Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Mainzer, Ferdinand, Kampen om arvet efter Caesar, anmäld av Erich Wittenberg - de Chessin, Serge, Diplomatiens ragnarök, anmäld av Åke Thulstrup
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
och förklara Kleopatra krig. I sjöslaget vid
Aktium besegrar han Antonius och Kleopatra,
Kleopatra flyr. Efter det Antonius återvänt till
Asien, tager han sitt liv, sedan han erhållit en
felaktig underrättelse om hennes död.
Oktavia-nus marscherar mot Egypten och gör det till
en romersk provins. När Kleopatra erfar, att
hon i Oktavianus’ triumftåg skall föras med
till Rom som fånge, tar hon själv livet av sig
med gift.
Oktavianus tillförsäkrar sig genom
vedervärdigt politiskt hyckleri envälde i Rom och
antager år 27 f. Kr. titeln imperator Caesar
Augustus. Därmed slutar definitivt den
romerska republikens historia, och den romerska
kejsartiden börjar.
Mainzers framställning följer man med
spänt intresse; han äger en ovanlig förmåga
att låta en gången periods skeenden på nytt
leva upp. Tyngdpunkten i hans bok ligger i
de politiska huvudpersonernas karakteristik
och i skildringen av en till det inre sjuk
period. Antonius är, som Mainzer påvisar, en
brutal härskarnatur. Han betraktar kriget som
självändamål, skoningslöst utsuger han de av
honom förvaltade provinserna, och han
ringaktar människolivet. Oktavianus är en
durkdriven och erfaren människokännare, som
vilseleder sina medtävlare för att medvetet
tillskansa sig makt, och under
människovännens harmlösa mask ger han sin makthunger
fria tyglar. Kleopatra, Caesars och Antonius’
älskarinna, är en varmblodig kvinna, klok och
charmfull. Hon lever utsvävande, härskar med
makt, pomp och ståt, men hon vet att dö
värdigt. Sin makt över männens hjärtan förmår
hon också utnyttja politiskt. Hon är
prototypen för en orientalisk självhärskare med
alla sina för- och nackdelar.
Bakom detta politiska skeende döljer sig den
romerska republikens sammanbrott. Religionen
har förlorat sin luttrande kraft över
människornas livsinställning. Sederna äro
prunkande, tygellösa. Den enskilde individen är
blott ett medel för makthavarnas godtyckliga
planer.
Bortsett från frågan, huruvida Mainzers
framställning låter förena sig med den kritiska
historieforskningens resultat, har den dock ett
bestämt värde. Ty Mainzers bok är en i sig
sluten skildring av en bestämd epok, och i
anslutning därtill vill han i allmänna drag
förklara orsakerna till ett folks förfall. Detta har
också lyckats honom. Skriften är klart
uppbyggd, fängslande och övertygande, och den
utgör ett betydande, lärorikt bidrag till det
gamla Roms kulturhistoria. Den anbefalles
fackmän och lekmän. Erich Wittenberg
Glimtar från Corps
Diplomatique
SERGE de CHESSIN: Diplomatiens ragnarök.
Natur och Kultur 1941. 6:—.
Serge de Chessin är inte och har aldrig varit
diplomat, men han har som mångårig
representant för den franska nyhetsagenturen Agence
Havas stått den franska legationen i Stockholm
mycket nära. Han har haft goda möjligheter
att studera förhållanden, som vanliga
människor inte kommer i kontakt med. I sitt nu
publicerade arbete meddelar oss författaren en
god del av sina vunna erfarenheter. En mycket
skarp, ja, en nedgörande kritik riktas där mot
diplomatien — inte mot något särskilt lands,
understryker författaren i förordet, men man
kan inte komma ifrån intrycket, att det är
Frankrikes diplomati han hela tiden främst har
haft i tankarna.
Tyvärr skiljer Chessin inte på diplomater
och diplomati, och hans kritik blir därför
suddig och svävande. Ett lands diplomati bör
främst betraktas som ett utflöde ur dess
regeringsmakt, och den franska diplomatien under
tiden mellan de båda världskrigen blir således
identisk med Frankrikes utrikespolitik under
denna tid. Om denna har Chessin många hårda
ord att säga. Den försummade att göra
Nationernas förbund till det instrument i den
internationella politiken, som förbundet var ämnat
att bli, den fattade inte de nya totalitära
åskådningarnas dynamiska karaktär, den insåg inte,
att vissa regimförändringar innebär nästan
apo-kalyptiska förändringar i staternas liv och att
tidigare avslutade fördrag under sådana
för
588
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
