Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Erik Noreen: Nutida svensk berättarstil: Fritiof Nilsson Piraten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRITIOF NILSSON PIRATEN
rära kritiken är i allmänhet föga intresserad
av formella ting, och att uppehålla sig vid
språkliga detaljer anser nog de flesta vittna
om ett sorgligt pedanteri. Må det förlåtas en
filolog, om han konstaterar att Piraten kan
skriva ”riktig svenska” och att man hos honom
får leta med ljus och lykta efter en oegentlighet
eller ett fel. Sid. 176 står: ”han vare sig
prisade de gudaktiga eller straffade de
orättfärdiga”. Det borde väl lämpligen ha stått
varken i stället för ”vare sig”. Fallet är rent
enstaka. Hos åtskilliga andra moderna svenska
författare, även betydande, skulle de röda
bockarna komma ganska tätt, om texten
bedömdes som en studentuppsats. Det kan
anmärkas, att Piraten inte som de flesta nutida vittra
prosaister skriver de var utan de voro.
En nyhet i ”Historier från Färs” är
förkärleken för skånska provinsialismer. Med dylika
har han, den infödde skåningen och
utomordentlige kännaren av skånskt väsen, förut
varit mycket sparsam. Men nu heter det: ”han
var inte klag nog i ryggen”; ”där såg ut
i rågen som ett traj av harar”; ”det såg jelet
ut”; ”det var inte som han var blyg och
försagd, snarare var han förvånad och
förolämpad”. Han skriver om ganer, äckor,
juridisk fundighet, om en håseblå näsa och om
grässvären (jämför danska grønsvær).
Exemplen är icke hämtade ur dialog. Piraten har
blivit mer lokalpatriotisk med åren.
En särskild avhandling kunde Piratens bilder
förtjäna. I vitter prosa likaväl som i poesi är
det av grundläggande betydelse, att bilden icke
är sliten. Det tjänar inte mycket till att skriva
”rösten mullrade som en åska” eller ”han blev
röd som en pion”. Men å andra sidan får
bilderna i en prosaberättelse (mindre än i poesi)
verka sökta. Några exempel skall visa hur väl
Piratens bilder på det hela taget lyckas
undvika både det slitna och det alltför
uppseendeväckande: ”då liknade hans ögon kokta ägg
med en röd ’tupp’ i vitan. Den tunga, ansvällda
näsan hade det frostbitna slånbärets blåa färg
och den droppade över ett långt, vitt skägg
vars mittelvåd färgats brun av spillsnus. Hans
tal mullrade fram som från buken på en
tunna.” — ”Skuggan av den långa grenen med
den slitna lövruskan låg som en snok med
krossat huvud över huset och skiffertaket.” —
”Solen sken som genom kritat glas och ljuset
stack i ögonen likt dunsten av nyskuren
lök.” — ”Abbles mun liknade en stjälpt
klammerhake, nu hade han inte långt kvar
till gråten.”
Piraten har blivit allvarligare. Både den
första och den sista novellen i ”Historier från
Färs” har närmast tragisk karaktär. Så mycket
större verkan gör det, när någon gång komiken
bryter sig fram med våldsam kraft som i slutet
på ”Klerk” i det vansinniga brevet,
ursprungligen skrivet på engelska men översatt till
”svenska” av ett kunnigt länsmansbiträde:
”Så långt som jag kan se dog fader från
ont samvete, på annat vis kan det inte bli
förklarat. På samma tid måste j ag (havande varit
en medicinsk man i Staterna för mera än två
år) intyga att det var hans hjärta som felade.”
Och så vidare.
Piraten har visat, att hans stil inte är något
en gång för alla färdigt, han har visat förmåga
av förändring och utveckling i sina
uttrycksformer. Efter den andra och tredje boken
kunde man hysa vissa farhågor för att han
skulle fastna i ett skrivsätt, som visserligen
var roligt, ja, på sitt sätt förstklassigt, men
som likväl stod maneret farligt nära. Den fjärde
boken, ”Bokhandlaren som slutade bada”, och
den femte, ”Historier från Färs”, visar honom
utvecklad, fördjupad och förnyad.
Förändringarna innebär framför allt en
övergång från en stil, som har sitt direkta
underlag i den muntliga berättarkonsten, till
en framställningsform, som visserligen behållit
613
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
