentioner. De närmaste
åren skulle ge BLM-versionen rätt. Efter en
tids vacklande mellan livsdyrkan och
evighets-svärmeri tog Gullberg steget fullt ut och
avsvor sig ”den falska frihetsläran”.
Gullbergs senaste och största diktsamling,
”Att övervinna världen”, innehåller inte en
enda kärleksdikt. Den kyssande vinden har
mojnat, sinnlighetens garn klippts av med sax.
Men ideligen påträffar man rader som:
Vänner och maka
fick jag försaka,
eller:
Du som kluvit oss i skilda kön,
i Adam och i Eva,
o, lyssna till vår suckan och vår bön,
och låt oss slippa leva!
eller (lägg märke till ordet ”försakelse”):
Ej vad försakelse var jag förstod,
innan jag vuxit från yngling till man,
innan jag burit i ande och blod
minnet av dig som försvann,
minnet av dig.
Att övervinna världen har alltså för
Gullbergs del, bland annat och icke minst, betytt
att övervinna intresset för kvinnan, kvinnan,
som den ävenledes i indiska urkunder
bevandrade filosofen Schopenhauer brukade kalla för
”skapelsens nummer 2”. Erotiken har inkräktat
på intresset för skapelsens nummer 1, Gud, och
liksom mystikerna har Gullberg etablerat sig
som ensamstående och bildad herre.
”Ensamstående bildad herre” är som bekant
en diktcykel om läroverksadjunkten Örtstedt.
Hjalmar Gullberg var någon tid av sin
ungdom extralärare vid Malmö högre allmänna
läroverk och det är förmodligen egna
upplevelser, uppförstorade till mardrömsformat,
som han beskriver. Jag hade aldrig skalden
till skolmästare, men minns att det gick ganska
livligt till på hans lektioner. Säkert tävlade den
unge studenten med Örtstedt i mildhet och
överseende. I varje fall hördes jublet
tvärsöver korridoren, där mina kamrater och jag
avundades den andra klassen, som hade den
lundensiske glädjespridaren i katedern.
Boken om Örtstedt har undertiteln
”Tragikomisk diktcykel”. Dessa verser äro nämligen
tragiska i den mån bildning och ensamhet
(”O, ensamhet, vår andes hem på jorden”!)
äro två ingredienser, två ferment, i Gullbergs
livsöde och lyriska problematik. Men de äro
komiska såtillvida som skalden låter Örtstedt
gå vilse, där han själv menar sig ha hittat
rätta vägen. Det händer att man drömmer sig
gå naken på gatan eller i bara nattskjortan,
utsatt för menighetens blickar. Samtidigt vet
man med sig att man ligger fredad i sin säng.
Samma komplicerade känsla av behag och
obehag ligger bakom diktcykeln om Örtstedt.
551
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
