Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Stig Ahlgren: Från bokhyllan
- Anmälda böcker
- Voltaire, François de, Candide eller optimismen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRÄN BOKHYLLAN
i gammal stil samt tre fälttåg, nästan oläslig.
Men vad. gjorde det? Upplagan var illustrerad.
Eller rättare: den illustrerades dag för dag av
kriget självt med praktplanscher som dröpo av
blod och svett och tårar, så färska kommo de
från pressarna.
Detta krig står inte det förra efter. Även
nu är ”Candide” med sin satir på stormakterna
”som komma i luven på varandra för några
hektar snö i Kanada medan krigsutgifterna
belöpa sig på betydligt mera än Kanada är
värt”, med sina hårda anklagelser mot de
tänkare som rättfärdiga deras grymma åtgärder
mot lön med pension, och med sin varma
känsla för de färgade folken, en instruktiv och
roande läsning. Roande, medan man läser, och
bitter efteråt. Ty på den søde Kløe kommer
den sure Svie. I eftertankens kranka blekhet
fråga vi kanske hur vi ha det ställt själva.
Numera har man visserligen funnit på verksamma
botemedel mot syfilis, men — skulle Voltaire
ha inflickat — har ni avlägsnat plågoriset bara
för att soldaterna skall få dö friska och
röd-kindade på slagfälten? Nej, boken om Candide,
som inte kunde låta bli att ställa naiva frågor,
har inte förlorat, den har vunnit i aktualitet.
*
Efter persen hos Fredrik II var Voltaire en
tid enerverad på allt tyskt. Denna egentligen
mot preusseriet riktade idiosynkrasi har också
satt spår i romanpamfletten. Leibniz hade
hävdat att Gud var diktator och att vad
Ledaren hade i tankarna skulle vi inte efterforska.
Allting skedde till det bästa i den bästa av
världar. För naturvetenskapens del betydde
detta att lagbegreppet konsoliderades, men
till-lämpad på samhällsutvecklingen kunde
pre-destinationsläran lätt komma att stöda
reaktionära syften och baksträveri med status quo
på programmet. När Voltaire i ”Candide” ger
den leibnizska teodicén en känga talar han
indirekt i folkets sak mot diktaturen. Med ett
lyckligt uttryck från Olle Holmberg: ”Voltaire
tar sig för att kika i böckerna”, han vill sätta
Leibniz’ gudomlige diktator på det hala och
samtidigt reda till en missnöjesbrygd mot varje
härskare, som vill beröva människan hennes
fria prövningsrätt. Så slog Voltaire två flugor
i en smäll, gjorde sig löjlig på det tyska
skap-lynnets bekostnad och angrep autokratin.
Leib
niz’ lära propageras i ”Candide” av en tysk
professor, Pangloss, och Candide själv är från
Westfalen.
I Pangloss’ gestalt har Voltaire velat komma
den tallriksslickande tyske professorn in på
livet, han som använder sitt skarpsinne och
sin lärdom till att leda i bevis att hans
uppdragsgivares slott är det skönaste slott i den
bästa av världar, fast det bara är en
förfallen lantgård. Pangloss’ filosofi är underbar.
”Tänk”, säger han, ”så mirakulöst, grisar är
till för att ätas, och, under över alla under, vi
äter dem året runt. Vilken klok och framsynt
regim!” Samma kommentar passar in på
stor-maktsaptiten i vår tid. Små nationer äro till
för att uppslukas, och, under över alla under,
försynen har ställt om att det finns stora,
framåtblickande nationer som glupa i sig det
ena folket efter det andra med den härligaste
matlust i den bästa av världar. Ack, odödlige
Pangloss! Vi känna igen dig från Heines
hud-flängningar och du uppenbarar dig på nytt
i Heinrich Manns krypande ”Unterthan”.
Kanske har du också senare ättlingar?
Även Candide har satt söner till världen.
Han har, säger Voltaire, ”aldrig uppfostrats till
att tänka själv eller lita på sitt eget omdöme”.
Därför byter han ideligen ledare och instämmer
alltid tacksamt med den siste talaren. Men helst
håller han sig till Pangloss, som säger att allt
är bra och att vi inte skall forska i diktatorns
beslut. Candidus betyder ju troskyldig, och
Voltaires Candide har redan drag av det
troskyldiga tyska folket, som följer sin ledare
i vått och torrt. Av Pangloss har Candide fått
lära sig att ”denna värld är den bästa av
världar”, och trots de missöden han råkar ut
för, blir han oomkullrunkelig i sin tro. Ännu
halsstarrigare är Pangloss. När han
uppenbarar sig i tiggardräkt, överhöljd av
varblem-mor, med livlös blick, bortruttnad näsa och
rösten kvävd av hostanfall, frågar Candide,
som dock är den klokare av de två: ”Hur kan
ditt tillstånd förlikas med tesen att vi lever
i den bästa av världar?” — ”Ack”, svarar
Pangloss, ”vi fick det här lilla obehaget på
köpet, när Amerika gav oss den nyttiga
chokladen och den dyra indigon; könssjukdomarna
är bara en nödvändig ingrediens i det hela.”
Ty så är det. När man tappat allt flåspatos ur
den tyska öltunnan, så hittar man på bottnen
en sofist, som genast sätter i gång med att
640
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Wed Sep 24 21:59:40 2025
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/blm/1941-8/0050.html
