Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Michail Osorgin: Det fria ryska ordets död
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
litterär tidskrift, Sovremennyje zapiski, som
bekostades av mecenater. De självständiga
förlagen försvunno, och böckerna gåvos ut av
boklådor, till största delen betalda av
författarna själva. Försäljningsupplagan uppgick
till högst ett hundratal exemplar och kunde
självfallet inte täcka tryckningskostnaderna.
Endast kända författare kunde ge ut sina verk,
de yngre fingo helt avstå från publicering.
Dessutom såldes sovjetböcker i utlandet till
priser som uteslöto all konkurrens.
Före kriget uppstodo först valutasvårigheter,
marknaden i länder med valutarestriktioner
gick förlorad, sedan upphörde ryska böcker
helt att säljas i Tyskland. De första
krigsdagarna avstängdes all försäljning på Polen
och Baltikum, vilket fullständigt paralyserade
den ryska förlagsverksamheten i Paris. Med
Paris’ fall upphörde den sista stora tidningen
från emigrationens början, Poslednije Novosti,
och med den all rysk förlagsverksamhet —
varken i det ockuperade eller fria Frankrike
trycks nu något på ryska. Likadant är
förhållandet i andra länder, som intagits av
Tyskland. De litterära organisationerna ha fallit
isär, en del författare ha emigrerat till
Amerika, där några mindre tidningar utkomma,
men där det aldrig funnits någon nämnvärd
rysk förlagsrörelse. Trots försök som göras
är det tvivelaktigt att det i Amerika kan
uppstå ett nytt litterärt emigrantcentrum, då
största delen av den forna läsekretsen stannat
i Europa.
Förutom de rent ekonomiska orsakerna,
såsom brist på rörligt kapital och marknadens
begränsning — verk, tryckta i utlandet få
naturligtvis inte införas i Sovjetryssland —
har också behovet efter ryska tidningar och
böcker starkt minskats, allteftersom
emigranterna lärt sig läsa främmande språk och inte
längre äro så fientligt inställda mot
sovjetlitteraturen. Den gamla generationen dör ut,
och den nya är, som tidigare nämnts, likgiltig
för sitt eget språk och sin egen litteratur. Bland
de unga ryssarna finns det redan författare,
som skriva på sitt nya modersmål. Men också
bland de äldre äro några tvungna att arbeta
nästan uteslutande för utländsk press eller
skriva sina böcker, inte för ryska upplagor,
utan för översättningar.
Denna process, som påskyndats av kriget,
måste anses naturlig: emigrationen dör, och
så gör dess litteratur. Tvivelsutan kommer
någon gång det mest betydelsefulla av det
emigrantförfattare skrivit och utgivit i utlandet
att bli tillgängligt för läsarna i Ryssland. Men
alla böcker ha sitt eget öde: tiden åldrar dem
fortare än som tycks oss rättvist. Kommer den
fria ryska pressens arv från tjugu- och
trettiotalen att lämna mycket av värde till Ryssland?
Det är svårt att kortfattat besvara denna
fråga, exempelvis genom att räkna upp
emigrationens främsta verk — dessutom skulle min
värdering kanske inte vara objektiv.
Exilen förhjälpte inte de författare, som
lämnat Ryssland efter revolutionen, att
fortsätta och utveckla sitt litterära skapande. Då
de slitits bort från sitt eget land och i det stora
hela inte ”godkänt” revolutionen, som helt
ändrat Ryssland, inskränkte sig deras
verksamhet till att vårda den ryska litteraturen och
gamla traditioner från det ryska språkets
mästare — i Ryssland sjönk den stilistiska
nivån betydligt. Men emigrantförfattarna kunde
inte längre vara intellektuella ledare eller
grundläggare av nya litterära skolor. Deras
forna verksamhet hade lämnat vissa spår, men
senare upphörde nödvändigtvis deras
inflytande, och medvetandet därom verkade
hämmande på skaparkraften.
Bristen på ”lärare” visade sig slående vid
sovjetlitteraturens första steg, som gåvo
sorgliga exempel på en säregen atavism, återvändo
till den naturalistiska skolan och den så kallade
folkliga skolan, som blomstrade i den ryska
litteraturen mot slutet av adertonhundratalet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
