Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Fallada, Hans, Kravallerna i Altholm, anmäld av Artur Lundkvist - Nathan, Robert, Tidig vår, anmäld av Artur Lundkvist - Brehm, Bruno, Det hände i Wien, anmäld av Johannes Edfelt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
tiska ingredienser, mera resignerad än
romantisk, nedtyngd av en olustig verklighet, som
den inte försöker undfly men heller inte
fördjupa eller genomtränga. Artur Lundkvist
Amerikansk pastell
ROBERT NATHAN: Tidig vår. Översättning
av E. W. Olson. Skoglunds 1941.
5: 75.
Detta är såvitt jag vet den första bok som
försvenskats av Robert Nathan, en mera fin
än betydande amerikansk författare, som nu
närmar sig femtioårsåldern. Han hör till de
nya romantikerna som med Cabell i spetsen
framträdde i Amerika omkring 1920. Han är
mycket litet av vad som populärt menas med
amerikansk. Han undviker verklighetens mera
handgripliga och brutalt förkrossande sidor.
Han är medvetet något av otidsenlig kavaljer
med sitt försvar för hjärtats rätt, för skönhet
och romantik. Inställningen är väl i sista hand
en temperamentssak, men vid sidan om en viss
oskuldsfull naivitet, ett stormskyddat sinnes
förnöj samhet, skymtar dock även åtskilligt av
desillusionerad erfarenhet. Denne blide
livsbetrak-tares hela stridbarhet och beväpning ligger
i en stillsam ironi, ett försåtligt satiriskt
synsätt. Hans bästa böcker får sin karaktär inte
av idyllismen utan av satiren, även om han
därvidlag inte kan jämföras med den i fantasiens
regioner djärvare framstormande Cabell.
”Tidig vår” är en miniatyrpastell, om man
så vill ett medaljongporträtt av en ung flicka,
den femtonåriga Ellen, dotterdotter till den
gamle litteraturkritikern Pennifer, bokens
berättare. Bakgrunden är New York, men inte i
egenskap av dynamisk världsstad utan som
artistiskt motiv med ”rosa skimmer över de
skugg-blå husen”, en upphöjd kulturvärld av tysta
studierum och distingerade privatvåningar. Men
ekot av hotfulla omvälvningar och hatets nya
korståg når även dit och förhindrar att denna
värld ter sig blott aningslöst gengångarmässig.
Kulturtragedien företrädes till och med direkt
av en ung tysk akademiker, en flykting, som
efter någon tid finner att plikten kallar honom
ut till frihetsstriden i Spanien. Men själva
berättelsen handlar alltså om Ellen, om hennes
första förälskelse just i denne flykting och
hennes känsliga balanserande på gränsen
mel
lan barn och kvinna. Det är en fin och lustig
studie, som förenar det barnsligt orimliga och
det kvinnligt irrationella med det brådmoget
vuxna, det tidsmässigt sakliga.
Pennifer, berättaren, spelar med vaken,
mångsidig ironi den smått senile morfaderns
roll, en fridsam och vänlig själ, som bara har
litet svårt för att hävda sig och inte bli
alldeles undanskuffad. Han för sin lilla polemik
mot den tungfotade vetenskapen, driver sitt
försvar för känslans nyanser och allt livs
innersta outgrundlighet, vädrar sin förtrytelse
mot de hänsynslöst framvältrande fienderna till
allt det förfinat mänskliga och betecknar
människan som ”herre över allting utom sin egen
förstörelsedrift”. Han är inte fri från farhågor,
eftersom han ju inte är någon idiot, men han
hyser starka, i hans egen natur grundade
förhoppningar att människan ska bli herre också
över sin förstörelsedrift.
Boken är ju dock knappast mer än en
bagatell, någon timmes älskvärd, lätt stimulerande
lektyr. Artur Lundkvist
Det hände i Wien
BRUNO BREHM: Det hände i Wien.
Översättning av Hugo Hultenberg. Norstedts
1941. 8: 75.
Med sin tidigare utgivna roman ”Så började
det” dokumenterade sig den österrikiske
författaren Bruno Brehm som en ambitiös talang
med sinne för tidsatmosfär, politiska
förvecklingar och stora perspektiv. Denna roman var
en beaktansvärd ansats både som energisk
episk skildring och som bidrag till kännedomen
om det underjordiska kraftspelet i den gamla
österrikiska monarkien under de år som
före-gingo världskrigets utbrott.
Romanen ”Det hände i Wien” är däremot
helt och hållet en luftig bagatell. Under krig
tiga lagarna, heter det. Det kan också hända
att den allvarliga debatten om brännande
frågor får lov att skjutas i bakgrunden i
litteraturens värld. Denna roman vittnar om den
kapson en författare i ett diktatoriskt styrt land
kan få pålägga sig i en tid av kaos och
övermänsklig tragedi. Den framhäver den en smula
sorglustiga bilden av en författare som visslar
vid en avgrund. Nå, det är onekligen också ett
förhållningssätt och psykologiskt förståeligt.
579
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>