Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stig Ahlgren: Beredskapstanken hos Hjalmar Gullberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STIG AHLGREN
”Ensamstående bildad herre” är en komisk
slap-stick med ideell tendens, som skalden
triumferande nedskrivit efter att ha funnit den
formel för ”andlig beredskap” som skulle föra
honom vidare. Ty heter Hjalmar Gullbergs
epokavslutande och fullmyndiga huvudverk
”Att övervinna världen”, så skulle stackars
Örtstedts verser, om de funnit en förläggare
och fått en titel motsvarande sitt innehåll, ha
hetat: ”Att smita från verkligheten”.
Örtstedt är historien om ett misstag som
upptäcktes i tid. Vi kallade denna diktcykel för
ett negativ till Gullbergs beredskapstanke. Den
slutliga positiva bilden, där ljus och skugga
bytt plats, äger vi ett tidigt utkast av redan
i ”Andliga övningar”. Det är hymnen till
Euripides, kallad ”Enslingen på Salamis”.
Enligt Gullberg finns det två slags
enslings-skap, det som symboliseras av den grekiske
skalden, när han lämnade Aten, och det som
symboliseras av adjunkt Örtstedt, när han smet
från verkligheten. I den ena av dessa båda
situationer inbegripes Gullbergs
beredskapstanke, den som fört också honom fjärran från
vimlets yra men icke bort från verklighetens
problem och krav.
Örtstedts öde och person avtecknar sig
tydligast i episoden ”Luftaffärer”. En provryttare
i samma hus som adjunkten har åkt fast för
försnillning och hämtas av två handfasta
poliser, medan Örtstedts förskrämda
ansikts-tavla (på Gahlins teckning) skymtar över en
kaktus i fönstret:
I Morgontuppen prålar
rubriken LUFTAFFÄR.
Örtstedt sig darrhänt tvålar
och med sitt rakblad skär.
Djupt grannens kontroverser
med lagen honom rör.
Han samlar sina verser,
en lyrisk bankruttör.
Till kriminalpolisen
han skyndar samvetsöm.
”Tag mig! Här är bevisen.
Mitt liv var blott en dröm.
I alltför höga sfärer
förflöt min jordedag.
Vem har gjort luftaffärer,
Wikingson eller jag?”
Svindlare brukar försvara sig (eller deras
advokater försvara dem) med alt falsarierna
på något vis höra samman med affärslivet som
sådant. Oärlighet och rättsinne äro så att säga
två sidor av verkligheten själv. Ohederligast,
ohederligare än förbrytaren, skulle, enligt detta
törhända något pressade åskådningssätt, vara
den som smiter från denna verklighet och
aldrig ställer sig i valet och kvalet mellan en
god och en straffbar handling. Tillfället gör
tjuven, men tillfället gör även hedersmannen.
Den som lever sitt liv i drömmar är egentligen
en lump, ty en dröm utan påföljande handling
kan betraktas som en check utan täckning och
faller följaktligen under strafflagen. Därför kan
adjunkt Örtstedt, som aldrig har vågat ta ett
nappatag med livet, med fog fråga sig: ”Vem
har gjort luftaffärer, Wikingson eller jag?”
Med denna utveckling av tanken vill
Gullberg gardera sig mot anklagelsen att vara en
escapist, en smitare. I motsats till Örtstedt
känner han livet i grund, i likhet med Euripides,
kvinnopsykologen, politikern, den outtröttlige
debattören och radikale upplysningsmannen,
nyttjar han sin isolering för att få förnyat
perspektiv på verkligheten, i varje fall ställer han
denna attityd som ett ideal i sin
Euripides-f ramställning:
Nående klippan i kaos med bottenlös kunskap om
djupen
ser han på rätta distansen med klarare ögon den
lilla
tomt bullrande storm i ett vattenglas,
vi kallar för verklighet.
Det är på dessa hårda betingelser Euripides
blir ”en utpost i Ingen mans land”. Det är
dessa kvalifikationer som verklighetsmänniska
eller före detta verklighetsmänniska som adjunkt
552
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
