Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gunnar Scheffer och W. Heimann: För boksamlaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖR BOKSAMLAREN
med vackra träsnitt prydda s. k. ”Nionde
tyska bibeln”, tryckt av Koberger i Nürnberg
1483, eller framför originalupplagan av Nya
testamentet på tyska, översatt av Martin
Luther, den s. k. ”Septemberbibeln” av år
1522, frågar sig kanske sedan varför inte
motsvarande tidiga tryck av engelska, franska och
italienska bibelupplagor funnos utställda.
Beträffande den engelska bibeln finns svaret
redan i den uppställning över de tidigaste
bibelöversättningarna som ovan givits. Ty
trots att John Wyclif redan 1380 översatte
bibeln för det engelska folket, därigenom
åstadkommande den första bibelöversättningen
på ett modernt språk, och trots att den första
engelska boken trycktes av Caxton i Brügge
1475, varjämte Caxton två år senare utgav sin
första bok från sitt tryckeri i England, hade
likväl tryckpressarna arbetat i femtio år i
England innan de användes till att trycka den
engelska bibeln. Då William Tindale år 1523
träffade anstalter i London för att översätta
bibeln till engelska och trycka den såg han
sig nödsakad att utvandra till Hamburg, där
han gjorde färdig sin översättning av Nya
testamentet, för att sedan låta utföra
tryckningen hos Peter Quentell i Köln år 1525. Av
denna upplaga tyckas endast tio ark ha blivit
tryckta — av vilka endast ett exemplar om åtta
ark finnes bevarat, nu i British Museum —
eftersom myndigheterna förbjöd tryckningens
fortsättande, så att den måste avslutas i
Worms (av Peter Schöffer?), där en upplaga
i kvarto och en i oktav utkommo år 1526.
Upplagan, som torde ha varit på 3,000
exemplar, befann sig 1526 i England, men ännu
har inget exemplar av kvartoupplagan dykt
upp, och av oktavupplagan har man endast
funnit ett fullständigt exemplar, som nu
befinner sig i Bristol, samt ett fragmentariskt,
som förvaras i biblioteket i S:t
Paulskate-dralen. Så ”framgångsrikt” hade det
offentliga brännande av böckerna varit som under
dessa år ägt rum på föranstaltande av
ärkebiskopen av Canterbury. Även den nya
upplaga som 1534 utkom hos Martin Lempereur
i Antwerpen — av vilken endast ett titelblad
finnes bevarat — samt den sista, av Tindale
föranstaltade upplaga av Nya testamentet som
trycktes hos Godfried van der Haghen i
Antwerpen 1536 delade sin upphovsmans öde —
han brändes på bålet som kättare den 6
oktober 1536. Lika sällsynta äro de tidiga franska
biblarna, av vilka den första utkom hos Anton
Vérard i två folioband år 1498 och därefter
utkom i tolv nya upplagor, mest i Paris och
Lyon, sista gången 1545. Icke ens de yngsta
av dessa förekomma egentligen längre i
handeln. Av Niccolo Malermis italienska
bibelöversättning, som första gången utkom den
1 augusti 1471 hos Wendelin von Speyer, och
den andra italienska bibeln med okänd
översättare från samma år som trycktes hos Adam
von Ammergau, även han i Venedig, äro även
defekta exemplar oöverkomliga dyrgriper. Det
enda påträffade exemplar av den spanska
bibel som utgavs av Alfonso Fernandez och
Lambert Palma i Valencia i mars 1478 som
räddats undan inkvisitionen förstördes vid den
eldsvåda som 1697 härjade Kungl. biblioteket
i Stockholm. Av de cirka tjugu påträffade
tjeckiska biblarna (Kuttenberg 1489) ha
biblioteken i Uppsala och Strängnäs var sitt
dyrbart exemplar. Att bibelöversättningarna
från 1400-talet och början av 1500-talet äro så
förvånansvärt sällsynta beror i första hand på
det öde som övergick kätteriet och den
protestantiska rörelsen i dessa länder.
Till slut må erinras om ännu en berömd och
sällsynt bibelupplaga, som redan mycket
sysselsatt bibliofilerna, nämligen katolska
kyrkans officiella bibelupplaga, föranstaltad
av påven Sixtus V och tryckt år 1590 i tre
folioband av Aldus Manutius d. y. När sedan
efter Sixtus V :s död hans efterträdare
Clemens VIII beslöt att företaga en
förbättring av denna ”Sixtina” — tydligen på grund
av dess många tryckfel — och denna nya
upplaga år 1592 utkommit, även den tryckt hos
Aldus och i mycket likartad utstyrsel, lät han
köpa upp exemplaren av den tidigare
upplagan, som därigenom blivit högst sällsynt.
Bibliofilernas ansträngningar att få tag på
originalupplagan tillmötesgicks av
bokför-falskare på det sättet att de tryckte av
titelbladet och satte in det i den senare upplagan.
Eftersom denna uppvisar ännu fler tryckfel än
första upplagan är detta ett lärorikt exempel
på att man inte bör förlita sig på att alltid
kunna känna igen originalupplagan på dess
många tryckfel samt på att icke ens bibeln är
helig för bokförfalskare. W. Heimann
638
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
