Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Michail Osorgin: Det fria ryska ordets död
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Samtidigt bröts den humanistiska traditionen,
som tidigare varit mycket påtaglig: Gogol —
Tjechov, Tolstoj — Kuprin. Senare sökte sig
den nya författargenerationen tillbaka till
nyromantiken, vilket Maksim Gorkij ofta
framhöll i sina brev till unga författare. Men till
följd av de yttre omständigheter, som
fortfarande hämma utvecklingen, vore det för
tidigt att tala om någon utkristalliserad
riktning inom sovjetlitteraturen, vars korta
uppblomstring synbarligen vissnat för lång tid
framåt.
Sålunda blir det endast troheten mot den
fria skapande tankens och verksamhetens
princip, som kommande litteraturhistoriker skola
räkna den fria emigrantpressen till godo. I
utlandet kunde och kan fortfarande den ryske
författaren skriva med större frihet än det är
möjligt inte bara i SSSR, utan var möjligt
under tsarismen, som på intet sätt understödde
vitterheten, vilken ansågs mindre betydande,
”ofarlig” och inte kontrollerades så strängt.
Förr behövde en författare inte skriva det som
stod honom främmande och var mot hans
övertygelse, medan dagens sovjetryske författare
inte har rätt att tiga — en litterär reaktion på
livets skeenden är samhällets krav på honom,
och tystnad är straffbar.
Till en viss grad sökte också emigrationens
periodiska alster visa samma frihetsanda, som
motvikt till Sovjetunionens reglementsenliga
tidningar, vilka inte hade rätt till
självständigt tänkande. Tyvärr byggde emigrantpressen
under hela sin existens oppositionen mer på
gammalt dolt agg än på riktig förståelse av
den ryska revolutionens innebörd, dess
oundviklighet och positiva sidor.
Jag har huvudsakligen framhållit
belletristisk litteratur och knappast vidrört
vetenskapliga verk. I detta avseende har mycket uträttats,
som vore ogörligt i SSSR, särskilt på
historieforskningens område. I SSSR måste alla
historiska skeenden under alla perioder tolkas
ensidigt marxistiskt, och inga avvikelser
tolereras. Emigrationen förblev däremot fri. Man
kan framhålla professor P. Miljukovs verk.
Dessutom hade den fria ryska pressen samlat
historiskt material från epoken efter
revolutionen, vilket inte kunnat ske i SSSR.
Den fria ryska pressen blev på så sätt en
nödvändig rättelse och ett viktigt komplement
till SSSR:s litteratur. Den kommer att bidra
till att bättre belysa Rysslands djupa sociala
och politiska omvälvning. I fortsättningen
förminskas dess roll och skall sannolikt snart helt
upphöra. Så länge rättslöshet och tankens
klavbundenhet inte försvunnit i Ryssland, måste
man beklaga det fria ryska ordets undergång
i utlandet.
Det återstår bara att tillägga, att de yttre
händelserna åren 1939—41 ha påverkat och
komma att påverka litteraturen i många
europeiska länder, och att man än mer måste
värdera den fria pressen i de stater, som inte
berörts eller endast i ringa mån berörts av
denna elementära olycka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
