Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Erik Noreen: Nutida svensk berättarstil: Fritiof Nilsson Piraten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRITIOF NILSSON PIRATEN
blader i stället för blad, som vi känner
framför allt från Hedborns odödliga vaggvisa:
Ute blåser sommarvind,
göken gal i högan lind;
mor hon går på grönan äng,
bäddar barnet blomstersäng,
strör långa rader
utav ros och blader.
I det ställe i ”Bock i örtagård” som nyss
anfördes finns ingen gripbar anledning att
väcka folkvisestämning. Förklaringen är enligt
min tro den, att Piraten medvetet eller
omedvetet har letts av rytmiska hänsyn. Låt oss
sätta in blads i stället för bladers: ”Gnistrande
gensvar tändes i blommors och blads
daggdroppar” och så jämföra urtextens:
”Gnistrande gensvar tändes i blommors och bladers
daggdroppar.” Det kan väl inte råda något
tvivel om vilkendera avfattningen som ger mer
av språkets musik. Sedan dessa funderingar
var nedskrivna, fick jag vid ett samtal med
Piraten autentisk bekräftelse på att rytmen för
honom spelar en avgörande roll. Han
meddelade att han själv som titel på sin fjärde bok
hade satt ”Mannen som slutade bada”, icke
”Bokhandlaren som slutade bada”. Den senare
titeln har tillkommit på yrkande av förlaget.
Det kan kanske vara sant, att ”Bokhandlaren”
gör sig bättre ur reklamsynpunkt, men
författaren underströk att ”Mannen etc.” låter
mycket bättre.
En sådan känslighet för prosarytmen är
i våra dar en sällsynthet. Nu sitter författaren
och knackar på en skrivmaskin, och läsaren
läser sällan högt, han flyger med ögonen
enbart igenom texten. Helt annorlunda förr
i världen. Går man till gustavianska tidens
stora prosaister, Thorild, Kellgren, Leopold,
skall man överallt finna partier som knappast
står versen efter i välljud och man skall
överallt höra författarens egen personliga röstklang.
Skriver då Piraten för högläsarnas nästan
utdöda släkte? Är det inte bortkastat arbete
att i våra dar lägga ner snille och möda på
att forma språket så att det låter vackert?
Borde vi som skriver år 1941 inte i stället
bara tänka på att det ser bra ut i tryck,
eftersom ju det allra mesta som skrives är avsett
för tyst, snabb läsning?
Visst inte. Den som är van att läsa tyst, hör
i sitt inre språkets klang, liksom den
musikaliske kan ligga på sin soffa, läsa ett partitur
och höra hur det låter. Vi som är vana att
läsa tyst hör instinktivt i vårt inre, hur
missljudande en form som socialisms är. Endast
en människa, döv för svenskans skönhet, kan
skriva ner en sådan form (exempla sunt odiosa).
Det bästa beviset för tillvaron av detta inre
öra är att vi läskunniga inte behöver höra
en strof av Kellgren, Stagnelius, Fröding eller
Karlfeldt för att uppfatta dess välljud.
Piraten har som nämnt akademisk
utbildning. Den har lämnat påtagliga spår överallt
i hans produktion men kanske aldrig så tydliga
som i ”Bock i örtagård”. Akademiska rötter
har tekniken att oförmodat inströ ett
främmande, lärt, högtidligt eller ålderdomligt ord
för att nå en komisk stilbrytning. Tekniken är
kanske särskilt omtyckt hos författare med
utbildning vid Lunds universitet.
”Prosten lade märke till rörelsen i bänkarna,
höjde rösten, slog med knutna handen i
predikstolen och återställde dymedelst snart
ordningen.” — Här bryter dymedelst av som en
kolibri i en svensk barrskog. Ordet, ett typiskt
kanslistilsord, är numera så löjligt högtravande,
att mången förknippar det främst med det där
polisprotokollet från en svensk universitetsstad,
som förmälte, att på kvällen den 27 september
hade teologie studeranden Zacharias
Andersson i upprymt tillstånd påträffats
uppklättrad på en lyktstolpe, uppgivande höga rop,
dymedelst enligt uppgift högtidlighållande sin
födelsedag. Det kanske kan förtjäna anmärkas,
att man träffar dymedelst här och där hos
en annan akademiskt bildad svensk berättare,
2 BLM 1941 VIII
609
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
