Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Giertz, Bo, Stengrunden, anmäld av Ivar Alm - Mainzer, Ferdinand, Kampen om arvet efter Caesar, anmäld av Erich Wittenberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
från relikter av en mentalitet, som
kristendomen måste övervinna, om den skall bli
framtidens religion. Ivar Alm
En republiks förfall
FERDINAND MAINZER: Kampen om arvet
efter Caesar. Natur och Kultur 1941.
8: 50.
Doktor Mainzer har i egenskap av lekman i
många år arbetat med detta material och i
föreliggande bok ger han en glänsande och
ytterst värdefull kulturskildring av
förhållandena i Rom från Caesars mord till Augustus’
envälde, det vill säga från år 44 till 27 f. Kr.
Caesars envälde vållar opposition. Den
glödande frihetskärleken och kärleken till den
romerska republiken enar de sammansvurna.
På den stoiska filosofiens grundval — denna
predikar en alla människor omfattande
gemenskap och känner inga av naturen gynnade
människor eller skikt — har en rad senatorer
fått impulsen att mörda Caesar för att åter
insätta den kränkta frihetsgudinnan i hennes
rättigheter. Men Caesars mord för inte till det
eftersträvade målet. I stället för ordning
inträder anarki. Borgarkriget med sitt
obeskrivliga skräckvälde bryter ut, och bakom den
följ ande tidens händelser höj er sig skuggan av
Caesars grandiosa gestalt, som hade förmått
tygla alla de motspänstiga krafterna i en tid,
som gick mot sin upplösning.
Mainzer skildrar i sitt verk med en
psykologs inlevelsekraft personligheterna, som hårt
kämpa med varandra om Caesars arv. Med
denna framställning följer en närmare
förklaring av de djupare orsakerna till den
romerska republikens undergång. Det
ödesdigra problemet om kulturens undergång, som
alltsedan Friedrich Nietzsches, Jakob
Burck-hardts, Oswald Spenglers, J. Huizingas och
Alfred Webers dagar fängslar vår tid, får här
en betydelsefull illustration i en viktig period
i den romerska historien.
Vi blicka ner i en avgrund. Maktens demon
behärskar Roms politiska liv efter Caesars
mord. Senaten, som för kort tid övertar
statsledningen efter Caesars död, genomför de av
Caesar efterlämnade lagarna och hans
mördares amnesti. Antonius’ liktal upphetsar
sin
nena. Sammansvärjningens ledare lämna Rom
för att överta de provinser, som Caesar
tilldelat dem. Antonius härskar i Rom med
oinskränkt makt och känner sig som verkställare
av Caesars testamente. Han tilldelar sig själv
provinsen Gallia cisalpina. Häremot vänder sig
Caesars adoptivson, C. Oktavius. Mot
Antonius sändas på Ciceros tillskyndan två
konsuler och som propretor den unge
Oktavia-nus. Oktavianus marscherar blott skenbart mot
Antonius; med denne står han redan i
hemliga förhandlingar om ett förbund. Han för
sin här oväntat mot Rom, tvingar fram sitt
eget val till konsul och låter återkalla
amnestin för de sammansvurna. Med Antonius
och Lepidus — den senare en obetydlig
figur — sluter Oktavianus det andra
triumviratet. Detta begynner sitt verk med grym
hämndlystnad. För att tillskansa sig pengar
till härens underhåll bannlysa de 130 senatorer
och 2 000 förmögna män från riddarståndet.
De flesta dödas och deras ägodelar beslagtagas.
Bland dessa offer befinner sig Cicero, som
tidigare med hänförelsens kraft gått in för
Oktavianus. Till och med lärda män med
ansedda namn — såsom den berömde
gram-matikern Varro — undgå icke makthavarnas
hämndbegär.
Kriget mot det republikanska partiet
upptages nu med beslutsamhet. Brutus och Cassius,
som samlat en betydande här, stöta i Trakien
samman med Antonius och Oktavianus i slaget
vid Filippi. På grund av den oriktiga
uppgiften om Brutus’ nederlag låter Cassius döda
sig av en slav. Brutus, som besegrats av
Antonius i en andra drabbning, berövar sig själv
livet. Mot den dunkla bakgrund, som bildas av
Antonius’ och Oktavianus’ hämningslösa
maktpolitik framstå Cassius’ och Brutus’ ljusa och
rena gestalter. De betalade med döden sin
kärlek till friheten.
Roms senare historia fram till Oktavianus’
seger fylles till största delen av borgarkriget
mellan Antonius och Oktavianus. Antonius
som efter hustruns Fulvia död av politiska
grunder gift sig med Oktavianus’ syster
Okta-via, skiljer sig från henne, sammanlever med
Egyptens härskarinna Kleopatra och skänker
åt deras gemensamma barn med generositet
romerska provinser. Genom folkbeslut i Rom
låter Oktavianus fråntaga Antonius överbefälet
587
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
