Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Michail Osorgin: Det fria ryska ordets död
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
MICHAIL OSORGIN
DET FRIA RYSKA
ORDETS DÖD
Det finns inte något land, där politisk
emigration varit en så permanent företeelse
som i Ryssland. Från Ivan den förskräckliges
tid, på femtonhundratalet, till våra dagar, kan
man i Rysslands hela historia blott anteckna
några årtionden av politisk frihet (under
Elisabets och delvis Katarina II:s regering), då
inte stora skaror av fritt tänkande människor
flydde till utlandet.
Den förste kände emigranten var furst
Kurbskij, vars polemiska brevväxling med Ivan den
förskräcklige är minnesdokument ur den gamla
ryska litteraturen. Från och med Nikolaj I:s
regeringstid uppstod en massemigration som
växte till en ström efter revolutionen 1905
och blev en sannskyldig folkvandring i
samband med revolutionen 1917 och den politiska
kontrarevolutionen 1918.
Den ryska politiska emigrationen har under
hela sin skiftande tillvaro lämnat spår i
litteraturen. Den fria ryska pressens arkiv i
utlandet är oerhört rikt och har på långt när
inte studerats uttömmande. På sista tiden har
mycket gjorts i denna riktning i SSSR, men
tyvärr ensidigt, färgat av partisympatier och
med betydande avsiktliga utelämningar. Den
sista periodens litteratur, som till sin volym
tusentals gånger överstiger tidigare perioders,
har helt åsidosatts. Inte heller har någon
uppmärksamhet ägnats de utlandsryska tryckalster
från emigrationens alla skeden, som inte ha
direkta beröringspunkter med politiken och
revolutionen.
Ett exempel på den roll utlandsryssar
spelade för den ryska litteraturen är Aleksander
Hertsen, som också uppträdde under
pseudonymen Iskander. Han levde som emigrant
under Nikolaj I:s och Aleksander II:s tid.
Han är en av de största ryska författarna och
har haft ett oerhört inflytande inte blott på
det ryska tankelivets utveckling utan också på
det konstnärliga brevets stil. Med rätta räknas
Hertsen till den ryska litteraturens klassiker.
Hela hans verksamhet började och slutade
i emigrationen. Hertsen var ingen
romanförfattare, hans belletristiska försök voro
misslyckade, men han har lämnat oöverträffade
prov på konstnärlig journalistik. I utlandet
utgav han en tidskrift, Kolokol — Klockan,
vilken smugglades in i Ryssland och där oroade
unga hjärnor och hjärtan mer än politiska
partidoktriner. Hertsen var Garibaldis och
Mazzinis vän och avgudades av alla
oppositionella under Nikolajs despotiska epok. Hans
verk voro förbjudna i Ryssland och kunde
i sin helhet publiceras där först efter
tsarismens fall. L. Kamenev, som senare
arkebuserades av Stalin, redigerade och kommenterade
sovjetupplagan av Hertsens verk.
Till stora litterära emigrantnamn under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Wed Sep 24 21:24:21 2025
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/blm/1941-7/0057.html
