Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Artur Lundkvist: En amerikansk poet - Anmälda böcker - MacLeish, Archibald, A Time to Speak
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ARTUR LUNDKVIST
MacLeish finner att just de politiska
upplevelserna i vår tid är så personliga,
omedelbara och intensiva att de fordrar poesiens
uttrycksmedel. Det offentliga livet slår som vågor
in över det privata; allmänna och enskilda
problem sammanfaller. Konflikten mellan den
enskildes personliga liv och de mångas
opersonliga liv är nu den konflikt som starkast
berör alla. Politiken begränsar sig inte längre
till att gälla enbart de mångas opersonliga liv,
följaktligen kan heller inte poesien begränsa
sig till enbart den enskildes personliga liv. Det
besynnerliga är inte att poesien ska ha att
syssla med sådana saker; det verkligt
besynnerliga är att den så litet sysslar med en värld
som angår den så mycket.
MacLeish ser förklaringen däri att det
egentligen ännu inte finns någon riktigt modern
poesi. Det finns bara litterär revoltpoesi,
nödvändig på sin tid, men formad av ett redan
passerat skedes behov och inte mäktig det nya
konstruktionsarbete som måste göras. I stället
för ironi, upplösning och destruktion behövs
nu erkännandets och trons ansvarsfulla och
farliga uttryckssätt (”the responsible and
dangerous language of acceptance and belief”).
Och. för detta fordras arbete: poetens
målmedvetna och utomordentligt krävande arbete för
att erövra den nya grundvalen, det nya
materialet för sin konst. Poeten måste, trots alla
magiska aspirationer, förstå innan han kan
skapa: måste förstå sina erfarenheters
innebörd. Men blott ett fåtal känner vår tids och
vår världs innebörd. Aldrig har skalden haft
att orientera sig i en mera sammansatt,
motsägelsefull och försåtligt maskerad verklighet
än nu. Poeten står inför världen som inför den
gamla mytens Proteus, denna de oupphörliga
förvandlingarnas gud, vilken endast kunde
besegras i sin egen verkliga skepnad. Mer än
någonsin är det nu fråga om en gud som vi
aldrig sett och förklädnader som vi inte är
förtrogna med.
Kravet på sådana dugande och
verklighets-erfarna skalder, på en sådan viril och
världs-orienterad poesi låter ju höra sig. Det är ett
för MacLeish betecknande försök att förena
poeten med den stridbare och ansvarsmedvetne
intellektuelle medborgaren. Man får bara inte
förbise att den som talar är en poet som själv
lyckats i världen och därigenom fått en viss
böjelse för rationella konstruktioner. Det räcker
dock inte med att skalden är hemma i världen;
han får i själva verket inte vara det mer än till
hälften. För att han inte ska hamna i
konformitet med världen, för att han ska kunna
höja sin röst i protest mot den och bidraga
att förändra den, måste han även vara något
av en främling, en utomstående, en olik.
I det hela är MacLeishs tankegångar nog så
bestickande, hans tro på sin sak och dess
möjligheter (på poesien och demokratien) både
stimulerande och imponerande. Men det
slutliga intrycket blir kanske ändå att essayisten
MacLeish kräver och förespeglar mer än han
själv eller någon annan skald riktigt kan infria.
562
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
