Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - John Hayward: Brev från London
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BREV FRÅN LONDON
herrgårdar, fransk trädgårdskonst, Mozart till
levande ljus, rokokons eleganta
improvisationer och Regency stilen ? Skulle det vara för
den ryska baletten? Eller för ett nytt
Jerusalem uppfattat efter rysk art — den
romantiska visionen hos den högre medelklassens
vänstersinnade intellektuella? Eller skulle det
helt enkelt vara för friheten att göra som man
behagade, oberoende av all konvention eller
till och med av all moral, i det man förlitade
sig på att vetenskapsmännen och psykologerna
skulle förse en med erforderlig sanktion? I
själva verket var det naturligtvis varken för
den ena eller den andra av alla dessa
moderiktningar och strävanden som den av Beaton
och Quennell avbildade kulturella oligarkien
levde under förkrigsåren. Den var endast det
yttre, synbara tecknet på en inre andlig oro
och osäkerhet, där förutsättningarna för
konstruktivt tänkande, för intellektuell växt och
mognad antingen saknades eller voro alldeles
otillräckliga.
Vill man uppspåra orsaken till denna
ande-lattigdom måste man gå längre tillbaka än
trettiotalet, åtminstone till slutet av förra
kriget och kanske ännu längre; och måhända
är tiden ännu inte mogen för en sådan
undersökning som Spengler försökte och en lovande
ung filosof-poet i den yngre generationen,
Michael Roberts, också nyligen försökt göra
i sin ej fullt övertygande men särdeles
intressanta bok ”The Recovery of the West”.
Men denna oro och osäkerhet återspeglas
också hos denna periods yngre författare, i
synnerhet hos dem som på grund av sina
litterära experiment eller helt enkelt på grund
av sin i och för sig ointressanta brist på
kon-ventionalism på den tiden betraktades som
avantgardet till en litterär renässans. Det är
inte min önskan att underskatta eller förringa
värdet av deras experiment; det ligger i
’experimentets natur att det icke helt kan
sakna värde, och om litteraturen skall kunna
leva måste alltid författarna genom att pröva
sig fram och begå misstag finna den form
de behöva för att kunna ge nya uttryck åt
tankar och känslor. Minst av allt vill jag
biträda den besynnerligt anti-intellektuella,
reaktionära hållning som under de senaste
månaderna intagits av londontidningen ”Times
Literary Supplement” gentemot experimentell
litteratur överhuvud och vissa författare i
synnerhet eller instämma i den auktoritativa
tidningens uppfattning att Rupert Brooke var
den siste unge skalden i England och att det
måste vara något fel på den moderna
ungdomen om det nuvarande kriget inte
inspirerar den till att skriva så som han! Vad jag
vill säga är att om 1930-talets experiment icke
lyckades eller i varje fall icke fingo någon
avgörande betydelse, så berodde detta icke så
mycket på brist på intellektuell och
emotionell redbarhet — ehuru sådan stundom
saknades i verk som på den tiden blevo
omåttligt lovordade — utan därpå att det under
de osäkra och förvirrande förhållanden som
rådde under dessa år knappast var möjligt
att förena tanke och känsla till en
sammanhängande Weltanschauung. (Det är
betecknande att en rad engelska författare, bland
dem Aldous Huxley, W. H. Auden och
Christo-pher Isherwood, före periodens slut
förtröstansfullt emigrerade till Förenta staterna
för att i filosofisk avskildhet formulera sina
religiösa och etiska trossatser. I förbigående
kan jag tillägga att Audens senaste bok, ”New
Year Letter” — en förbryllande samling
iakttagelser på det moraliska området, satta på
burleskt högtravande vers, och anmärkningar,
begripliga endast för de invigda — knappast
vittnar om annat än en allvarlig flirt med
Pascal och Kierkegaard och inte gärna kan
göra anspråk på att vara en ny
trosför-kunnelse.)
De yngre författarna under denna period,
som kände sig starkt oroade över vad som
621
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
