Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Erik Noreen: Nutida svensk berättarstil: Fritiof Nilsson Piraten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRITIOF NILSSON PIRATEN
alla hälsat varandra och sedan brukliga frågor
om adiajora framställts och besvarats, sade
bokhandlaren.” Det grekiska adiafora
likgiltiga ting’ ger en parodisk doft av
vetenskaplighet. Likaså talar Piraten om ”ett frugalt
morgonmål”, men dylika fall är inte så många.
Stilen har blivit allvarligare med ämnet. — Det
heter nu: ”1 den kusliga tystnaden verkade
gäddans slag på badarnas nerver som ett skott
i en kyrka.” Tidigare skulle författaren kanske
ha skrivit ”som skott i kyrka”. Ännu i sin sista
bok (1940) kan han för övrigt skriva: ”Hon
var stor och svällande och vit i skinnet som
garvad killing”-, ”barnen tryckte i halvmörkret
på golvet som kycklingar från sprängd kull”.
Uppläggningen av boken är avsevärt bredare
än i de äldre arbetena. Det är en stor
genom-komponerad roman på 400 sidor. Redan första
kapitlets första stycke visar att Piraten nu inte
bara vill berätta med flödande fabulering, han
vill också beskriva:
”Ån svällde ännu av smältvatten men flödet
hade dragit sig från ängarna där gäddorna
lekt och dikena förde ej längre slam. Sälgen
visade silketassarna, slånbuskarna sköto
fruktanlag som kastade av de sista fjolårsbären,
blåsipporna öppnade kalkarna och de mera
frusna vita följde efter under det hästhovarna
tycktes skjuta fullfärdiga blommor ur leran.
Tjälkörtlarna i vägarna hade läkt ut och när
vinden gick på syd bar den en mild värme
som ej helt försvann med solnedgången.”
Eller tag följande suggestiva målning, som
inte för handlingen framåt och som överflödar
av karakteriserande adjektiv:
”1 väntsalen brann redan en frisk koleld
i kaminen och smältande snöklackar bildade
svarta pölar på det grå brädgolvet. Taklampans
gula sken belyste väggarnas smutsbruna
halvpanel men högre upp skärmades ljuset och
i takets mitt kastade sotkoppen en svart,
cirkelrund skugga.”
Men dylika exempel är sällsynta, och väl
är det. För god episk stil är adjektivet en
vattenpest. Det är främst adjektivets övervälde
som gör den unge Levertins vittra prosa så
motbjudande. Som Helge Gullberg nyligen har
framhållit i en uppsats, ”Stilstudier i Oscar
Levertins ungdomsprosa”, fogar Levertin om
möjligt ”minst ett adjektivattribut till varje
substantiv, även om många sådana äro hopade
i meningen”:
”Det är en härlig vårdag — nere i
trädgården stå rosorna i blom, fullt upp med rosor,
täta häckar med vita rosor, de där vita,
finveckiga, vilka låta en tänka på stilla,
blåögda konfirmationsflickors andäktigt nerböjda
blonda huvuden, rader med eldiga, röda som
skapade för muslinet kring yppiga skönheters
bröst, och grupper av de exotiska, fina gula
med sina skyggt, förnämt slutna kronblad,
vilka passa så utmärkt bland vågiga svarta
lockar över vita halsar och svarta
sammets-liv.” (”Småmynt”.)
Rent parodisk verkar i våra dar en fras
som ”blodfattiga lärarinnors pincenez-försedda
Argusögon”. Levertin står i detta avseende
i beroende av J. P. Jacobsen, en farlig
läromästare.
I Piratens femte och hittills sista bok,
”Historier från Färs” (1940), fortsätter den
stilförändring organiskt, som vi sett påbörjad
i ”Bokhandlaren som slutade bada”. Man
finner även här vackra exempel på utförliga
beskrivningar, till exempel:
”Julafton var det pipskare och tö, slädföret
sjöng på sista versen, vägarna voro en sörja
av ler- och grusblandad snö. På de vita fälten
slogo vattenfläckar upp så att de liknade
böld-sjuk hud där gärdsgårdarna tecknade sig som
brandiga ådror. Morgonen var mulen men
lovade likväl uppehållsväder, himlen var som
en päll av det ljusaste gråverk med en
citrongul bård i sydostkanten där en nymornad sol
ävlades mot töcknet.”
Men ny är den betydande roll som
författarens resonemang nu spelar. Det kan vara
korta reflexioner som följande:
611
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
