Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Erik Noreen: Nutida svensk berättarstil: Fritiof Nilsson Piraten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRITIOF NILSSON PIRATEN
Bombi Bitt presenteras på följande sätt:
”På den tiden, jag här talar om, var Bombi
Bitt ännu ej straffmyndig, det vill säga han
var under femton år. Han står så levande för
min syn. Hans hår, som klipptes av Franskans
långa naglar, var rött. Ögonen voro blåsvarta
och ögonbrynen nästan vita. Dragen i hans
bruna ansikte voro oregelbundna och
långtifrån vackra. I överkäken fattades en
fram-tand. Runt högra handleden var ett armband
i form av en orm tatuerat. Hans fötter voro
kraftiga och välskapade som en arabs — inte
så underligt för resten, då han fick gå barfota
året om, ifall han inte själv skaffade sig något
att ha på fotterna. Han var vig som en vidja
och stark som en vuxen man. Han kunde ge
danska skallar. Han kunde röra på öronen.”
Den korthuggna saklighet som här råder
påminner mest om allt om den isländska
ätte-sagan. Man kan till jämförelse läsa följande
skildring i en av de yppersta isländska sagorna,
”Egil Skallagrimssons saga”:
”Skalla-Grim och hans hustru hade två
döttrar; den ena hette Säunn och den andra
Torunn; det var duktiga flickor. Vidare fingo
Skalla-Grim och Bera en son, som vattenöstes
och fick namnet Egil. När han växte upp,
kunde man snart se på honom, att han skulle
bli mycket ful och lik sin far, svart i håret.
Då han var tre år, var han stor och stark som
sex- eller sjuåringar. Han lärde sig fort att tala
och finna de rätta orden. Han var ganska svår
att tas med, då han lekte med andra barn.”
Detta är i sagans början. Längre fram får
vi en utförligare skildring av Egils utseende:
”Egil satte sig ned där och lade skölden
under fotterna. Han hade hjälm på huvudet
och lade svärdet i knäet; än drog han ut det
till hälften, och än stötte han det tillbaka
i slidan. Han satt rak och med stel hållning.
Egil hade brett ansikte, bred panna och buskiga
ögonbryn. Näsan var icke lång men mycket
tjock. Han var mycket skäggbevuxen i ansiktet.
Hakan var väldigt bred liksom hela käkpartiet.
Han var tjockhalsad och skulderbred, så att
han stack av från andra mäns utseende. Han
såg barsk och farlig ut, då han var vred. Han
var välväxt och längre än andra. Håret var
ulvgrått och tjockt, men han blev tidigt skallig.
Men då han satt där såsom nu beskrivits,
rynkade han starkt ena ögonbrynet och sköt upp
det andra mot hårfästet. Egil hade svarta ögon
och sammanvuxna ögonbryn.”
Om Piraten medvetet har bildat sin stil efter
den isländska ättesagan, är mig okänt. Direkt
påverkan behöver naturligtvis inte föreligga
(se härom mera nedan). Hos Piraten tjänar
korthuggenheten och den nakna sakligheten
bland annat ett syfte som i regel är helt
främmande för den isländska sagan: Piraten vill
också nå komisk effekt.
För detta syfte använder han även tydligt
parodiska drag. Ett försiktigt anbragt bibliskt
uttryck kan hos Piraten göra stark verkan.
Till exempel: ”Han jäktade i sanning ej efter
det bokliga vetandets skatter utan föredrog de
skatter, som förtäras av rost och mal” eller:
”Det var ett larm, ett oväsen, ett skrikande så
Gud sig förbarme. Det tal, som hördes, var
icke ja, ja och nej, nej.” Från Piratens sista
bok kan anföras: ”jag hälsade på min
jämnårige vän Varin, bryggarens enfödde son”.
Det kan också vara en anspelning på något
högtidligt klassiskt litteraturverk som i
följande exempel ur Piratens tredje bok: ”1 flera
år bodde jag för övrigt i Peters hus. Han var
god och fetlagd och sov gott om nätterna.”
Med ”Bombi Bitt och jag” tog Piraten plats
bland våra främsta prosastilister, men det var
en öppen fråga, om han skulle kunna utvecklas
eller om han skulle fastna i en stil som var så
egenartad, att den stod på gränsen till maner.
Hans nästa bok fortsatte närmast efter de
linjer, som var uppdragna i ”Bombi Bitt och
jag”, och den kom kanske ytterligare ett steg
närmare maneret.
Piratens andra bok har titeln ”Bock i
örtagård” (1933). Den som åsyftas med denna
607
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
