Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Carl Arvid Hessler: Arvet efter Marx
- Anmälda böcker
- Tingsten, Herbert, Den svenska socialdemokratiens idéutveckling. I—II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
CARL ARVID HESSLER
ARVET EFTER MARX
Sveriges arbetare måste lära känna sina stora
mästare. De måste sätta sig ned och studera
Marx’ och Engels’ grundtankar. ”Ty det är ett
andligt arv, som står sig i tidernas skiften
och som bevarar från flack och idélös
opportunism.” Orden äro Hjalmar Brantings och de
flöto ur hans penna 1903 i en liten efterskrift
till en ny svensk upplaga av ”Kommunistiska
manifestet”.
Det tycks vara med ideologierna som med
människorna, de ha fått sin tid utmätt. I detta
nu lönar det sig icke mycket att förneka att
huvudparten av arvet efter Marx är
förskingrat. Det var en gång den svenska
socialdemokratiens stora teoretiska tillgång. Men
med åren blev det allt svårare att förena
teorien med den ständigt skiftande och
oberäkneliga verklighet, där partiet var satt att handla.
Man måste låta den ena efter den andra av
Marx’ doktriner fara eller åtminstone stuva
undan dem för agitatoriska tillfällen. Och för
några år sedan stodo följande märkliga ord
att läsa i en av partiets ledande tidningar:
”I närvarande stund ha vi övervunnit Marx
liksom vi ha övervunnit Jesus av Nazaret och
Immanuel Kant. Men liksom ingen av de båda
senare skulle kunna plånas ut ur historien utan
att mänskligheten skulle känna sig hopplöst
fattig, kan ej heller Marx utan vidare
avfärdas som en författare vilken som helst...”
HERBERT TINGSTEN: Den svenska
socialdemokratiens idéutveckling. I—II. Tiden 1941. 13:—.
Professor Tingstens bok är säkerligen ett av
de finaste arbeten som skrivits om en
ideologis öde. Tingsten har haft tillgång till de
bästa källor. Genom att partistyrelsens
protokoll stått honom öppna har han kunnat följa
idédebatten på högsta ort, i de slutna
konklaverna. Med stor lyhördhet för nyanser har
Tingsten följt opinionens skiftningar även i
press och tidskrifter och i riksdagens kamrar.
En tillgång av rang för ett arbete som detta
är naturligtvis också en litteraturkännedom av
de ovanliga mått som Tingsten besitter.
Tingsten har behärskat sitt ämne i grund.
Nu har ju Tingsten i ett par föregående
böcker rört sig på ideologisk mark. Det kan
nästan sägas att han där skapat sig en
personlig domän i svensk statsvetenskap. Man har
åtminstone alltid haft ett intryck av att han
skrivit om dessa ting con amore. Men ibland
har man nog gjort sig frågan om inspirationen
och intensiteten till någon del kan ha berott på
att Tingstens eget politiska jag har befunnit
sig i ett motsatt läger. Glädjen åt kritiken,
sarkasmen har i vart fall lyst igenom. Man
behöver icke läsa långt i den nya boken för
att på den punkten känna sig fullständigt
vederlagd. Tingstens kritiska talang arbetar
med samma frejdighet som någonsin förr. Han
slår utan förbarmande ned på svagheterna i en
tankegång, varhelst han träffar på dem. Man
har, om det gällde att söka bestämma Tingstens
egna politiska sympatier, icke den ringaste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Wed Sep 24 21:24:21 2025
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/blm/1941-7/0061.html
